Annika Sjöös självbiografi fokuserar från allra första början på den iver hon känt i att ständigt söka bekräftelse. Detta är bokens tema. Duktighetskomplexet. Denna strävan efter att alltid vara bäst, perfekt och omtyckt av alla blev till slut ohållbar. Annika Sjöö framstår ända från barndomen som en mycket disciplinerad, målmedveten och ambitiös person. Hon var söt, smal, populär bland kompisar och bland killar. Hon var bäst i klassen i skolan och kämpade för, och lyckades med, att alltid ha mycket bra resultat på proven. Hon vill dessutom alltid vara glad och trevlig. När hon började dansa, tränade hon hårt och blev mycket framgångsrik i danstävlingar. Hennes behov av uppmärksamhet och beröm tycktes gränslöst.

Senare i livet började hon att förstora upp små misslyckanden och fel. Viktuppgångar fick hennes nästan knäckt och hennes önskan att vara alla till lags gjorde att hon tryckte ner sig själv och sina egna känslor. Hon hade låtit andras känslor vara viktigare än de egna. Hon ville vara perfekt i allt hon företog sig. Av detta mådde hon dåligt och fick ångest. Hon ältade saker hon gjort eller sagt och som kunde ha sårat andra. Hon fick mer och mer ångest över tillvaron och var nedstämd. Till slut vände hon sig till en psykolog för att gå i terapi, kognitiv beteendeterapi. Psykologen lärde henne att förstå att man inte kan ta hand om andra om man alltid sätter sig själv i andra hand. Hon lärde sig att säga ifrån och att säga nej. Och att det inte var en katastrof att misslyckas.

Annika Sjöö förmedlar två lästips i sin bok, för det är särskilt två böcker, som hjälpt henne att tänka på ett nytt sätt: The Secret av Rhonda Byrne och Sluta kämpa – börja leva!: Var sann mot dig själv och lev livet fullt ut av Susanna Ehdin. Den första fick henne att börja förstå tankens kraft och visualisering: det man tänker på får man mer av. Hon började bland annat visualisera att hon redan hade uppnått det hon drömde om, vilket hjälpte henne mycket. Ehdins bok inspirerade henne bland annat till att ta vara på sina möjligheter, det vill säga man måste ta första steget själv och inte vänta passivt och tro att något bara ska hända.

Dock uppfattar jag själv självbiografin mer som en framgångssaga än en bok om stora problem. Annika Sjöös berättelse visar ju trots allt på att hon, trots all den osäkerhet och psykiska press hon känt, varit smart och stark nog att söka hjälp. Många känner nog igen sig i pressen att vara perfekt. Men min egen tanke efter att ha läst boken, är snarare att det i långa loppet lönar sig att vara en så kallad duktig flicka. Målmedvetenhet, ambition och hårt slit ger framgång. Snarare än varnande tycker jag boken är inspirerande, peppande och manande och inger mig som läsare känslan av att jag borde anstränga mig mer gällande det mesta och sätta upp högre mål. Men det är klart det alltid måste finnas en balans och den verkar vara en konst att uppnå.

Similar Posts:

• V.6 på dagensbok: Vårens böcker anländer!
• Lättsamt om hälsa
• Får jag lov?
• Oförbrännelig nyfikenhet på vad det innebär att vara människa
• Litterärt skräp i behov av källsortering

Många av råden känns som tämligen självklara. Nu kan förstås även självklarheter vara värda att upprepas, för att man inte ska tappa bort vissa grundläggande saker i livet. Men ibland känns det lite väl nedvärderande gentemot läsaren – tror inte Ehdin att vi läsare har någon hjärna alls att tänka med?

Det som stör mig mest är dock den människosyn som verkar ligga till grund för alla råd. Du kan fixa det, det är enkelt, kom igen nu då – något i den stilen. Som ett av råden lyder: ”Välj att må bra”. Visst handlar välmående till viss del om vår egen inställning till livet. Men den här boken andas att det enbart är individens val det handlar om. Men omvänt blir det ju då; om man mår dåligt har man valt det istället för att må bra. Det beror inte på att något är fel i ens liv, inte på att jag kanske har någon sjukdom, inte på att ens sociala förutsättningar är dåliga och så vidare. Nej, det är mitt, och endast mitt, fel om jag mår dåligt.

En logisk konsekvens av nuet, individualismens tidevarv, där vi inte förväntas se bortom våra egna problem. Vi kanske kunde se ett mönster som var större än oss själva. Krystad, syntetisk ”glädje”, som matchas av små solar på varje boksida. Som hand i handske för det rådande systemet…

Similar Posts:

• Sin egen lyckas smed på gott och ont
• Handbok i ledarskap
• Snusförnuftigt om konsten att leva
• Propaganda-klassiker i nyutgåva
• Destruktiviteten diskuterad