För den som själv inte är någon expert kan det vara svårt att hänga med i alla diskussioner och argumentationer. Det låter ju bra med biobränsle som ersättning för fossilt bränsle, förstås. Och om trämassa kan ersätta plast i vissa produkter är väl det toppen? Sverige är förstås, och har alltid varit, beroende av sina naturresurser. Så självklart måste vi kunna använda skogen, men hur stor del? Och till vilket pris?

Själv tror jag att det är alldeles nödvändigt att vi till att börja med utvecklar vokabulären och använder olika ord för olika typer av skog. Och att vi därmed får lättare att freda en större areal av det som ibland kallas naturskog. Jag är övertygad om att de flesta av oss tänker att skog är skog är skog, och att hela landet täcks av skog, en oändlig resurs att använda till allt.

Peter Wohlleben är tysk skogvaktare som med sin bok Skogen. En bruksanvisning ger en finfin introduktion till hur man närmar sig skogen. Det är en viktig bok som jag hoppas att många skall läsa och använda till att faktiskt ta sig ut i skogen och se hur den ser ut och lära sig att se skillnad på skog och skog. Det är viktigt att ta ställning, och för att kunna göra det krävs kunskap.

Tyskland är inte Sverige och mycket av det som beskrivs i boken gäller inte för Sverige. Översättaren Jim Jakobsson har gjort ett fint arbete med att i noter beskriva hur situationen ser ut i Sverige där det skiljer sig tydligt åt.

En tydlig sak som skiljer sig åt är allemansrätten. Wohlleben lovprisar den svenska allemansrätten och beskriver med glädje många naturresor han har gjort till vårt land. Det är viktigt att få det perspektivet ibland, att vår allemansrätt är världsunik. I Tyskland får man tydligen bara gå längs vägarna om inte särskilda regler gäller. Svamp och bär får plockas så att det räcker till en måltid.

Skogen. En bruksanvisning är delvis ett debattinlägg till försvar för skogen. Men det är också en levnadsglad bruksanvisning. Här ges tips på allt ifrån hur man undviker fästingbett och blixtnedslag till hur man spårsöker och identifierar träd genom att smaka på dem. Här finns också det fantastiska tipset att göra bokskogen till begravningsplats för att skydda den från att huggas ned.

Läs och begrunda. Och gå ut i närmsta skog och se hur den ser ut!

Similar Posts:

• Om träd, i alla dess former …
• Djurens känsloliv
• Debatten som växer i skogen?
• En tät skog av fakta
• Sverige bortom storstäderna

Här spanar Wohlleben ut över sin gård, skogen runtom och upp i skyarna. Men vänder också blicken ner i haven och in i de tätbefolkade städernas kilar av växter och djur. Han riktar sig till alla de som någon gång reflekterat över en hunds skamsna uppsyn, en skatas retsamma lek eller en fisks förmåga att uppleva obehag. Bokens resonemang tar ofta spjärn mot vetenskapliga studier av korpars kommunikation, vampyrfladdermöss altruistiska sidor, hundars känsla för orättvisa eller duvors goda minne. Men minst lika ofta blandas det upp med egna iakttagelser från möten med ickemänskliga djur. Det gör förstås texten mer personlig och känslosam på ett ofta balanserat eller rörande sätt även om det inte alltid är lika spännande och ögonöppnande.

Boken tar sin utgångspunkt från tanken om hur de djur som inte tillhör vår art ofta betraktas som instinktsstyrda, närmast känslobefriade robotar, just för att vi inte förmår tolka och relatera till deras uttryck, läten och beteenden. Det är just det som ligger bakom att det på många håll är tillåtet att kastrera smågrisar utan bedövning eller att man vid räkodlingar klipper bort ena ögat på skaldjuren för att ingreppet ökar deras förökningstakt. Peter Wohlleben är inte rädd för att prata klarspråk i sina reflektioner kring vår syn på de andra varelserna, som kravlar, flyger och simmar omkring på den här planeten tillsammans med oss och vad vi gör mot dem.

Bokens största styrka är just hans engagerade, raka men samtidigt stillsamt vändande och vridande på dessa utvidgade existentiella frågor. Och det väger upp när det stilistiska inte helt övertygar. I tematiska och korta kapitel berättar han bland annat om hur hjortar upplever kalla vintrar, diskuterar förekomsten av ondska och osjälviskhet i djurvärlden och funderar över vad fruktflugor kan tänkas drömma om. Det är lärorik och tankeväckande läsning, lättsamt och mörkt omvartannat. Alla bokens resonemang är inte lika insiktsfulla och inte heller alldeles konsekventa men däremellan önskar undertecknad att alla borde få ta del av tankarna som lyfts fram på dess sidor.

Similar Posts:

• Om träd, i alla dess former …
• Se skogen!
• Essäer om mötena mellan oss och de andra djuren
• Andra infallsvinklar på djurs språk
• ”Så närvarande och så främmande”

Peter Wohlleben arbetade som skogsvaktare i Tyskland i flera år och kom att alltmer intressera sig för ekologi. Han har numera skrivit flera böcker och föreläser om skogen och naturskydd.

Denna faktabok visar verkligen på författarens gedigna kunskaper om träden och deras ekosystem. Den visar också på hans utvecklade kunskaper om ordvitsar; vad sägs till exempel om kapitelrubriker som: ”Luftkonditionering i äkta trä” och ”Rotation på bostadsmarknaden”?

Jag måste ändå säga att stora delar av boken läser jag med ett verkligt intresse. Jag tänker att om jag någon gång ska undervisa i biologi på mellanstadiet igen så är detta en guldgruva. Ja, eller egentligen, varför ska jag undervisa, vem av mina släktingar eller vänner vill inte lära sig lite mer om mysteriet om hur träden försörjer sina översta grenar med vatten…

Similar Posts:

• Djurens känsloliv
• Se skogen!
• ”Om skogens land hade varit ordnat för skogens skull”
• Essäer om mötena mellan oss och de andra djuren
• Vad är egentligen en svamp?