Deckartröttheten. Mättheten på blod och lukt och våld och böcker som är intill förvirring lika. Nåväl, jag tar mig an detta, jag börjar bläddra i boken och det kommer tillbaka, en serie snabba intryck. Den mörka heden, regnet, hunden, en man som springer, förtvivlad. Gammalt groll och en känsla av att det är något som inte stämmer.

Den var inte alls illa, boken, minns jag nu. Hjälten är rättsantropolog vilket kanske skulle kunna anses vara ett avigt yrke för en hjälte, men inte nu längre. David Hunters lite mer kända kollega inom de fälten, dvs. rättsantropolog och hjälte, Dr Temperance Brennan lever parallella liv både på TV i Bones och i böckerna av Kathy Reichs som var, just det, rättsantropolog innan hon blev författare.

Den riktiga tungviktaren i sammanhanget är dock William M Bass, grundaren av mytomspunna University of Tennessee Anthropological Research Facility, i dagligt tal mer känt som The Body Farm, en plats för studier av hur nedbrytningen av människokroppen sker i olika miljöer. Kittlande läbbigt. Bass skriver också deckare under pseudonymen Jefferson Bass, och har hittills gett ut sex stycken.

Jag antar att denna uppgradering av rättsantropologens status fått fler att söka sig till yrket, på samma sätt som CSI orsakat en mindre flodvåg av förhoppningsfulla som vill jobba som kriminaltekniker. Det är ingen dålig matta för en huvudperson i en deckare, en kombination av arkeolog och rättsläkare, två yrken som var för sig är spännande och ger bra med utrymme för vetenskapliga utläggningar och listiga slutsatser.

Det är också Bass arbete på The Body Farm som varit inspirationen för Becketts hjälte. Simon Beckett besökte Bass i Tennessee i samband med en artikelserie om rättsantropologi och det var efter det som han började leka med tanken att skapa en egen hjälte med föruttnelse och benanalyser som specialitet. Jag läste Bass självbiografiska Death’s Acre för några år sedan, och slogs av både hans helt oförställda entusiasm och den totala brist på sentimentalitet, dock inte brist på respekt, som han uppvisar inför sina forskningsobjekt.

Boken jag just nu bläddrar i är den fjärde med David Hunter i huvudrollen. Han är plågad av sitt förflutna och en ganska motvillig hjälte, sympatisk men sluten i sitt känsloliv. För åtta år sedan deltog han i en stor mordutredning som gällde sexualmord på en rad unga kvinnor. Gärningsmannen greps och erkände, men flera av hans offer hittades aldrig. Nu vill han plötsligt hjälpa polisen att hitta de saknade kvinnorna, men han verkar ha problem med minnet. Gärningsmannen lyckas fly och både David Hunter och beteendevetare Sophie Keller verkar ha gjort något som misshagat honom. Medan de gör sitt bästa för att inte bli hittade, börjar Hunter bli alltmer övertygad om att det är något i den gamla utredningen som inte känns helt bra.

Upplösningen är inte helt oväntad, men vägen dit är snårig och spännande och det är alltid uppfriskande att ha att göra med en hänsynslös författare, som inte väjer för att ta död på även de sympatiska karaktärerna, och som inte låter de sympatiska förbli sympatiska.

Similar Posts:

• Vecka 37 på Dagensbok: Bokmässeplanering
• Med tvekan godkänt
• När mysdeckare är som bäst
• En angenäm bekantskap
• Blodiga barnamord och ostabila poliser

Jag och Anna Liv, läser, skriver och klurar ut spännande intervjufrågor.

På lördag går vi djupt in i bokmässans tema för i år, tyskspråkig litteratur. Vi har letat upp vad vi har av temat i arkivet och bjuder även på massor med nya böcker från de tyskspråkiga delarna av Europa. Så nu har ni inte längre någon anledning att komma till mässan utan den blekaste aning om författarna bakom årets tema!

Självklart är veckan också späckad med flera fina recensioner av aktuella böcker, precis som vanligt. Idag skriver Ingrid om Barbro Lindgrens nya bok för vuxna, Ingenting hände två gånger. En bok i dagboksform och Barbros Öland. Anna L har läst Simon Becketts Från andra sidan graven och upplevt deckartröttheten, trots att boken egentligen inte var illa alls. Mot slutet av veckan skriver Oscar om Belägring av Hassan Loo Sattarvandi, uppföljare till prisbelönta Still som även den utspelas i Stockholmsförorten Hagalund, men denna gång femton år tidigare.

Idag tar vi även upp bokhylle-måndagarna med Marias fina presentation av sin bokhylla, där böckerna står tillsammans med prydnadssakerna på nionde våningen i en av Stockholms södra förorter.

Konsekvensen av att vi svämmar över av böcker på redaktionen blir en diger bokutlottning. Den kommer att ta fart efter bokmässan och förhoppningen är att vi kan lotta ut tjusiga bokpaket flera gånger fram till jul. Håll utkik här på dagensbok.com framöver!

Trevlig bokvecka önskar vi på dagensbok.com!

Similar Posts:

• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Vecka 39 på dagensbok.com: Efter bokmässan
• Bokmässeveckan på dagensbok.com
• Fredag på bokmässan
• Söndag på bokmässan