Joss Whedon "Tales of the Vampires"

Ella Andrén — Fri, 12 Sep 2008 23:00:00 +0000

I en underjordisk sal förvarar väktarsamfundet en fastkedjad gammal vampyr. Dit förs en grupp unga aspiranter för att lyssna till vampyrens berättelser om sitt släkte – något som kommer dem närmare än vad som var tänkt när, som så ofta när The Watcher’s Council organiserar saker, går riktigt snett och leder till både överraskningar och faror.

Sådan är ramberättelsen i serieantologin Tales of the Vampires och jämfört med föregångaren, Tales of the Slayers, spelar denna en större och ständigt återkommande roll. Själv är jag måttligt imponerad, inte minst för att jag har svårt för Alex Sanchez närmast karikatyriska tecknarstil. Varför den här gamla vampyren av någon okänd, telepatisk anledning skulle känna till alla möjliga vampyrhistorier begriper jag egentligen inte heller.

Precis som systersamlingen innehåller Tales of the Vampires dock en mängd stilar och tonlägen, så alltid finns här något att uppskatta. Själv är jag som vanligt mest svårflirtad när det gäller karaktärer från Whedons tv-serier. Drew Goddard avslöjar till exempel vad som hände i Prag i ”The problem with vampires” – som i och för sig är rätt okej jämfört med de flesta Spike och Dru-historier jag läst. Brett Matthews skriver en medioker, melankolisk och melodramatisk liten sak där Angel som vanligt travar runt och grubblar (Angel-avsnitt som ”Smile Time” och ”Spin the Bottle” får mig med jämna mellanrum att glömma hur vansinnigt tröttsam karln kan vara, i synnerhet utan David Boreanaz senpåkomna humor).

På plussidan finns hela tre olika delar av Jane Espenson. Typisk finurlig stilblandning blir det i ”Spot the Vampire”, en gåta på rim som för tankarna till 1950-talets pysseltidningar för barn. ”Father” är en finstämd och mörk berättelse om en mänsklig mans förhållande till en vampyriserad far, helt i samklang med J Alexanders stämningsfulla bilder, medan den mer makabra ”Dust Bowl” sprider blodtörsten i en enkel farmarfamilj i 1930-talets Kansas.

Dracula, något av ett återkommande inslag även i Whedonverse, gör ett numera välbekant gästspel som Xander-influens tillika ikon i identitetskris i Goddards ”Antique”. Brett Matthews omtolkar Jack the Ripper-myten till vampyrernas fördel, medan hans ”Dames” framför allt utmärker sig för Sean Phillips stilrena gråskala med spektakulära inslag av rött. Tim Sale, mest känd kanske som mannen bakom Isaac Mendez målningar i Heroes, tecknar Sam Loebs märkliga lilla historia om vampyren som hittar ett sätt att få vistas i solen.

Bisarrt roligt och oväntat blir ett möte mellan en fanatisk vampyr och hans tilltänkta offer i Ben Edlunds ”Taking care of business” medan Joss Whedon själv står för favoriten ”Stacy”, där en tonårstjejs utanförskap och populärkulturella referenser får ny klangbotten efter ett nattligt möte. Här kombinerar han vardagsdetaljer och dubbeltydigheter, torr humor med inkännande och den där förmågan att vrida saker till något både nytt och träffsäkert på ett sätt som gör det fullkomligt tydligt varför vi alls föll för honom och hans världar från början.

Aron Eli Coleite, m fl "Heroes vol 1"

Ella Andrén — Fri, 07 Dec 2007 23:00:00 +0000

Hör du till dem som sitter stjärnögda och med en klump av förväntan i halsen bortåt 21:55 varje onsdagskväll? Serietidningsinspirerade superhjälteserien Heroes från teve har numera gått varvet runt och blivit seriealbum – en riktigt snygg inbunden samling att med lätt hjärta införliva i besattheten.

Tecknade serier baserade på teveserier är uppenbarligen en hur stor genre som helst. En hel del gemensamma nämnare medierna emellan gör visserligen övergången potentiellt tacksam, men visst, lika tacksamt är det förstås att prångla ut vad skräp som helst under kända och älskade varumärken. I det här fallet är resultatet dock godartat.

Heroes vol 1 samlar korta serier från början publicerade på näten parallellt med teveserien och producerade i nära samspel med den. Det ger en ovanligt synkad spin-off som snarare än motsäger och vimsar iväg kompletterar teveserien. Precis som på teve möter vi en rad olika karaktärer som kämpar med nyfunna superkrafter och försöker begripa sina roller i världen och berättelsen. Vi får veta vem Eden var innan hon blev Eden, hur Isaac första gången målade framtiden, hur Niki/Jessica kom att lägga vantarna på två miljoner dollar, en hel del om Hana Gitelmans användbara förmåga att läsa av all elektronisk kommunikation liksom om Lindermans och Petrelli seniors gemensamma förflutna.

En del historier fyller i små luckor man mycket väl kunde leva utan, andra utökar verkligen den komplicerade berättelsen om bomben i New York, mystiska organisationer, tidsresor och karaktärer som dör eller inte dör. Frossarvärde finns i större eller mindre grad boken igenom.

En stor del av detta frossarvärde består också i själva estetiken. Här lånas friskt från serietidningarnas klassiska guldålder. Saker som innehållsförteckning och deltitelsidor är riktiga små konstverk i toksnygg retrostil. Dessutom innehåller volymen en hel del av Tim Sales fantastiska bilder – Isaacs målningar i teveserien – och resten av teckningarna går i ungefär samma stil. Snyggt och coolt i mättade, mörka färger, med andra ord. Dessutom har tecknarna lyckats osedvanligt bra med karaktärslikheten. Samtliga figurer är klart igenkännbara från teve, vilket uppenbarligen inte är en självklarhet om man jämför med andra flermediala berättelser.

Fristående är den här boken emellertid inte. Jag har svårt att föreställa mig att någon som inte sett teveserien skulle få ut särskilt mycket av volymen. Men varför försöka? Ju mer desto roligare. Det är en populärkulturell devis som Heroes vol 1 faktiskt lever upp till. Superhjältar är SÅ här för att stanna.

dagensbok.com » Tim Sale

Joss Whedon "Tales of the Vampires"

Similar Posts:

Aron Eli Coleite, m fl "Heroes vol 1"

Similar Posts: