Hur är det att befinna sig i en fragil maktposition? Hermann Ungars febrila prosaverk Klassen finns nu utkommen för första gången på svenska, förtjänstfullt översatt av Heidi Havervik. Klassen gavs ut redan 1929. Hermann Ungar var tjeckisk jude, som oförtjänt kommit i skymundan för Kafka, Stefan Zweig och andra tyskspråkiga centraleuropeiska författare från 1900-talet, kanske beroende på att han dog ung och bara hann skriva några få böcker och noveller.

Romanens huvudperson Josef Blau är lärare i en skola och plågas av manisk skräck inför de rika (och mer självsäkra) eleverna. Han har kommit upp i världen men lider av dåligt självförtroende, paranoia och tvångstankar. Detta driver honom till att ta mer och mer kontroll över sin klass. Hans hustru blir även offer för hans misstänksamhet och paranoia. Handlingar drivs framåt tills dess att det tragiska slutspelet är ett fait accompli.

Bland det mest intressanta i romanen är just utforskande av konsekvenserna av att ta sig an ett maskulint ideal som man själv inte lever upp till och som därför successivt krossar en. Läsaren får tillgång till Blaus stränga neurotiska inre värld som Blau sedan projicerar på omvärlden genom sitt agerande, men väldigt sällan uttrycker i tal.

Ungar modellerar skickligt språket, ofta i korta raka huvudsatser, hans psykologiska blick är knivskarp och hans vällustiga beskrivning av den fläskiga och ständigt frossande onkel Bobel är obetalbar! Romanen är både underhållande och stark. Det är verkligen synd att Ungar inte hann skriva mer då han ändå borde anses vara en stor författare.  Som bakgrund till Ungars författarskap ger efterskriften en fyllig bild av tidens kulturella och politiska strömningar och klassmotsättningar.

Similar Posts:

• Jubileumspocketens år
• Oavgörbara sanningar
• Sex And Drugs And Cubism
• Tårar i tid och rum
• Baklängesberättelse som ändå når målet

Detta är andra boken som Fri Tanke publicerar om den berömde logikern Kurt Gödel (1906-1976) vilket först gjorde mig skeptisk; finns det verkligen mer att läsa? Svar ja. Historikern och journalisten Budiansky lyckas med just det. Denna andra bok om Gödel fokuserar mycket mer på tidsepoken och resultatet är en av de bästa skildringarna jag har läst. Författaren lyckas inge förundran; när jag läser den här boken känns det som om jag faktiskt är närvarande i 1920- och 30-talets Wien: jag upplever antisemitismen, upplever den intellektuella upphetsningen, den starka framtidstro som på något märkligt sätt varvades med existentiell ångest. Man ser vad som händer med ett samhälle där inflationen stiger till 13 000 procent. Personerna som skildras levde så pass dramatiska liv att man skulle kunna göra en intressant långfilm av var och ens livsöde.

Så vem var Gödel, mannen som beskrivs som den främste logikern sedan Aristoteles? Överraskande nog var logikern Gödel en kvinnokarl som hade en hel del humor. Han beskrivs av vänner som ödmjuk och någon som genuint brydde sig om sina nära. En person som såg sitt högsta mål i livet att vinna insikt.

Gödel växte upp i ett Wien som kännetecknades av intellektuell nyfikenhet och där det fanns caféer där man diskuterade allt – alltifrån de senaste matematiska upptäckterna till Tolstojs syn på religion. Det fanns cirklar som samlades för att diskutera och Gödel tillhörde en av de mest berömda, nämligen Wiener Kreis. Samtliga inom kretsen hade akademisk bakgrund. De tog den vetenskapliga metoden på allvar och förväntade sig att faktiskt kunna åstadkomma en sammanhängande världsbild med hjälp av det som inom kretsen kallades die wissenschatliche Weltauffassung, den vetenskapliga världsuppfattningen. Den intellektuella miljön kännetecknas av nyfikenhet, öppenhet och sexuell promiskuitet.

Gödels storhet kommer från att ha löst två problem som matematikern Hilbert framförde 1900. Gödels första inkompletta teorem lyder:

I varje konsistent formellt system, tillräckligt för aritmetiken, finns en sann men oavgörbar formel, det vill säga en formel, som inte kan bevisas och vars negation ej heller kan bevisas.

Gödels andra ofullständighetsteorem, är en följdsats till det första:

Konsistensen hos ett formellt system, tillräckligt för aritmetiken, kan inte bevisas inom systemet.

För den oinvigde säger det inte mycket, men dessa teorem har implikationer för datorer och gränser för vad matematiska system kan göra. Vissa har även tolkat det som att världen inte är helt deterministisk utan att det alltid kommer att finnas komplexitet som inte kan fångas i ett stringent system. Och att det finns en fri vilja. Ända sedan Leibniz dagar hade man försökt skapa ett helt logiskt konsekvent system och nu skulle det fullbordas. Det satte punkt för ett intellektuellt projekt och satte även ett högt mål som Gödel under hela sitt liv försökte leva upp till. Hans liv skulle inte sluta lika harmoniskt som det började. Han utvecklade tragiskt nog paranoia, inbillade sig att någon försökte förgifta honom och dog slutligen av svält.

Det är lätt att tolka Gödels liv som resultat av en tragisk resa från ljus till mörker då hela hans omgivning fick uppleva den europeiska civilisationens kollaps. Budiansky tar upp många anekdoter som gör att man får se andra sidor av Gödels liv och som vanligt är ett liv mycket mer komplicerat än den legend som återges i populärhistoriska böcker.

Gödels egen reflektion om sitt verk var: “Jag betraktar inte mitt arbete som en aspekt av det tidiga 1900-talets intellektuella atmosfär … utan snarare som motsatsen. [...] Mitt arbete pekar alltså mot en helt annan världsbild.” Mot förnuftets gränser är en synnerligen intressant och läsvärd bok.

Similar Posts:

• Filosofisk djupdykning i fysiken
• När filosofi var ett sätt att leva
• Nytolkning av den evige optimistens verk
• Den monomaniske filosofen
• Bortom bra eller dåligt