En av tre svenskar vill skriva och ge ut en bok. Färre skriver ett bokmanus. Bara ett av tusen insända manus blir en bok. Med såna siffror är det inte konstigt om författaraspiranter blir frustrerade. ”Hoppas jag får mitt kamelarsle genom nålsögat och blir utgiven” står det i ett inlägg på en av många skrivarsajter.

Efter att manuset är färdigskrivet och har stoppats i kuvert, kommer det till en värld som är osynlig för författaraspiranten. Oftast dröjer det två till tre månader innan svar kommer tillbaka. Vi hälsar på hos ett mellanstort och ett litet förlag för att se hur verkligheten är där kuverten hamnar.

Ordfront förlag AB

Fakta från årsbokslut 2009-12-31
Omsättning: ca 26 miljoner
Antal anställda: 10

Bellmansgatan 30 i Stockholm är adressen för Ordfront förlag. Huset i gult tegel sticker ut genom sin vanlighet bland mer södertjusiga fasader. Det ska inte vara för snofsigt, säger förlagschefen Pelle Andersson och visar runt i lokalerna. På hans rum ligger papper i buntar. En barnteckning är uppnålad över skrivbordet. Röda är inte bara förlagschefens gympadojor. Ordfront är ett förlag som är lite till vänster i vid bemärkelse.

Pelle Andersson foto: Annika Hallman

Journalisten och poeten Pelle Andersson kom till en tuff verklighet i augusti år 2008. Innan hade han jobbat på Aftonbladet i sjutton år.

– Ordfront fick dra ner på mängden redaktörer och skaffa mindre lager. Nu kör vi med print-on-demand. Våren har varit fantastisk. Ekonomin ser ut att bli jättebra 2011, säger Pelle Andersson.

Det var surt när deckarförfattarinnan Carin Gerhardsen försvann från Ordfront, där hon debuterade, till Norstedts förra året. Men det var ljuvt när författaren Kristian Lundberg bytte förlag till Ordfront efter boken Yarden. Uppföljaren och succén Och allt ska vara kärlek kom ut i mars 2011.

Ordfront ger ut cirka 30 titlar om året. Fifty-fifty av fackböcker och skönlitteratur.

– Fackböckerna säljer mer än skönlitterära titlar. Svårast är det med utländska översatta författare. Flera av de svenska deckarna går bra.

Han visar boken Corpus Delicti författad av rättsläkaren Elias Palm, som kom ut hösten 2010.

– Oftast är en debutant bara en kostnad men Elias Palm har burit sig direkt.

När Ordfront fått in manus skickar de brev som bekräftar att manuset har kommit fram och några ord om när svar kan väntas. En lektör utifrån brukar läsa först. Om manuset passar Ordfront går det vidare.

– Då läser redaktörerna först, sen läser jag. Ett manus kan stötas och blötas under lång tid. Men först måste känslan väckas, annars blir det inget. Om manuset känns rätt i magen kommer minst femton tankar till: Vad kommer bokhandeln att säga? Finns det en marknad? Vad händer när vi träffar författaren?

Ifall allt stämmer skriver förlaget avtal för inbunden bok, print-on-demand och e-bok samtidigt. Pocketavtal kommer senare, separat.

Pelle Andersson har uttalat sig kritiskt i pressen mot förlagsjättarna. Bland annat när det gäller Bonniers förvärv av Pocketgrossisten. Han är inte arg men vill att staten går in och reglerar marknaden.

– Det är läskigt att några är så dominanta att vi inte kan sälja utan att en del av vinsten hamnar hos konkurrenterna. Staten borde vara bekymrad när nästan varje yttrande passerar Bonniers. Men nu har vi oberoende förlag slutit oss samman för att bli starkare.

Svante Weyler Bokförlag AB

Fakta från årsbokslut 2010-04-30
Omsättning: ca 6,5 miljoner
Antal anställda: 2

Weyler förlag är i storlek extra small. Där jobbar bara förlagschefen själv och två på deltid. Förlagschefen Svante Weyler dyker upp överallt. Sitter i juryn för Umeå novellpris, talar för fängslade Dawit Isaaks sak, syns i press och debatter. Och vem hörs i radioprogrammet Godmorgon Världen om inte Svante Weyler. Han har varit i branschen i 35 år. År 2007 slutade han som förlagschef på Norstedts och startade eget.

Svante Weyler foto: Sofia Runarsdotter

Långe Svante Weyler väjer vigt för en takbjälke när han visar runt i lokalen. Adressen är Pelikansgränd 2 i Gamla Stan, Stockholm. Det händer mycket i ett stort rum. Här finns medarbetarna Cilla Sjöblom och Maria Såthe vid sina skrivbord. Där har Magdalena Hedlund litterär agentur i en elegant nisch bakom skinande glasdörrar. Journalisten och författaren Jesper Högström som hyr in sig, bevisar att han är från Hästveda genom att säga nåt på bred skånska. Journalisten och författaren Björn af Kleen lufsar iväg mot sitt hyrda skrivbord.

– Nätverksbyggande, förklarar Svante Weyler.

I rummet närmast gatan finns plats för besökande vid ett bord med gula tulpaner och gröna druvor. När bordet hoppar till av Svante Weylers gestikulerande är det inte troligt att det beror på vildsinthet hos förläggaren utan snarare på att golvet eller bordet skevar.

– Som ett litet förlag måste man vara dubbelt så aktiv. Förlaget har en marknadsföringsresurs i mig. Författaren vill en sak: Sälj min bok. Här är det väldigt kort beslutsprocess. Det jag gillar ger vi ut.

Svante Weyler far upp och pekar på väggen. Sexton foton av förlagets författare finns inramade.

– Kleen drar in. Svärd säljer bra i pocket. Sörlin på skidor gick bättre än vi trodde. Doktor Seebergers bok om det nödvändiga samtalet går bra men det visste vi inte från början.

Svante Weyler tycker att det skulle vara fruktansvärt tråkigt att nischa sig. Han har ambitionen att ge ut oerhört bra litteratur.

– Inom skönlitteratur är det språket, inte ämnet som är det viktiga. Man lyssnar inte på en violinist som spelar falskt. När språket stämmer klickar det till som en fysisk upplevelse.

Han berättar om hur det var när förlagets första svenska skönlitterära debutant Tomas Bannerhed dök upp på förlaget.

– Jag hann inte läsa själv utan lämnade det till en lektör som hörde av sig och sa: Det här måste du läsa.

Svante Weyler läste och ringde snabbt till Tomas Bannerhed.

– När kan du ge ut det? frågade han. Redan i vår, sa jag.

Så blev det fastän Bonniers ville ha honom. Bannerheds bok Korparna har fått fantastiska recensioner.

– Det är bara 500 ex kvar. Nu trycker vi om.   

Källor:

• 1av3
• Alla bolag
• Giganternas kamp kandidatuppsats av Sofia Ejheden och Malin Österman
• Litteraturen i mediesamhället av Ann Steiner

Similar Posts:

• Mer om bokförlag
• Kalla Kulor startar systerförlag
• Övergripande bok om förlag
• Bokförlaget Mormor svarar på frågor
• Kabusa Böcker svarar på frågor

I mitten av maj tog diskussionen ny fart i och med Jesper Högströms debattinlägg i Expressen. Sedan har diskussionen förts i flera tidningar parallellt:

———-

Therese Bohman i Aftonbladet 17/4:
Söndra & härska

Lars Mikael Raatamaa i Aftonbladet 19/4:
Normer är till för att brytas

Therese Bohman i Aftonbladet 20/4:
Mer hur än vad

Hanna Hallgren i Aftonbladet 25/4:
(Sk)riv – för en ny värld

Johan Lundberg i Aftonbladet 28/4:
Alla har fel

Hanna Hallgren i Aftonbladet 2/5:
Gå nya världar till mötes

Viktor Johansson i Aftonbladet 3/5:
Andra normer – nytt att gilla

———-

Jesper Högström i Expressen 18/5:
Epik i kistan

Johan Lundberg i Expressen 22/5:
Poesi?

Mikael van Reis i GP 24/5:
Kritik utan substans

Jenny Högström i HD 24/5:
Svenskt poesikotteri?

Malte Persson i Expressen 24/5:
Onödigt ensidig indignation

Anna Hallberg i DN 25/5:
Litterär konspirationsteori

Ulrika Kärnborg i DN 25/5:
Romanen ligger illa till

Daniel Sandström i Sydsvenskan 25/5:
Kvack!

Jenny Tunedal i Aftonbladet 25/5:
Vad ska poesin göra då?

Lars Mikael Raatamaa i Aftonbladet 25/5:
En litterär explosion

Krister Gustavsson i Expressen 25/5:
Från källarhålet

Curt Bladh i Sundsvalls Tidning 27/5:
Modernismens förbannelser

Anders Johansson i Expressen 28/5:
Drömmen om en debatt

Johan Lundberg i DN 29/5:
En maktfråga

Daniel Sjölin i DN 30/5:
För lite lek i litteraturen

Jenny Högström i HD 30/5:
Svenskt poesikotteri II

Henrik Petersen i Expressen 30/5:
Kritikerkris i klimatfrågan

Pelle Andersson i Aftonbladet 30/5:
Vad det egentligen handlar om

Sigge Eklund i Expressen 30/5:
Roman ur tiden

Johan Lundberg i Expressen 31/5:
Poesins diktatur

Ingrid P Bosseldal i GP 31/5:
Falska motsatspar

Anne Swärd i Sydsvenskan 31/5:
Litteratur behöver både själ och skäl

Aase Berg och Maria Küchen recenserar två böcker i ljuset av litteraturdebatten i Expressen 1/6:
Debuter i debatten

Johan Lundberg i Aftonbladet 1/6:
Likriktat

Magnus Eriksson i SvD 1/6:
Litteraturdebatten förs utan insatser

Therese Bohman i Aftonbladet 4/6:
Bättre kan det inte bli?

Göran Greider i Aftonbladet 4/6: Nu är jag trött på tjatet!

Carl Forsberg i DN 5/6:
Vi bestiger elfensbenstornet

Malte Persson i Expressen 5/6:
Ergo sum

Jesper Högström i Expressen 5/6:
Mot posörerna

Rabbe Kurtén i Aftonbladet 8/6:
Litteraturdebatt – PS 1

Crister Enander i Aftonbladet 8/6:
Litteraturdebatt – PS 2

Stefan Eklund i Borås Tidning 9/6:
Visst lever den unga litteraturen!

Mohamed Omar i UNT 12/6:
Värstingar i litteraturdebatten

Andreas Jakobsson i UNT 13/6:
Omar missar en viktig aspekt i debatten

Elin Cullhed i UNT 13/6:
Med sommaren kom poesidebatten

Gun Powder i Aftonbladet 14/6:
Dikt om litteraturdebatt

Lars Mikael Raattamaa i Aftonbladet 14/6:
Tjatet har bara börjat

Alexandra Kronqvist i Aftonbladet 14/6:
Ännu har romanen inte funnit sig själv

———-

SAKNAR DU NÅGOT INLÄGG I DEBATTEN?
Mejla tips till redaktionen!

Similar Posts:

• ”En klassisk historia kan vara lika spännande som en nyskapande, bara den är bra berättad” -intervju med Therese Bohman
• Extra allt!
• Manifest för 2010-talet
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor
• Öyvind Fahlström tillbaks från de döda för att uppdatera sig på samtidslitteraturen

Omslagsbilderna förde mig till Balkan utan tvekan, men jag slog ifrån mig att det kan vara personligt som Skf blev Göteborg för mig i diktsamlingen Burner vilket visade sig vara Katrineholm. Men den här gången är det verkligen Balkan och Sarajevo och det är inte bara jag som har släkt där nere.

Titeln Efter stölden väcker en mängd associationer som att hela kriget var en stöld av Europas värdighet. En stöld av barndomen. Men samtidigt så finns en tolkning presenterad i presentationen av boken: "Detta är dikterna som blev kvar efter stölden. Ett slags inventering. En Berättelse. En kom-ihåg-lapp. En HyllningÂ…o.s.v."

Och visst är det en strukturerad samling, lappar ur en vanlig vardag. Första dikten "Att komma hem" är en lång rad intryck av en kommande resa och samtidigt en redan skedd resa, löst sammanfogad till en dikt. Den är fin i sin direkthet och sin värme. Närmare ett brev än något annat.

Jag trivs i det tilltalet, men Pelle Andersson låter det inte vara så, diktsamlingen skall rymma flera röster tycks han tänka. Han vill ge hela bilden och vill berätta om varifrån han kom. Så rösten förändras, samlingen får formen av ett collage med delar vid namn Fädernet, Mödernet, Jag.

Barndomens landskap porträtteras med delar med namn som Landhockeyn, Bron, Betongplattorna. Tennisbollarna, Vattenspridaren, Nötcremen.. Just att titta på titlarna på detta sätt efter att ha läst samlingen ger den struktur. En refuserad poetvän berättade att det var det förlagen sökte efter, diktsamlingar som har en röd tråd rakt igenom, det gällde att bygga diktsamlingar och inte enskilda dikter bara. Inget best of byrålådan liksom.

Och här finns en struktur det finns till och med en programförklaring i ett Sun Axelsson-citat där det sägs: "Att berätta om sig själv är att närma sig. Den första solidaritetshandlingen."

Det är den som Pelle Andersson försöker begå. Han berättar om sig själv och han gör det på ett sätt som håller mitt intresse vid liv hela samlingen genom. Han begår inte synden att tala om sig själv. Han berättar om sig själv, ger sammanhang, mening och död till det lilla stycke tid som kallas liv.

Similar Posts:

• Besök hos Ordfront och Weylers
• Han har inte en räv som lurar bakom öronen
• Vad pratar de om i vårens litteraturdebatt?
• En gör sin egen grej
• ”platsen där man får gråta utan att avbrytas av tröst”