Nu önskar jag lite att jag inte hade gjort det.

Grundhandlingen är förstås densamma. Republikaner vinner valet i Storbritannien och drottningen blir avsatt. Nu måste hon och hela den kungliga familjen lära sig leva under helt andra omständigheter än de blivit vana vid, på pensioner och socialbidrag i ett ruffigt kommunalt bostadsområde.

Men öppenheten från utdraget The Queen in Hell Close – det var taget från mitten av romanen – är helt förlorad. Allt man där fick fundera på själv, hur gick det så här och hur ska det gå, är fullkomligt tilltäppt. Det gör romanen oerhört mycket tristare.

Inte nog med att det finns en ramberättelse som gör slutet förutsägbart nästan från första sidan – drottningen somnar framför teven i första kapitlet, kan ni gissa hur romanen sedan slutar? – det finns dessutom en fullkomligt överflödig konspiration där den republikanske ledaren varit tevetekniker och tagit makten genom att tillsammans med sina forna kollegor sända ut ”subliminala budskap till den tevetittande allmänheten med lydelsen: ”RÖSTA REPUBLIKANSK – GÖR SLUT PÅ MONARKIN!” Som att det vore en mer absurd idé att man på normal demokratisk väg faktiskt skulle kunna avskaffa kungahuset.

Att läsa romanen översatt till svenska blir man heller knappast gladare av. I synnerhet de brittiska sociolekterna – hur olika folk talar i olika samhällsklasser och områden – som Townsend fångat så finurligt, fungerar inte alls på svenska. Nu brukar man ju säga att översättningar åldras snabbare än originaltexter. Den här är från 1993 och skulle förmodligen gjorts annorlunda idag. Men ändå. ’Oppas för hoppas är ingen bra lösning alls.

Drottningen på socialbidrag. Det är ju en intressant idé. Tyvärr skjuter författaren den i sank genom att lämna alldeles för lite öppningar. Man kunde vandrat genom romanen som en storögd unge eller nosig hund, men slits istället framåt som av en otålig förälder eller matte och ser möjligheterna bara försvinna i ögonvrån. Så tråkigt.

Similar Posts:

• Drottningen söker socialbidrag
• ”Words and ideas can change the world”
• Lättsmält mysdeckare om engelska kungahuset
• Republikanismen är en betongkloss från Domus?
• Världens svåraste PR-uppdrag?

Det är premisserna för Sue Townsends The Queen in Hell Close. Boken, som hör till Penguins lilla jubileumsserie från 70-årsfirandet 2005, är egentligen ett utdrag ur Townsends roman The Queen and I från 1992 (Drottningen och jag på svenska). Det är plockat ungefär från mitten av romanen, vilket självklart skapar en del frågetecken.

Överlag fungerar det dock bra – och nog blir man nyfiken på fortsättningen. Ska de kungliga lära sig att laga mat? Hur blir skörden på prins Charles grönsaksland? Kommer han att bedra Diana med den vulgära grannflickan? Kan drottningmoderns kapplöpningsintresse rädda familjens ekonomi? Hur mycket stryk kommer William och Harry att få i den kommunala skolan? Kommer prins Philip att släpa sig upp ur sängen och sin postrojala depression och kommer drottningens pensionsbok någonsin att infinna sig?

Visst är det lite svårt att köpa premisserna. Under vilka omständigheter skulle en demokratiskt avsatt kungafamilj i en modern väststat få det såhär? Hell Close är ett halvt steg från schavotten, men också det är en intressant tanke. En avsatt kungafamilj som tvingas leva som sina undersåtar? Yeah, right.

Självklart är det ett lekfullt och respektlöst experiment i passande punkig förpackning. Townsends alla engelska sociolekter är en ren fröjd att läsa på originalspråk och drottningen blir med sitt utifrånperspektiv en underhållande guide i den nya miljön, som här i mötet med sin socialsekreterare:

”And what is the current situation regarding your personal finances?”
”We are penniless. I have been forced to borrow from my mother; but now my mother is also penniless. As is my entire family. I have been forced to rely on the charity of neighbours. But I cannot continue to do so. My neighbours are …” The Queen paused.
”Socially disadvantaged?” supplied Dorkin.
”No, they are poor,” said the Queen.

Engelsmännen tycks tillåta sig att fantisera om sina kungligheter på lite alla möjliga sätt, på gott och ont. Några svenska motsvarigheter till Townsends The Queen and I, eller för den delen Alan Bennetts Drottningen vänder blad, kan jag dock inte påminna mig.

Similar Posts:

• En kul idé skjuts i sank
• ”Words and ideas can change the world”
• Lättsmält mysdeckare om engelska kungahuset
• När verkligheten blir till saga
• Spelets fånge