Istället ställs våra vänner på prov. Felicity kan inte glömma sin bakgrund. Hon drivs fortfarande av demonerna från sitt förflutna och kan inte slappna av. Marilyn börjar få svårt att betala räkningarna och funderar på hur hon ska försörja sin lilla familj. Den enda som är relativt obekymrad är sonsonen.

Felicity motar bort ångest genom att vandra i skogen. Där ute bland träden hittar hon tryggheten. Men allting är inte vad det ser ut att vara. Mystiska grannar och en smygande känsla av att något lurar därute får henne att tvivla. Är det hennes gamla demoner som spökar eller försiggår det något fasansfullt i trakten?

Jag fastnar för antihjälten Marilyn. Den krukväxtälskande medelålders kvinnan som av många negligeras som en tafatt tjockis. Jag trivs mycket bra i hennes sällskap och vill henne allt gott. Har lite svårare för Felicity. Hon är knepig och bär mycket inom sig. När jag tror att hon ska komma ut ur sitt skal, låser hon sig. Det är som att hennes bakgrund gång på gång slår undan fötterna på henne. Men hon gör så gott hon är förmögen till.

Resa sig ur askan är en välskriven berättelse om att kämpa för en plats i tillvaron. En plats man är värd men som andra vill ta ifrån en. Det handlar också om att ur ensamheten och utanförskap skapa sig en familj. En familj som inte behöver se ut som mallen. Tillsammans utgör denna udda trio på den bedagade herrgården ett järngäng. Jag hoppas verkligen att det kommer en fortsättning för jag vill verkligen veta hur de kommer att ta sig vidare i livet. Jag hoppas på lite solglimtar och grön kvist, för det är de sannerligen värda.

Similar Posts:

• Värmande spänningsroman
• Betagen är rätta ordet för känslan
• Sökte en kvinna och fann en själ
• Innanför och utanför i dystopiskt kravsamhälle
• Exploatering deluxe

Men det är inte Barbro som vattnat blommorna. Det är Felicity.

Felicity har ett mörkt förflutet och hon lever sitt liv som en skugga i samhället. Hon övernattar i säsongsstängda sommarstugor och uthus. Hon kan aldrig stanna upp och slå sig ner, för då kommer hon bli hittad av de som söker efter henne. Ständigt hungrig och smutsig, med trasiga skor, hankar hon sig fram med dåligt betalda svartjobb.

På ytan är Marilyn motsatsen till Felicity. Hon bor där hon alltid har bott och rutinerna är hennes räddning. Inom sig bär Marilyn på starka känslor av att hon inte duger. Hon är ingen Marilyn Monroe trots att hon är döpt efter henne. Hon är för stor, för klumpig och alltid fel. I Marilyns ångestfyllda liv låter hon många behandla henne som de vill, så väl den påträngande och gränslösa grannen Kattis som den odrägliga chefen Martin.

De två något udda personligheterna möts av en slump en sen kväll på kontoret. Marilyn jobbar över och Felicity kommer för att städa.

Relationen kvinnorna emellan som börjar med irritation växlar snabbt mot värme och medkänsla, främst från Marilyns håll. Felicity försöker hålla distansen men dras ändå med av den vänlighet som Marilyn helt naturligt visar henne.

Marilyn börjar nysta i vad som hänt Felicity och Felicity börjar ifrågasätta Marilyns beslut om att inte göra något av sina drömmar som faktiskt finns där under ytan.

Bränn allt som var är en bladvändare som jag knappt kunde lägga ifrån mig. Jag sträckläste den en regnig helg med paus för lunch och lite kaffe.

Boken har många nyanser men det som ligger kvar efter läsning är en härlig, mysig och varm känsla av att allt är möjligt.

”Spänningsroman” står det på framsidan och jag håller med. Men det är också en bok om relationer och om att våga välja tilltro till vänskap och kärlek trots att man blivit sviken tidigare i livet.

Bränn allt som var är en mycket fin debut av Gussarsson och jag får vibbar av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann i kombination med En hondjävuls liv och lustar. Det är kvinnor som hämnas med finess samtidigt som humor och värme ständigt är närvarande. Bitvis är det en magisk historia där de starka karaktärerna mot alla odds hittar vägar framåt i livet.

Händelseförloppet känns inte alltid helt realistiskt, men det gör ingenting för det är varsamt hanterat i texten och Gussarsson knyter ihop berättelsen helt strålande. Jag gillar hur karaktärerna inte är lagom mellangrå utan pendlar mellan att vara goda och ibland även onda.

Jag ser verkligen fram emot att läsa mer av Eva Gussarsson!

Similar Posts:

• Utanförskap och revansch
• En oretuscherad ikon
• Ytlighetens insida
• My week with Marilyn
• Betagen är rätta ordet för känslan