Jag brukar läsa förordet i en bok allra sist eftersom förordet ofta avslöjar det om boken som jag själv vill upptäcka. Här valde jag att läsa förordet först med en förhoppning om att få en introduktion till det queerteoretiska fältet. Tyvärr tycker jag att det saknas i förordet, som mest blir en uppradning av de olika kapitlens ämnen och fokus och vars två första sidor bara blir en kort introduktion av queerteorins historia. Då fungerar det inledande kapitlet ”Litteraturforskning och Queerpolitisk läsning” av Sanna Karkulehto mycket bättre som en initierad introduktion av det queerteoretiska fältet och dess relation till litteraturvetenskapen. Där får vi både en förklaring till vad queera läsningar är, hur de görs och varför de bör göras.

Det kännetecknande för en queerpolitisk läsning är att den innehåller och blandar ihop det personliga, det erfarna och känslor, det offentliga, det teoretiska och förnuftet samt det politiska och etos i det rum eller på den plats som vi kallar text.

Det queerteoretiska fältet präglas av teoretiska korsbefruktningar, tvärvetenskap och skiftande perspektiv. Det bevisas snabbt för den som läser boken Queera läsningar. Här samsas performativa och politiska perspektiv som i Sanna Karkulethos läsning av Hannu Salamas roman Minä, Olii, ja Orvokki, med Pia Livia Hekanahos studie om Sarah Waters The Little Stranger, en reflektion om relationen mellan queer och affekt.

Claudia Lindén och Sidsel Sander Mittet bemöter i varsin artikel påståenden om att queerteorin är ahistorisk och anakronistisk. Claudia Lindén skriver om Karen Blixens novell Vägarna kring Pisa, hennes lek med gotiken och hur en författare kan kasta om tiden och hur en queer läsning kan förskjuta bilden av ett författarskap. Sidsel Sander Mittet visar hur man kan göra queera läsningar av medeltida texter, en tid då begreppet sexualitet inte existerade. Det gör hon genom att titta på hur sexualitet skapades och beskrevs på medeltiden, med hjälp av klädernas uttryck och semiotik snarare än kroppen och anatomin och även hur man kan prata om det alternativa utan att prata om normer (eftersom normativitet liksom sexualitet är ett modernt begrepp).

Strindberg analyseras såklart (här genom en queer ekokritisk läsning av Ann-Sofie Lönngren), liksom vampyren (i Mia Francks artikel om tystnaden som normbrott i Sookie Stackhouse-serien) – obligatoriska inslag i queerteorin. Även Mia Österlund analys av Pija Lindenbaums Kenta och barbisarna. Det är en av samlingarnas modigaste texter eftersom queera läsningar av bilderböcker och andra böcker för barn har fått mycket kritik. Här skissar Mia Österlund på en queerfeministisk analysmodell för bilderböcker. Numera är det ändå fler som analyserar bilderböcker utifrån queerteorin, en lovande utveckling. Vad kan man få ut av det då? Så här svarar Mia Österlund:

En queerfeministisk läsning av bilderboken både synliggör och problematiserar den dominerande heterosexualiseringen som pågår innanför bilderbokens pärmar.

Queera läsningar innehåller många bra kapitel. Jag fastnar främst för Katri Kivilaaksos ”Queer litteraturhistorieskrivning och arkivmappens epistemologi”, om arkivens betydelse för bilden av ett författarskap (arkiv som i allt som sägs om verket utanför dess pärmar), särskilt då i fall där det queera tystas ned i verket, men läcker ut i arkiven.

Antologin avslutas med Maria Margareta Österholms artikel ”Skrubben – skrivandets skeva utrymmen” om Monika Fagerholms Diva. (Maria Margareta Österholm har senare kommit med avhandlingen Ett flicklaboratorium i valda bitar. Skeva flickor i svenskspråkig prosa från 1980 till 2005. Jag blir glad av att läsa artikeln och sugen på att läsa både Diva och Österholms avhandling, samtidigt som jag tycker att den borde få ta plats i en antologi om litteraturvetenskap i allmänhet, eftersom den vågar utmana bilden av hur litteraturvetenskap skrivs och litteraturvetenskapens doxa. Maria Margareta Österholm exemplifierar det som Sanna Karkulehto säger om queera läsningar, att det är där som det personliga och det teoretiska möts. Vi måste våga göra både skeva läsningar och göra dem på ett skevt vis.

Det queerteoretiska fältet har vuxit, men mycket är kvar att göra. Jag har studerat litteraturvetenskap i totalt 4 år. Under de åren har jag haft en föreläsning om queerteori och då spenderade jag ändå två terminer med att läsa litteraturvetenskap med genusinriktning. Jag vet inte om det är ett specifikt svenskt problem. Endast fyra av forskarna som medverkar i antologin är verksamma vid svenska universitet och högskolor, sju av forskarna är verksamma vid finska universitet och högskolor. Jag hoppas att studenterna i Finland får fler timmar queerteori och jag hoppas att antalet ökar även här i Sverige. Innan dess tycker jag alla studenter i litteraturvetenskap kan införskaffa boken Queera läsningar och vidga perspektiven.

Ni som vill ha lite queer läsning så här i midsommartid kan passa på att läsa Shakespeares En midsommarnattsdröm. Queert på 1500-tals vis, vackert och magiskt så det förslår!

Similar Posts:

• Queer för nybörjare
• Skattkammare bortom regnbågen
• Som en drog med telepatisk kraft
• Flickroller, läppstift och zombiehamstrar
• Queering Sápmi

Av någon anledning har jag varit extremt upprymd över att få läsa den här boken, hypat den för mig själv. På ett sätt känns det ologiskt, jag har ju knappt läst något om boken, men på ett annat sätt är det självklart att jag gjort det, jag älskar ju rosa (och allt annat omslaget innehåller i form av bokmärkesbilder, muffins och svarta spetsar) – och särskilt när det kan omtolkas till något helt annat än det stereotypt flickiga som det ofta står för. För det kan man göra med Den unga F. I huvudpersonen, F, läser jag in bilden av den unga flickan, så som hon beskrivits genom åren, av andra och av sig själv. Här ser vi flickan som sjöjungfru, som förebild, som den duktiga, som den känsliga, som hon som drunknar, som den romantiska, som hon med handväska, läppstift och hamster.

Det jag slås av allra först när jag öppnar boken är det visuella. Österholms poesiberättelse flyter fint fram över sidorna. Teckenstorleken varierar effektfullt (det blir aldrig fånigt som det skulle kunna bli) och sidnumreringen görs inuti små bilder av handväskor, grodor och pölar (Är det blod eller vatten? (Och här kommer jag att tänka på ordet vattenpuss, som kommer upp i boken, visst är det ett fint ord? Utan gräns mellan den tråkiga konkreta betydelsen och den mer textbaserade – tänk dig att vattnet kysser dig!)). Sen det fragmentariska sättet att berätta historien. Den växer fram ryckigt och successivt, och extremt effektfullt.

Den unga F:s bekännelser enligt Maria Margareta Österholm. Titeln anspelar på gammaldags flickböcker och redan innan jag öppnar boken undrar jag om varje kapitel kanske kommer inledas med ”Kapitel X, i vilket…”. Lyckan när jag ser att så är fallet är pinsamt överväldigande. Men det är inte vanliga kapitel, utan en rad olika versioner av samma persons historia. Som kanske blir en symbol för de olika flickroller som existerar.

Österholm är, förutom en spännande debutförfattare, doktorand i litteraturvetenskap med genusinriktning. Hennes avhandling om skeva flickor i svensk samtidslitteratur ger en bakgrund till historien om den unga F. Men Bekännelserna är mer än bara en allegori över kvinnoroller. Den är också en helt fantastisk språkresa, och en berättelse som påminner mig om Sanne Näslings Kapitulera omedelbart eller dö – med det gemensamma sättet att omforma det stereotypa till något eget, spännande och coolt.

Jag funderar lite över bokens målgrupp. Den är inte någon självklar ungdomsbok, och med det menar jag att den avnjuts lika bra i vuxet tillstånd. Den tänkta läsaren bör vara en smart, självmedveten och tänkande tonåring. En sån som kanske känner sig lite missanpassad och oförstådd, men som har mängder av intelligenta tankar och krypande funderingar inom sig.

Ja, Österholms bok är fantastisk på så många sätt, men jag måste erkänna att det som gör mig allra mest lyriskt lycklig är det gulligt morbida i romantiska drunkningsolyckor, vackert trasiga klänningar och … ZOMBIEHAMSTRAR!

Similar Posts:

• Höstlovsvecka är ungdomsboksvecka
• Intressant om skeva läsningar
• Om hudfärg och kön som avgör livsvillkor
• Perverst rosa
• Fin men inte klockren debut

Här är en bråkdel av vad veckan kommer att bjuda på;

Anna N skriver om Den unga F:s bekännelser enligt Maria Margareta Österholm. En jättefin och annorlunda bok och zombiehamstrar och andra svåra saker som gör henne ganska lycklig.

Lina har recenserat 62 dagar, en ungdomsbok av Cilla Naumann. Hon tyckte om den, även om hon har lite invändningar också. Lina rekommenderar boken, kanske framför allt till finniga tonårspojkar som sällan läser annars.

Anna C skriver om Åsa Anderberg Strollos Hoppas, som handlar om unga hemlösa i Stockholm. Om att bli sviken av vuxenvärlden, försöka överleva själv och att HOPPAS. En mycket viktig ungdomsbok som Anna C hoppas får många läsare.

Emelie skriver om Louise Halvardssons Punkindustriell hårdrockare med attityd som handlar om en tjejs sexuella uppvaknande, längtan bort och hittande av identitet under gymnasietiden. Tidperspektivet är svårt eftersom den spänner över en så lång period men den hårfina gränsen mellan sexuellt oerfaren till att bli slampa skildras jättefint. Emelie bjuder också på en bonus i form av den tyska författaren Cornelia Funkes Spökriddaren och hans väpnare. Det är en högstämd spökhistoria som bitvis är riktigt läskig, men som är skrivet på ett avancerat språk som hon många gånger blir osäker inför och tvekar om målgruppen 9-12 åringar kommer att kunna ta till sig det.

Jag har läst Maja-Maria Henrikssons Inte på riktigt, inte på låtsas. Det handlar om längtan efter tillhörighet. En längtan som är så stark att den blir destruktiv. Det är en bok som gör ont att läsa, men en bok jag inte vill vara utan.

På onsdag kommer en intervju med cirkelförfattarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren av Emelie och Anna C. Det är ett samtal om karaktärer, om vänskapens betydelse under tonåren, vikten av att samarbeta och hur författarna har reagerat på all medieuppståndelse. Vi får också några avslöjanden om vad uppföljningen Eld handlar om, som kommer i vår.

Dessutom blir det utlottningar av finfina bokpaket VARJE dag den här veckan, och där behöver man minsann inte vara tonåring för att få vinna. Tävla bland annat om ett signerat exemplar av Augustnominerade Cirkeln, Hoppas, Smaragdernas bok och Flyga högt. Det får ni inte missa ungdomar!

Väl mött önskar redaktionen!

Till höger ser ni Cirkelförfattarna Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren på årets Bokmässa.

Similar Posts:

• Misär med ljusglimt
• Anna C:s tio i topp på bokmässan
• Vinn ett signerat exemplar av Eld!
• Vecka 19 på dagensbok.com – minicirkel om Cirkeln och mycket mer
• Flickroller, läppstift och zombiehamstrar