Jag upptäckte Sofie Sarenbrants böcker när den första romanen om kriminalinspektör Emma Sköld kom, nämligen Vila i frid. Den recenserade jag här på dagensbok.com för lite drygt tio år sedan. Nu har den tionde boken kommit och mycket har runnit under broarna. Emma Sköld har varit död men återuppstått.

Själsfränden börjar med en ung kvinna som står beredd att hoppa från Västerbron i Stockholm. Vår vän Emma Sköld råkar befinna sig i närheten och strax är det hon som kämpar för kvinnans liv. Dessutom uppdagas det efter en stund att den ännu okända kvinnan har en bebis i ett sele på magen. Vad får en mamma att vilja ta med sig sin lilla bebis in i döden?

Sarenbrant är oerhört skicklig på att bygga historier som griper an från början. Själsfränden är inget undantag. Inledningen är stark och oerhört drabbande. Därefter dras vi in i en sektliknande rörelse där devisen är ja till livet.

Samtidigt är Emma Sköld i fara. Hon jagas av hämndlystna före detta kollegor som gått över till andra sidan, dvs blivit grymma skurkar. Dessutom är de ute efter vendetta. Som vanligt är det dessutom frostigt mellan Emma och hennes syster Josefin. Systern som alltid tycks snubbla på ledtrådar som har att göra med det fall som Emma Sköld utreder. De kommer nog aldrig att förstå varandra, vad det verkar. Det gör en ont att systrarna aldrig riktigt lyckas dra jämnt, men det är tyvärr inget unikt. Många kan nog känna igen sig på det planet.

Själsfränden är skrämmande aktuell i och med den inskränkta aborträtten i USA. I boken finns en karismatisk man som leder någon slags kult som är på väg att så smått slå igenom. Jag mår dåligt och blir mörkrädd. Är det här något vi i Sverige kommer att bli varse? Det får banne mig aldrig ske. Låtom oss aldrig någonsin tillåta att sådana krafter tar över.

Similar Posts:

• Fängslande ingång till kvinnohistorien
• Valhänt uppvaknande
• Misshandel, mord och uppvisning
• Gravvnojja 1973
• Mode, makt och mord