SM i poetry slam gick av stapeln i Visby i år. Arrangemanget skiftar ort från år till år, och det tillhör förmodligen de svenska mästerskap som det skrivs minst artiklar om. Så här kommer en liten.

Jag tävlade för Gatsby, ett av två lag från Malmö. Staden Visby var en ny erfarenhet för mig. Vertikala kullerstensgator och ständig sol. Det överdrivet pittoreska i att vara omgiven av en mur och poliser som kollar så att man inte dricker på offentlig plats, fick oss att känna det som att vi var utomlands. Poeter drällde kring som nervösa hjordar, kedjerökande och hispigt repeterande sina egenskrivna alster. För en utomstående kan det stundtals vara svårt att till fullo uppskatta den interna stämning som skapas mellan de poeter som varit med år efter år.

Årets stora skandal blev Boråslaget som missade sin färja med två minuter. Tävlingsledningen var dock snälla, och utnyttjade teknikens under. De unga tjejerna från Borås fick läsa in sina dikter under tidsbegränsad inspelning som sedan visades upp på storbild. Det hela ledde till skifte av lokal (något jag, om jag vill, kan skylla mina låga poäng på i första baotet…).

Ett baot är det samma som en omgång. Fyra lag möts och de fyra poeterna läser varsin dikt. Poängen ger en ranking, både individuellt och lagmässigt.

Scenen utomhus var Almedalsscenen, mer känd som politikernas estrad en gång om året. Maffigt värre, men svårt att nå ut till publiken, som satt flera meter ifrån scenkanten. Och oftast inte var så överväldigande stor heller… SM i poetry slam lider allt som oftast av publikbrist. Jag har bara varit på ett arrangemang som överbevisat den regeln, och det var förra årets SM i Uppsala.

Innehållsmässigt var SM en återspegling av det hat som frodas på komediscenerna just nu. Det är helt enkelt inne att hata, både det ena och det andra. Vi hatar politisk korrekthet, vi hatar Sverigedemokrater, vi hatar småstäder och vi hatar bloggare och överdriven trendkänslighet. En vass tunga skulle vilja påstå att vi helt enkelt hatar vår samtid.

Poeter som skiljde ut sig stilmässigt var bland andra Jenny Wrangborg med sina entoniga mässande dikter om arbetarklassen, Amer Sarsour med sin medryckande rapp, Michaela Åberg med sina dräpande metaforer och slutligen årets vinnare: Tobias Erehed med sina underfundiga gammelpoetiska alster uppläst på sävlig norrländska.

Lagfinalen vanns av Malmölaget, som därmed försvarade sin titel från året innan. Josef Hoffert var med i båda dessa lagkonstellationer. Han var också den enda Malmöpoet som nådde individuell final. Mitt lag, Gatsby, kom tvåa i lagfinalen, vilket kändes helt okej det med. För er som vill se rörliga bilder finns mycket att hitta på youtube, sök på sm i poetry slam 2011 bara.

Individuellt slutade jag på plats 24, och Anna Nygren som också skriver för oss på dagensbok, kom på plats 34.

Similar Posts:

• SM-final i Poetry Slam 2010
• Dagensbok + Pride = SANT!
• Slamsugning!
• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer
• Det gör pissont att vara människa

Trots att man som jag satt i juryn och alltså får vara med och sätta poäng är det inte säkert att resultatet blir som man tänker sig eller önskar eftersom juryn består av fem grupper och både den högsta och den lägsta poängen räknas bort varje gång. Men av någon anledning koras det alltid en värdig vinnare.

Det blev Niklas Mesaros från Göteborg som tog hem trofén, en nykomling i Poetry Slam-sammanhang där många deltar år efter år. Han vann tack vare en närvaro som gjorde att det var lätt att tro på varje ord. Niklas dikter är genialiska ordlekar som går ut på att hitta andra betydelser och meningar på orden. Då blir hjärtklappning helt plötsligt en väldigt intim handling och den vackraste bilden, men jag saknade ändå känslan av att bli klappad på det där hjärtat.

Därför blir mina tre absoluta favoriter från finalen inte vinnaren utan tre andra poeter som trampade rakt in i mig, klappade och slog mitt hjärta.

Malin Jakobsson skriver dikter som till skillnad från så många kvinnliga poeter inte handlar om att vara kvinna utan dikter som är allmängiltiga. Det är dikter att identifiera sig med som människa. De är burdusa, på rim, om ensamheten, litenheten, hopplösheten. Karleken är en diss mot kärleken:

Den här kärleken, säg något som är bra med den, är inte den i själva verket en fånig figur som sänker förnuftet till nivån hos djur. Själv tror man ofta att man gått och hittat något stort sen ja ägnar man sig åt den där känslan så att inget vettigt blir gjort. Allting annat det får stå och vänta på sin tur eftersom all tid och energi ska inriktas på en enda figur gång på gång på gång på gång gå på samma nit, man glömmer sig själv och då hamnar man i skit.

Matiss Silins, poeten med den fantastiska rösten, inledde med en dikt om att vara elva och tjuvkika på kompisens storasyster i duschen, smygläsa dagboken, hitta öppnade kondomförpackningar i den. Hur dom skrev hennes telefonnummer på dörrar till allmänna toaletter och männen som ringde. Om dubbelheten i att hon i diktens nu driver en sexblogg, där dagboken är vidöppen, mejladressen tillgänglig. Det är dikter att skratta åt, samtidigt som bråddjupet och samhällskritiken finns närvarande i varenda mening.

Allra först ut i finalen var Vilska Lindgren som också var en fjärdedel av Malmö laget som vann lagtävlingen som avgjordes tidigare på lördagen, tillsammans med Lovisa Malmgren Appelqvist, Rijal Mbamba och Josef Hoffert. Hon inledde med en dikt om dom där sista metrarna hem. Om att vara tjej och rädd för att han som följer efter har suttit hela nattbussresan och stirrat på en, för att han ökar sina steg när hon ökar sina steg. Hur hon gång på gång intalar sig att hon inte är rädd, att hon är stark, att hon kan slåss. Att hela tiden upprepa ögon, strupe, kuk och knä. Att famla efter mobiltelefonen och tillslut vekna för rädslan och ringa den där killen som hon är på väg hem till och avslöja rädslan. Hur han springer alla trapporna ner för att rädda henne. Och jag vill bara kräkas. För jag har hört den här historien för många gånger. Och jag vill aldrig behöva höra den igen. Förutom från scenen när det är Vilska Lindgren som står där för hon gör den så fantastiskt bra.

Similar Posts:

• SM i poetry slam 2011
• Dagensbok + Pride = SANT!
• Det gör pissont att vara människa
• Att leva med poesi – en intervju med Nora Gomringer
• Poetiskt om en relations eventuellt sista dagar