Jag börjar läsa helt utan förväntningar, då jag kan känna att böcker i den här genren ofta kan vara lite för grabbiga, eller kanske snarare gubbiga, för min smak. Det kan också förekomma en romantisering av yrket som jag tycker blir lite tråkig i längden. Men denna på förhand lite skeptiska inställning till boken kom dock helt på skam. När jag väl har börjat läsa kan jag inte lägga den ifrån mig. Den är riktigt bra.

Bokens huvudkaraktär, Markus, mönstrar på ro-ro fartyget M/V Finnbird för en sexveckors törn som andrestryrman. Han får fem dagars överlappning med avmönstrande styrman för att sedan sitta själv på bryggan med allt ansvar det innebär. Som vaktmatros blir han tilldelad den erfarne, coola polska matrosen Stanislaw. Finnbird har en besättning på 14 personer som består av svenskt befäl och polskt manskap. Och en svensk kocka, Irene.

När Markus kommer ombord och presenteras för övriga i besättningen vet jag direkt vad det är för karaktärer han möter. Jag har själv mött dem i olika tappningar, och just den här förmågan att snabbt göra en bedömning av vad för folk man kommer ha att göra med närmaste tiden blir ganska viktig. Man måste veta vilka man bör och inte bör lita på. Och det är inte alltid den med flest ränder på axeln som är den som fattar bäst beslut när det krisar. För krisar gör det, förr eller senare. Det är det enda man kan vara säker på.

Läsaren vet att Finnbird kommer att hamna i ett svårt läge eftersom boken öppnar med en scen ifrån lastrummet i dåligt väder. Sedan ett hopp tillbaks till påmönstringsdagen, och berättelsen får utvecklas i sin egen takt fram till stormen. Esping är väldigt träffsäker i sina beskrivningar av arbetet ombord. Från de dagliga rutinerna till den psykosociala arbetsmiljön. Allt han beskriver har hänt, och händer hela tiden. Den här overklighetskänslan efter en orkan, när havet ligger stilla igen och man har svårt att fatta hur galet allting var när det pågick. Vilka livsfarliga manövrar som utfördes för att säkra folk, fartyg och last. Och kanske framförallt den här utsattheten Markus befinner sig i, när han måste fatta beslut som kan få sådana enorma konsekvenser.

Förutom själva intrigen och berättelsens väg framåt, innehåller boken även en del reflektioner över sjölivet som sådant. Varför söker man sig till sjön överhuvudtaget? Går det att leva ett ”normalt” liv i kombination med yrket? Markus inleder (naturligtvis) ett förhållande med kockan Irene. Och om det är någonstans det brister i den här boken så tycker jag att det är i det ganska grunda porträttet av Irene. Förutom en bordellmamma i Kotka är hon också den enda kvinnan som förekommer i boken. Och hon förekommer alltid i relation till Markus. Hon gör inga egna coola grejer, man vet ingenting om henne. Knappt ens varför Markus blir förälskad i henne. Är det för att hon bara råkar finnas där?

Nu är jag ju ändå ganska van att kvinnor ombord förekommer i marginalen, men det vore kul om någon kvinna fick ha en lite större roll någon gång än att mest bara vara kvinna i förhållande till en man. Få lov att vara lite mer mångfacetterad, mer som Stanislaw. Men det skall ändå sägas till Espings fördel att han faktiskt problematiserar det symbiotiska förhållandet mellan sjömän och prostituerade. Den unge Markus får problem med sig själv när han måste skjutsa gubbarna till bordellen. Och skall man skriva en någorlunda realistisk ombordroman så är det onekligen ungefär så här det är i verkligheten. Och till syvende och sist handlar det om att åka ombord och göra ett gott jobb och vara pålitlig. Det är av underordnad betydelse om du är man eller kvinna, filippinare, polack eller svensk. Det är hur du fungerar som individ och i gruppen som är avgörande.

Det jag ändå uppskattar mest i boken är skildringen av orkanen. Det är så bra berättat att jag återupplever de känslor jag själv har konfronterats med i tuffa situationer. Den gnagande känslan av att man kanske missat något som kan få fatala konsekvenser. Det här att vara på hugget hela tiden, aldrig slappna av. Att alla känner ett stort ansvar för sina skeppskamraters säkerhet. Att göra svåra jobb tätt tillsammans och kunna lita på varandra, passa på varandra. Det är därför jag tycker att den här boken är bra. Den beskriver något om mig själv, jag känner mig hemma här. Jag har däremot ingen aning om hur det skulle vara att läsa den utan att dela karaktärernas erfarenheter.

Markus växer in i sin befattning och lär sig nya saker om sig själv, så på flera sätt kan det här också betraktas som en utvecklingsroman. Det skall kunna gå utmärkt att läsa den även för en icke-sjöman. Esping förklarar ändå saker som sker i sjömannens vardag, så att det skall bli begripligt för den oinsatte. Så för läsare med ett allmänt intresse för sjöfart och action tycker jag nog att den här boken lämpar sig väl. Jag rekommenderar den.

Similar Posts:

• Min bokmässa: dolda indexfonder, nazistporr, universum, SF och sjömansromaner
• Konstnärligt snarare än dokumentärt
• Mystiskt skimmer över tänkbar framtid
• Gripande om svenska resenärer 1912
• Självständigheten sticker ut

Bild: Lars Kranz, Apart förlag

Efter minglet gick jag till Park för att möta några av mina dagensbokkollegor. Eftersom vi är spridda över landet och mest konverserar via mail är det kul att någon gång kunna ses IRL. Sedan är det ju allmänt bra att gå dit och passa på att hälsa på andra bekanta som denna enda gång om året befinner sig i stan.

Det är kul att höra författare prata om sina böcker, så författarscenen är mitt bästa ställe på mässan. I år var det särskilt Joel Dahlberg jag ville höra på. Han är en klar favorit och jag kan varmt rekommendera hans böcker. Jag tycker att han är en av de bästa ekonomijournalister vi har idag. Nu pratade han om sin bok Sammansvärjningen, om hur storbankerna skörtar upp småsparare genom att sälja på dem sparprodukter som låtsas vara något de inte är. Boken har faktiskt fått Swedbank att sänka avgifterna på sina bluffonder. Dahlberg är verkligen en nagel i ögat på bankvärlden, tack för det. Åhörarna fick med sig tipset att alla fonder med en avgift över 0,4% skall man passa sig för om man inte är väldigt aktiv, kunnig och intresserad som sparare. Läs gärna hans tidigare böcker Bankbluffen och Pensionsbluffen också. För din egen och dina barns skull.

En annan favorit är Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik på Uppsala universitet. Han har skrivit tre böcker om universum, och nu besökte han forskarscenen för att prata om Mörkret vid tidens ände. Han har förmågan att förklara kvantmekanik, strängteori och kosmologi på ett begripligt sätt. Det är en talang, och det är fascinerande att lyssna på vad han har att berätta. Forskarscenen är förövrigt ett väldigt trevligt ställe att hänga vid.

I Massolits monter lyssnade jag på när Lars Wilderäng pratade om sin trilogi Stjärnklart. Sista delen kommer ut till sommaren, så vi som väntar får härda ut tills dess. Stjärnklart skall som bekant även bli TV-serie, men där kan vi nog få vänta lite till, eftersom jobbet med det precis har satt igång. Och även om det såklart var trevligt att lyssna på förlagets författarsamtal med honom så tycker jag att ni ska gå in och läsa min egen intervju här på dagensbok. Jag är väldigt nöjd med den eftersom jag där fick svar på alla mina frågor.

Jag besökte naturligtvis sjöfartsmontern också. Nu i jakt på svensk ombordlitteratur i romanform som inte är skrivet av Ove Allansson. Det är ganska tunnsått i den genren, inte ens de som befolkade montern hade särskilt många tips att erbjuda. Jag fann dock en roman skriven av en aktiv sjöman, Mikael Esping, överstyrman i norsk offshore. Han har tidigare publicerat ett antal noveller och denna bok, Sailors Grave, utspelar sig på ett Ro-Ro fartyg. Ska bli intressant att läsa. Jag återkommer med utvärdering efter läsning.

I övrigt bjöd lördagen bland annat på alltid intressanta Maria Sveland, lite Håkan Nesser och David Lagerkrantz, Nicotexts reseguide till Berlin och en trevlig middag med andra dagensbokskribenter. Men en dag räcker för mig. Idag skall jag ligga på soffan och läsa istället.

Similar Posts:

• En första mässdag mellan intellektuell stimulans och gratisvin
• Uppföljare med ändrad riktning
• Att de inte skäms!
• Orange ångest
• Ordning och reda, döden kommer på fredag