dagensbok.com » Steinunn Sigurðardóttir http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Sun, 07 Jun 2026 22:00:34 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Steinunn Sigurðardóttir "Hjärttrakten" http://dagensbok.com/2012/09/15/steinunn-sigur%c3%b0ardottir-hjarttrakten/ http://dagensbok.com/2012/09/15/steinunn-sigur%c3%b0ardottir-hjarttrakten/#comments Fri, 14 Sep 2012 22:00:57 +0000 Gäst http://dagensbok.com/?p=51004 När Harpa rusar in i den lilla källarlägenheten i Reykjavik har hon hjärtat i halsgropen och vet inte i vilket skick hon kommer att hitta sin 14-åriga dotter. Edda har under det senaste året förvandlats från en snäll liten flicka till tonårsförälderns värsta mardröm, hon knarkar, super och hänger med stadens avskum. Harpa hittar sin dotter liggandes sovande och fullt påklädd på golvet men nu är det slut med festandet. Hon säger upp sig från sina jobb, sin bostad, tar ett plågsamt farväl av sin gamle far och släpar med sig Edda österut för att rädda henne från fördärvet.

Hjärtrakten är en storslagen roman som utspelar sig på flera olika tidsplan med Harpa som jagberättare. Hon söker sitt ursprung i sin tidiga barndom genom att tala med sin döda mor, hon försöker bevara minnena av sin fina dotter och reda ut vad som gått snett och hon försöker fundera ut en möjlig framtid för dem båda. Parallellt skildras en roadtrip tvärs över Islands fantastiska och mytiska landskap.

Under resan österut avslöjas allt fler detaljer kring vad som hänt mellan modern och dottern, men även en hel del om Harpa och hennes uppväxt. Händelser pusslas ihop till en klarare bild av karaktärerna i sig, men gör även dem och deras livssituation allt med komplex. Harpa är bara 15 år när hon blir gravid men bestämmer sig för att ge upp sin kvarvarande barndom och behålla barnet. Trots att den tonåriga Edda svär åt sin mor under hela resan tappar Harpa aldrig tålamodet och emellanåt lyser Eddas vilja att vara det barn hon fortfarande är igenom den tuffa fasaden.

Vid sidan av dessa huvudkaraktärer möter man även flera släktingar under resans gång österut och de är allt som oftast ganska kufiga och komiska. En av favoriterna är en farbror som tar hand om vilsna djur på sin gård. Han har bland annat en gigantisk katt som han själv säger är av rasen ”gotisk vikingakatt” med samma frisyr som han själv och det finns en rolig berättelse om en borttappad fot. Den komplicerade mor-dotter-relationen varvas med komiska passager som ger en lättnad mellan misshandel och knark.

Är det något man behöver veta innan man ger sig på att läsa isländsk litteratur så är det att de ofta tror lite mer på en levande och mytisk natur än vad den genomsnittlige svensken gör. Som liten fick jag ofta höra historier om hur man byggt vägar runt stora stenar eftersom folk som försökt flytta på stenen har dött. Då tror man att det bor småfolk eller älvor i stenen. Att så kallade drángar (ungefär vad gotlänningarna kallar raukar) är gamla förstelnade troll är inga konstigheter. Det är alltså inget ovanligt med att det i en roman som Hjärttraken här och där nämns en kulle där det bor älvor, eller att det berättas om barn som av andra barn förväxlas med naturväsen. För mig ger dessa inslag en helt självklar dimension av lite folktro till berättelsen, det hör liksom till.

Jag brukar beskriva Islands natur som väldigt mycket ren och intensiv naturupplevelse på väldigt liten plats. Åker man från väster till öster så som det lilla sällskapet gör i den här romanen får man uppleva sandstormar, kala och till synes döda lavamarker, stora blåa fjäll, forsar, skoningslösa glaciärer och mycket mer. Den fantastiska naturskildringen finns alltid där i bakgrunden i romanen, både som en stämningshöjare och som en stor motkraft, och den beskrivs både levande och poetiskt. Det är lätt att bli hemmablind och inte se det fantastiska man har runt sig, att man tar naturen för given. Kanske hjälper det att Sigurðardóttir bott utomlands mycket och således har distans till landskapet, eller så är hon helt enkelt en otroligt skicklig miljöbeskrivare.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2012/09/15/steinunn-sigur%c3%b0ardottir-hjarttrakten/feed/ 1 Isländskt på bokmässan http://dagensbok.com/2012/09/15/islandskt-pa-bokmassan/ http://dagensbok.com/2012/09/15/islandskt-pa-bokmassan/#comments Fri, 14 Sep 2012 22:00:56 +0000 Anna Carlén http://dagensbok.com/?p=50893 Precis som vi skriver under dagens isländska special har de isländska författarna en självklar del i den nordiska litteraturen. Island må vara ett litet land, men är ändå förhållandevis välrepresenterat både bland pristagarna för Nordiska Rådets litteraturpris och på bokmässan.

Romanförfattaren och poeten Sjón medverkar vid flera olika tillfällen på mässan. Bland annat gör han en läsning i Rum för Poesi på fredagen kl. 14. Han deltar också i seminariet Arvet efter Eddan – den nordiska stilen?
tillsammans med norske Erlend Loe på lördagen kl. 11.

Vinnaren av Svenska Akademiens nordiska pris 2012 – Einar Már Guðmundsson, medverkar i seminariet Ett år efteråt på fredagen kl. 17. Här handlar det om året efter katastrofen på Utøya och de olika politiska strömningar som rört de nordiska länderna sedan dess. Ett antal författare, bland annat svenske PO Enquist, deltar förutom Einar Már Guðmundsson.

Steinunn Sigurðardóttir, som dagens gäst skriver om, kan bland annat ses på seminariet Dublin & Reykjavík: Litterära städer. Där leder hon ett samtal om de båda städerna som utsetts till Världslitteraturstäder av UNESCO. På lördag kl. 13 kan ni lyssna på detta.

Naturligtvis finns det mer isländskt att ta del av på bokmässan. För ännu fler tips, se programmet till höger.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2012/09/15/islandskt-pa-bokmassan/feed/ 0 Vecka 37 på dagensbok.com: Ännu mer nordisk litteratur http://dagensbok.com/2012/09/10/vecka-37-pa-dagensbokcom-annu-mer-nordisk-litteratur/ http://dagensbok.com/2012/09/10/vecka-37-pa-dagensbokcom-annu-mer-nordisk-litteratur/#comments Mon, 10 Sep 2012 19:25:04 +0000 Emelie Novotny http://dagensbok.com/?p=50895 Andra veckan i september, och vi fortsätter vår nordiska månad här på dagensbok.com, vilket innebär att varje lördag är vikt åt ett nordiskt land och resten av dagarna till våra svenska författare.

Den här veckan har vi kommit fram till Island, det mest avlägsna av våra grannländer. Till vår hjälp har vi bokbloggaren Metta Karlsson som till vardags bloggar på Böcker x3. Med sitt isländska ursprung kommer hon att guida oss igenom den samtida isländska litteraturen i form av Hjärttrakten av bokmässeaktuella Steinunn Sigurdardottir. Björn kommer att skriva Sjóns Skymningsinferno och dessutom blir det isländsk novell från Novellix av förra årets vinnare av Nordiska rådets litteraturpris, Gyrdir Elíasson, och våra allra hetaste tips om var du hittar de isländska författarna på årets bokmässa.

Camilla har läst Sami Saids debutroman Väldigt sällan fin och har dessutom ställt några frågor till honom om identitetskriser, religion och skrivande.

Trevlig nordisk läsning önskar vi i redaktionen!

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2012/09/10/vecka-37-pa-dagensbokcom-annu-mer-nordisk-litteratur/feed/ 0 Steinunn Sigurdardóttir "Hundra dörrar i brisen" http://dagensbok.com/2004/08/19/steinunn-sigurdardottir-hundra-dorrar-i-brisen/ http://dagensbok.com/2004/08/19/steinunn-sigurdardottir-hundra-dorrar-i-brisen/#comments Wed, 18 Aug 2004 23:00:00 +0000 Elin Bennewitz http://beta.dagensbok.com/?p=1695 Huvudpersonen i Hundra dörrar i brisen är Brynhildur, en isländsk tvåbarnsmor som är på semester i Frankrike. Hon minns sina år som student i Paris, och grämer sig för att hon inte accepterade några av de sexuella inviter hon fick när hon var ung och vacker. För att kompensera för sina begränsade sexuella erfarenheter bestämmer hon sig för att ta en älskare. En kvinna i 40-årskris som bedrar sin make med 15 år yngre män borde vara ett intressant romanuppslag. Åtminstone för ”låt männen känna på den dynga vi levt med i tusen år”-feminister. Men i stället för att vara en historia om kärlek och en kvinna med revanschlust är Hundra dörrar i brisen som att lyssna på en gnällig tant.

Brynhildurs tankar kring sin livssituation och älskare känns som krystad pseudofilosofi, inte språkligt utan innehållsmässigt. Språket för berättandet både framåt och bakåt i tiden på ett följsamt och lättsmält vis, men innehållet blir i det närmaste parodiskt. Vad är det som motiverar beskrivningar av att ”när han lade sig ner brevid mig strök den tjocka lemmen mot mitt lår” och att det ”genast virvlade en så häftig åtrå upp i mig att jag närapå kved” när historien som skall rama in det hela är papperstunn? Beskrivningar av hur älskaren hanterar Brynhildurs bröst ”varmt och försiktigt” som om de vore ”nyknoppade” verkar finnas där för att tanten skall slippa säga: jag är visst åtråvärd trots att jag snart fyller femtio och har röven full av celluliter. Och det kan väl hända att hon fortfarande är åtråvärd men när övriga berättelsen inte lyckas levandegöra henne spelar det knappast någon roll.

Steinunn Sigurðardóttir har tidigare skrivit flera utmärkta böcker men i Hundra dörrar i brisen känns det som om själva ryggraden saknas. Fast det finns faktiskt en kärna om man gräver lite djupare. Författaren uttrycker till synes omedvetet hur enskilda händelser kan döma människor till begränsande livsöden och de efterskalv som det för med sig. Men istället för att inse detta och ta sitt ansvar som författare försöker hon blidka läsaren med sexscener och beskrivningar av Islands vulkaner. Hur storslagen natur Island än har blir miljöbeskrivningarna som malplacerad turistreklam – handlingen utspelar sig inte ens på Island.

Kanske borde Hundra dörrar i brisen varit en novell. Om Brynhildurs klimakteriegnäll bantats bort kunde det varit en berättelse att bry sig om. Då skulle kanske 40-åriga feminister få inspiration att knulla andan ur alla små pojkvalpar dom lyckas sätta klorna i.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2004/08/19/steinunn-sigurdardottir-hundra-dorrar-i-brisen/feed/ 7