När jag läste Dr Mugg – med rätt att fisa av Fredrik Granberg fick jag för mycket av allt skitsnack. Bajs som får de flesta att skratta fick mig bara att sucka och skaka på huvudet.

Men när man då får Bajsboken i sin hand, borde man inte sucka ännu högre då? Det kan tyckas, men här får man precis det som utlovas. Man får en bok som bara handlar om bajs. Förvånande vad mycket man kan skriva om bajs. Det verkar finnas hur mycket som helst och det är kanske inte så konstigt för som författaren skriver i inledningen:

Om man lever så måste man bajsa ibland. I alla fall om man är djur eller människa.

Inget krångel. Det är ju så det är. Bajs är något naturligt, något som vi alla producerar. Ja, det är sant, även prinsessan Madeleine bajsar. Det kan vara svårt att tro. Men det är sant. Trots att bajs är något som vi alla känner till så är det lite pinsamt och lite fult att bajsa. Det är ju därför det är så kul.

När vi fick den här boken till kollo tänkte jag att det snabbt skulle bli en favorit. Men döm om min förvåning när barnen snirklade runt boken, de vågade inte riktigt ta tag i den och börja läsa. Detta löstes med högläsning. Jag fnissade medan jag läste medan barnen satt runt omkring och tittade på mig som om jag läste ur en fackbok. Så fort boken var slut slet barnen den ur mina händer, sprang iväg och satte sig i ett hemligt hörn och därifrån hördes skratt och fniss.

Boken är likt resten av Pernilla Stalfelts böcker fulla av festliga illustrationer och funderingar som rör ämnet. Vi ser bakterier som älskar bajs, en gubbe som kör en dassbil, rött bajs och diarré. Vad vi däremot inte kan se är en prutt. Det beror på att den är genomskinlig. För en prutt = luft + bajslukt.

Jag kan verkligen rekommendera den här boken. Den har varit min absoluta favorit sedan första gången jag läste den för ungefär fem år sedan och den är fortfarande lika rolig. Varför är den då så rolig om Dr Mugg är så jobbig?

Ja, det är inte ämnet det beror på, de handlar ju båda om bajs. Det är sättet att presentera det på. Pernilla gör det på ett sätt som tangerar på gränsen mellan allvar och lek. Det är på riktigt fast på ett lustfullt sätt. I Dr Mugg är det bara fjant, det känns alldeles trist och pinsamt. Här är det bara genialiskt roligt.

Similar Posts:

• Bajs i alla former, är det kul?
• Krystat kuligt
• ”vi ska göra köttfärs av dom”
• Meningen med det hela
• ”Äta bör man annars dör man!”

Hur kan det då komma sig att Bajsboken av Pernilla Stalfelt är en av mina absoluta favoriter? Jo, för att det kan vara roligt med bajsskämt trots att man är vuxen och ska ha växt ifrån det. Det är kul, för man kan göra så många människor generade.

Bajs är något man egentligen inte får prata om. Hur ofta hör du någon säga: ”jag ska bara gå och bajsa”? Nä, man säger att man ska gå på toaletten eller på sin höjd att man ska kissa. För bajsar gör man inte, i alla fall ska inte någon tro det.

Bajs är äckligt och otäckt och det är absolut inte något som kommer ur rumpan på små flickor än mindre ur vrålsnygga brudar (de fiser inte ens). Bara så ni vet.

Jag har en kompis som skulle avbryta en dejt om hon var tvungen att bajsa, hon skulle aldrig kunna bli tillsammans med en kille som bajsade på hennes toalett under de första träffarna. Jag har andra kompisar som säger Nummertvå istället för att bajsa (kissa är då givetvis Nummerett). En annan tjejkompis kan inte gå på toaletten på sin arbetsplats, en annan fyller toalettstolen med papper för att plumset inte ska höras, en tredje skulle aldrig drömma om att någonsin bajsa i närheten av någon annan (inte ens hennes föräldrar kan vara i huset).

Som ni förstår, det är ett känsligt ämne, eller vansinnigt roligt; som i Bajsboken. Det kan också vara vansinnigt fjantigt som i Dr Mugg – med rätt att fisa. Det blir lite för mycket för mig. Varenda mening behöver ju inte innehålla ord som relaterar till bajs, eller?

Kommissarie Nödig kom just från toaletten på Toafabriken. Han hade inte lyckats prestera nånting, eftersom han hade sån stressmage. Inte ens efter en hel termos kaffe hade bajsreflexen kommit igång.

Kanske är det en konstform att kunna omvandla allt till bajsrelaterad information. Man åker till Bajorca istället för Mallorca, personerna i boken har namn så som Walter Closett, Jean-Paul Pruttés, man kör i en Pruttomobil och bor i Dasseborg. Vill du så kan du t.o.m. ladda ner tuffa fisar på din mobil www.drmugg.skit, fast inte på riktigt alltså.

Om man lever efter mottot, Allt eller inget, så funkar den här boken Allt. Granberg har inte valt den gyllene medelvägen. Han valde bajsskämten och han valde att löpa linan ut, att gå hela vägen. Kanske är det bättre att göra det, för ska det va så ska det va, annars kan det va (som vi säger i Skåneland). Personligen tycker jag att han hade kunnat låta det vara. Jag gillar det inte.

Men jag kan tänka mig att det finns de som gör. Föreställ er själva ett gäng 7-10 åriga killar på fritids som får tag i den här boken. Det garanterar nästan en fasansfullt tokrolig stund med massor av fniss och skratt. Killarna kommer att älska den här boken, de kommer att garva läppen av sig och de kommer att läsa och DET tycker jag är bra. För om en knasig bok som inte vuxna gillar får barn att läsa, då är det trots allt en god bok om än inte den bästa boken.

Similar Posts:

• Prutt = luft + bajslukt
• Krystat kuligt
• Skitroligt att göra på toa
• Meningen med det hela
• En gång kul, inte alltid kul