Nigel Lawson "En vädjan till förnuftet – tänk kallt på den globala uppvärmningen"

Klas Rönnbäck — Thu, 16 Apr 2009 22:00:11 +0000

I takt med att den accelererande växthuseffekten har blivit erkänd i allt vidare kretsar, så har somliga intressen känt sig allt mer hotade. Det återspeglas också i bokfloran, i form av olika debattinlägg mot påstådda ”skräckscenarion” av vad som kan komma att hända som en följd av klimatförändringarna. I höstas publicerades exempelvis Stefan Fölsters bok Farväl till världsundergången. Nigel Lawson, före detta finansminister under Margaret Thatcher, får nu sin bok utgiven på svenska.

Klimatfrågan handlar i grunden om aktuell naturvetenskaplig forskning. FN:s klimatpanel (IPCC) samlar flera hundra av världens ledande klimatforskare. De publicerar regelbundet rapporter som bygger på de forskarnas sammantaget bästa uppskattning av hur framtiden kan komma att te sig för vårt klimat. Att det finns stor osäkerhet i alla utsagor om framtiden säger sig själv, och är inget IPCC sticker under stolen med i sina rapporter. Ändå ägnar Lawson bokens första del åt att misstänkliggöra forskningen som IPCC presenterar, och påstår att IPCC bara är en ”alarmistisk påtryckningsgrupp”. Det här hade kanske kunnat bli intressant om Lawson själv hade haft någon väl underbyggd argumentation i frågan. Som det nu är bygger hans kritik av IPCC enbart på två högst dubiösa källor (en rapport från en nyliberal tankesmedja, och en artikel från en ekonom som inte ägnar sig åt klimatforskning). Att Lawson väljer att bygga sin argumentation på sådana källor avslöjar snabbt hur politiserat hans debattinlägg är.

Den grunden får dock bli upptakten för Lawsons huvudsakliga argument: vi måste ”tänka kallt” i klimatfrågan, det lönar sig nämligen inte ekonomiskt att göra något åt den. Kostnaderna för att åtgärda problemen är nämligen så stora, och kostnaderna för att låta bli är så små, påstår Lawson. De här argumenten är förstås oerhört viktiga, och förtjänar en ordentlig debatt. Men någon ordentlig behandling av den här aspekten av klimatfrågan får vi i alla fall inte i den här boken – enbart en höftning av kostnader (byggd på tämligen orealistiska antaganden), och några påståenden utan någon som helst källa.

Oavsett naturvetenskapliga fakta och ekonomiska beräkningar så handlar det till slut också om en moralisk fråga: vilken värld ska vi nu levande lämna efter oss? Det är Lawson tydlig med, och på den punkten menar han att ekonomisk tillväxt kommer att leda till att framtida generationer bättre har råd att göra något åt eventuella problem. Dessutom måste vi ju också diskontera framtida generationers välfärd när vi gör våra nyttokalkyler, menar författaren. I klartext: kommande generationer är mindre värda än Lawson själv och hans gelikar. Efter oss syndafloden, som madame de Pompadour ska ha sagt. Det blir inte en vädjan till förnuftet så mycket som en vädjan till egoismen.

Lawsons värderingar är förstås hans ensak. Att boken varken är särskilt välargumenterad eller väl underbyggd i många avgörande frågor gör den tyvärr till en ganska ointressant läsning.

Stefan Fölster "Farväl till världsundergången"

Klas Rönnbäck — Mon, 17 Nov 2008 23:00:00 +0000

Världen är inte så illa ute som somliga vill få oss att tro. Klimatförändringar går att hantera. Det är Stefan Fölsters kanske viktigaste budskap i den här boken.

Boken inleder med en kritik av ett allt för ensidigt fokus enbart på klimatfrågan. Det finns så många potentiella katastrofer här i världen, klimatförändringar är inte den enda risken vi människor har att hantera, skriver Fölster. På den punkten kan jag bara hålla med, men undrar samtidigt hur många som egentligen argumenterar på det sätt Fölster antyder? Desto mer förvånande att författaren senare gör just detta själv, när det passar hans egna politiska åsikter. När exempelvis miljörörelsen inte håller med honom om att kärnkraft eller genmanipulation är bra lösningar på klimatproblemet (på grund av alla de andra risker och problem som kan uppkomma av dessa tekniker), då klagar han på att de alltså inte vill göra allt för att motverka klimathotet. Damned if you do, damned if you don’t …

Fölster skriver att han vill inge hopp med sin bok: världens undergång är faktiskt inte på väg. Vi kan hantera situationen. I praktiken uppmuntrar dock boken läsaren till passivitet. Det finns nämligen en röd tråd som förenar de medel författaren förespråkar. De utgår från att man som enskild individ inte ska behöva förändra sitt beteende på något sätt, som exempelvis att köra mindre bil eller flyga mindre. Klimatfrågan bör istället skötas av tekniker som kommer på fiffiga tekniska lösningar på problemen. Fölster verkar ha extremt låga tankar om vanliga människors vilja och förmåga att förändra både sig och sin omvärld, men en närmast oändlig tilltro till tekniska lösningar.

Men så är det då det här med källor och källhänvisningar. I allmänhet är det ganska dåligt med den varan i den här boken. Fölster kan till exempel påstå att stora grupper av klimatforskare betvivlar centrala påståenden i FN:s klimatpanels publikationer, utan att referera till en enda som gör det. Och när det väl förekommer några källor till hans faktapåståenden kan det vara bloggar och diskussionsforum på nätet, eller debattartiklar i kvällstidningar. Lägg sen till att Fölster många gånger helt undviker att diskutera problematiska frågor – som exempelvis riskerna med kärnkraft, eller hur effektiva de åtgärder han själv förespråkar verkligen kan komma att bli – så blir resultatet att trovärdigheten snabbt sjunker som en sten.

Även om vi nu inte kan stoppa klimatförändringarna från att uppkomma finns ingen anledning till oro, lugnar oss i alla fall Fölster. Människan har kunnat leva i allt från stekheta öknar till subarktiskt klimat. Mänskligheten kan anpassa sig även i framtiden. Kanske har Fölster rätt, sett ur ett aggregerat perspektiv, men argumentet skjuter förbi målet. Den avgörande frågan är väl till vilket pris mänskligheten kan anpassa sig, och vilka människor som får betala det priset. Och om priset är att leva i något som ens börjar likna stekheta öknar eller ett subarktiskt klimat så kanske ganska många är villiga att fundera på om de inte kan tänka sig att ställa bilen någon gång då och då.

dagensbok.com » Stefan Fölster

Nigel Lawson "En vädjan till förnuftet – tänk kallt på den globala uppvärmningen"

Similar Posts:

Stefan Fölster "Farväl till världsundergången"

Similar Posts: