Medverkar på mässan gör Jonas Hassen Khemiri, Johanna Koljonen, Daniel Boyacioglu, Christina Wahldén, Mustafa Can, Ghayath Almadhoun, Hanna Nordenhök, Jasim Mohammed, Nawal el-Saadawi, Arkan Asaad, Ann-Helén Laestadius, Joacim Hansson, Gunilla Lundgren, med flera.

Mässan får även besök av en rad tidskrifter, bokförlag och teatrar.

Lördagen blir en heldag för familjer och barn med pysseltorg, barnteater, öppen scen och mycket annat skoj.

Tid: från 16.00 idag torsdag 5 maj till cirka 18.00 på lördag 7 maj.
Plats: Hallunda bibliotek och Hallunda Folkets hus, Hallunda (T-bana: Hallunda)

Arrangörer för Botkyrka internationella bokmässa är Botkyrka kommun i partnerskap med Folkets hus Hallunda, ABF Botkyrka-Salem, Mångkulturellt centrum med stöd av Kulturrådet samt Regionbiblioteket.

Klicka dig in på Botkyrka biblioteks hemsida för att läsa ännu mer.

Foto: Stefan Zschernitz och Sara Moritz

Similar Posts:

• Introduktion till bokmässebevakningen på Dagensbok
• Litteraturen naturligtvis – ett samtal
• Textmässan 2011
• Författarsamtal på Stockholms bibliotek
• Semafor goes CLT/ CLT goes Semafor

Så när kom lycka egentligen att bli synonymt med min lycka? Efter århundraden av filosoferande där lycka varit en fråga om att träda ut ur sig själv, om att se den andre, hur kommer det sig att lycka plötsligt blir en fråga om trygghet – om min trygghet, min välgång, min egendom? När blev lycka att äga?

frågar sig Jayne Svenungsson och granskar lyckobegreppet ur ett historiskt och ett samtida perspektiv. Vad skulle kunna få oss att stanna upp och ifrågasätta detta starka fokus på den personliga framgången?

Boken kan fungera som en ingång till de olika författarskapen. Flera skribenter berör upplevelsen av tiden, eller snarare bristen på den. Att alltid finnas tillgänglig på mobilen eller via nätet, att inte ha någon stilla frizon. Att känna kravet att vara aktiv, uppbokad, att alltid ha något på gång.

Johan Nilsson jämför något överraskande likheterna och olikheterna hos de båda fiktiva karaktärerna Tony Soprano och Mattis Rövarhövdning. Hans fokus är att granska vilken roll de väljer att spela som fäder. Lars H Gustafsson utvecklar sina tankar om föräldrarollen och varför så många är eniga om att en auktoritär fostran inte är konstruktiv.

Här finns många möjligheter att diskutera värderingar, ja förhållningssätt till livet. Jag gillar att den här boken ställer många av de stora övergripande frågorna. Vad är kärlek? Vad är närvaro? Vad får plats i nyhetsflödet?

Anneli Jordahl funderar över identitetsproblematiken eller kanske mer specifikt självkänslan, hur den tar sig olika uttryck:

När jag åker runt i landets skolor och pratar om min bok Klass – är du fin nog? händer det att elever stenhårt hävdar att jag tillhör överklassen. Medieyrkena är så högt åtrådda att i deras ögon kan inte journalisterna vara något annat än överklass. Jag försöker säga att jounalistyrket är ett medelklassyrke, men uppenbarligen inför döva öron. De har nämligen läst i tidningen att de som är verksamma i storstadens högstatusmedier är vår nya aristokrati

Similar Posts:

• Ketchupeffekt och omklädningsrum
• I 68:ornas långa skugga
• Röster och möjligheter
• Essäer om livets mening
• En lagom trevlig turistsouvenir

För trettio år sedan utvandrade hon från turkiska Kurdistan till Sverige. Tillsammans med de sju barnen reste hon till sin man som redan befann sig i Sverige som arbetskraftinvandrare. Drömmen om att en dag återvända till hembyn förvandlades till en livslögn. Barnen växte upp och blev svenska, de fick egna barn, som i sin tur växte upp med endast vaga bilder och kunskaper om sina förfäders hemland.

Tätt intill dagarna är Mustafa Cans berättelse om sin mamma, hans kärleksförklaring till henne. Vid mammans dödsbädd, under hennes fem månader utdragna kamp mot leversjukdomen, mot döden, antecknar han, försöker han förstå. Han vill inte att hon ska dö som en främling. Vem var hon? Vad tänkte hon på? Hon födde femton barn, sju av dem dog. Varför ville hon aldrig berätta om dem? Hur närmar man sig det svåra, det som gör för ont för att tala om?

Texten är självutlämnande. Det handlar om sorg och ångest, om ilska, skam och frustration, om saker som kunde gjorts annorlunda. Om hur det är att vilja hålla kvar någon som snart ska dö.

Jag tror aldrig att jag läst en lika rak och öppen skildring av vård i livets slutskede. Här finns inga förskönande omskrivningar av sjukdomen eller den döende kroppen – men trots det saknas varken värme eller respekt. Ibland skymtar till och med humor.

Modern vårdas i hemmet av sina barn, men hon vill inte att någon man, om det så är hennes egen son, ska hjälpa henne med toalettbestyren. Männens uppgift är att "vårda om grödan på fälten" och skydda familjen. "Det är andra tider nu, mor", svarar Mustafa. "Vi bor i Sverige på 2000-talet. Jag har ingen veteåker att bruka, den enda grödan jag bryr mig om att vårda nu är du."

Kärlekshistorien som växer fram är gripande. Kanske är ordet "gripande" i sig en kliché, men det är så det känns: både gripande och starkt – i ordens bästa bemärkelse.

Någon gång tänker jag dock att porträttet av mamman är idealiserande, något som författaren själv reflekterar över ibland. När han pratar med kvinnorna i hembyn och de bara har goda saker att säga, kommer han med invändningar. Var hon verkligen så genomgod? Hans moster blir arg.

Hon gav er allt – och hon var beredd att offra mer. Det kan du hålla emot henne: att hon var för god. Och om du irriteras av en människas ärliga godhet – ja, då är du inte mer värd än en pissmyras arsle.

Similar Posts:

• Bekännerska, befrierska, men aldrig helt befriad
• Ut ur labyrinten
• Botkyrka goes internationell bokmässa
• Om livet, döden och tiden
• Nyanserat men ojämnt om mödrar och döttrar