Nåväl, jag har kommit att omfamna minimalism mer och mer med åren. Inte av försiktighet, tror jag, utan för att rena, neutrala ytor ger plats åt färg och form. Kasthalls gröna matta som ser ut som gräs inbjuder till att man lägger sig raklång för utblickar uppåt mot himlen genom fönstret, fastän det kanske är vinter. Stig Lindbergs retroblommiga tapeter är underbara, liksom William Morris maffiga arts and crafts-mönster. Perfekta som enskilda fondväggar. Fast en gång har jag haft den senares The Brook kombinerad med en lövmönstrad tapet i hela sovrummet!

Färg och form fyller också en högst konkret funktion i bokhyllan. Tillsammans med rudimentär ämnesindelning och ett lättsamt förhållande till alfabetisk ordning gör minnet av en boks färg att det går snabbt att hitta rätt. Även när man, som jag, har ganska många böcker.

En som omfamnar färg och form och inte räds blandning är Lotta Kühlhorn. Jag känner henne främst som bokformgivare. Under en era av Panacheseriens långa utgivning var det hon som begåvade denna avantgardelitteratur i svensk översättning djärva omslag.

Men Lotta Kühlhorn har också arbetat med kläddesign, förpackningar, reklam och heminredning. Hon är stor i Japan. Stilen är kraftfull och hon har någon gång sagt att hon ser dåligt på långt håll och därför gärna gör tydliga grejer.

Uppenbarligen är hon även en god pedagog för den handbok hon släppte härom året tränger ganska djupt in i ämnet mönster, det vill säga repetition av färg och form. Ändå är den synnerligen begriplig. Till slut finner jag mig läsandes om ”de 17 symmetrigrupperna ” så som de kan betraktas av en matematiker eller kanske konstnären H.C. Escher.

Men Lotta Kühlhorn är prestigelös och bjussig på ett sådant där sätt som bara mästare kan vara.

Det här är inget man behöver kunna eller ens förstå. Konstnärer har gjort mönster i alla tider utan att följa några regler, bara gjort det som går att göra. Men det här är den matematiska uträkningen för hur mönster fungerar.

Hon lägger mycket omsorg på att inspirera. Läsaren uppmanas att ”samla på” färger och former, att fånga impulser som ytterst kan leda till färdiga mönster. Och hon delar med sig av sin egen arbetsmetod i det avseendet.

Man kan ha den här boken som en handfast guide vid egenhändig tillverkning av mönster. Men den är förstås minst lika härlig som blädderbok när hjärnan behöver stimulans. För den bokintresserade finns här också mycket att hämta i kapitlet ”Rapporter från min mönstervärld”. Man får så att säga en inblick i tankarna bakom flera kända bokomslag. Till Brott och straff, exempelvis, och till en rad böcker av Natalia Ginzburg. Eller till en klassikerserie av pockets av Sylvia Plath, John Steinbeck och Hermann Hesse där bokstäver utgör grundelementen i mönstren.

Att få släppa tyglarna och använda tecknens former, mellanrumsformer och att läsbarheten inte är högsta prio, gör mig på särskilt bra humör.

Similar Posts:

• En lagom trevlig turistsouvenir
• Vackra bilder till trist text
• Hip to be square?
• Matinspiration med extra allt
• Beas besatthet – vår kärlekshistoria

När Betts var 16 år dömdes han till åtta års fängelse för bilstöld. I The Black Poets kunde Betts läsa till exempel Etheridge Knight som var en poet som bland annat skrev om sina erfarenheter i fängelse. Det gjorde att Betts började se sina egna erfarenheter i ett större historiskt sammanhang. Han hade själv alltid skrivit poesi, men tidigare mest som ett sätt att få flickors uppmärksamhet. Randalls antologi fick honom att se poesin på ett nytt sätt och han insåg att poet var något som han skulle kunna vara och som skulle vara meningsfullt.

När människor kidnappades i Afrika och togs till Amerika för att säljas som slavar så blev de inte bara fråntagna sin rätt till frihet, utan de blev även fråntagna sina kulturella sammanhang och sina språk. Det enda sättet att kunna göra sig förstådd blev ofta att använda förtryckarens språk, men även det uttryckssättet blev förtryckt genom en aktiv nedvärdering av deras variation av uttal, ordval och grammatik jämfört med den förtryckande befolkningens uttryckssätt.

Hur kan en person med ett sådant arv uttrycka sina livserfarenheter? Att skriva om ett pågående förtryck som har sitt ursprung i att bland annat ha blivit av med sitt ursprungsspråk – hur kan man då använda förtryckarens språk för att ge uttryck för sin egen röst?

Betts gör det med en metod som han kallar för redaction, en slags redigering, med vilken han gör språket till sitt. Enligt Oxford English Dictionary så är den vanligaste betydelsen av redaction “an act of censoring a document by removing or blacking out certain words or passages prior to publication or release, esp. for legal, security, or confidentiality purposes.” Det finns även en äldre betydelse av ordet, som betyder ungefär “reaktion” eller “motstånd”.

I Felon varvar Betts dikter som handlar om hans egna erfarenheter med erasure poems som utgår från juridiska dokument som behandlar verkliga rättsfall. I dessa dikter är vissa ord och passager överstrukna för att lyfta fram en ny betydelse genom de ord som blir kvar. En variant av de här dikterna har tidigare ställts ut som konstverk på MoMA i New York av Betts tillsammans med Titus Kaphar, konstnären som även står för Felons bokomslag.

Originaldokumenten som dikterna utgår från är skrivna på ett juridiskt språk, som inte bara påverkar ordval och formuleringar, utan även vilket typsnitt de skrivits med. Inom juridiken används en method of redaction när allt som inte är relevant för ett juridiskt fall plockas bort. I Betts redaction poems tar han bort de ord som inte är relevanta för att uttrycka det som dikterna ska förmedla.

Men det är inte bara överstrykningarna som utgör Betts redaction-metod, utan som en del av tillvägagångssättet ingår även valet av typsnitt. I Felon används ett typsnitt som heter Redaction, skapat av designerna Forest Young och Jeremy Mickel, på uppdrag av Betts och Kaphar till MoMA-utställningen.

Inför utställningen ville Betts och Kaphar ha ett typsnitt som var relevant för utställningens tema och som även kunde vara fritt tillgängligt så att det kan spridas bortom utställningens tid och rum.

Young och Mickel skapade ett typsnitt som ligger relativt nära Times New Roman och New Century Schoolbook, som är två av de vanligaste tyspnitten för juridiska dokument i USA. En skillnad är dock att Redaction innehåller “negativ yta” i form av vit yta som äter sig in i vinklar och vrår i de svarta bokstäverna. Typsnittet finns även i sju olika varianter som motsvarar sju olika stadier av nedbrytning. På typsnittets websida förklaras att den här gradvisa nedbrytningen är en parallell till marginaliseringen av många människor inom dagens rättsväsende.

Det kan vara lätt att tro att redaction-metoden, alltså att ta bort en del ord och även en del av den svarta ytan i själva bokstäverna, skulle leda till tomhet eller avsaknaden av något. I Felon leder den här metoden i stället till skapandet av något nytt: ett nytt perspektiv, en ny form, ett nytt budskap. I stället för att göra människorna som de juridiska texterna behandlar osynliga så ökar deras synlighet.

Similar Posts:

• Den fängslades erfarenheter
• Våldet som fortsätter
• Poesihistoria
• Att slita bort någonting och visa vad de aldrig har sett
• Poetiska stillbilder om liv och död