Det är något sensuellt över den marockanska maten, som gör den smått unik i världen. Den appellerar till lukt-, syn- och smaksinnet på ett rättframt och ogenerat sätt [...] många av ingredienserna har en egen dragningskraft som kan kännas nästan magisk [...] den lite lyxiga aromen från saffran, den sötaktiga, efterhängsna doften av rosenvatten och, som en frisk kontrast, en fläkt av färsk mynta.

Inledningen till Det marockanska köket är sinnligheten själv och tar även upp de gängse marockanska sederna vid måltiderna och utsmyckningarna runt middagsbordet. ”Ätandet är något som tas på största allvar.” Här i mellanmjölkslandet där vi helst slevar i oss en tallrik köttbullar med mos under tystnad, eller eventuellt under mammans envisa kallpratsutfrågningar så kan det behövas en fläkt av gedigen nordafrikans matkultur. Man är tvungen att äta, så varför inte göra varje måltid till något speciellt och njutningsfullt?

De marockanska rätterna är varken svåra eller dyra. Recepten som tas upp i Det marockanska köket, de som vi associerar till när vi tänker på marockansk mat, är folkets mat. Couscous, lamm, oliver och mynta. Det är inte svårt, bara ovant.

Tyvärr tappar Det marockanska köket sin inspirerande verkan på grund av layouten (hur många kokböcker ska falla i samma fälla?) Den 90-talets avskalade vitheten med sina versalfria rubriker och bilder med minimalt skärpedjup (ni vet: man ser ett hörn av tallriken skarpt och sedan är resten av bilden suddig) börjar kännas mycket tröttsam. Jag menar, om boken känns ur tid redan när den ges ut så kommer den ju knappast aldrig att kännas tidlös, och en kokbok kostar ju ändå sin krona.

Recepten tappar på så vis nästan hela den marockanska känslan, man känner ingen mynta eller saffransdoft när man bläddrar mellan sidorna. Hela inspirationen från inledningens sinnliga beskrivningar sinar undan för undan bort. Kanske är det ett försök att avdramatisera exotisk mat så att även de fegaste nordeuropéer vågar sig på att prova, men varför skulle de välja bort sina köttbullar eller motsvarande, när skälet till vanematen är just vanan? Exotisk mat är för nyfikna och experimentella människor och eventuellt blir det till nya vanor allt eftersom generationerna går. Det går inte att försöka pedagogisera in marockansk mat hos de allra inbitnaste svenssonisterna. Det enda som händer är att det blir en halvrutten kokbok.

Fast jag tror inte ens att det är skälet till att Det marockanska köket ser ut som den gör, jag tror att det nästan enbart handlar om designlathet. Ta det säkra före det osäkra, och den svenskinspirerade 90-tals avskalning var ett säkert kort i nästan ett decennium. But those days are over. Fatta. Den har redan överlevt fem år för länge. Kväv den med en kudde av marockansk brokad.

För guds skull!

Similar Posts:

• Om det inte ens ser gott ut på bilden?
• Aggressiv trumpetare hamnar inte på tallriken frivilligt
• Varför äter vi inte alltid goda saker?
• Oaptitligt
• Hela konceptet och lite till