Petra Östergren "F-ordet, mot en ny feminism"

Lisa Gidlöf — Thu, 16 Oct 2008 23:00:00 +0000

I F-ordet, mot en ny feminism har socialantropologen och författaren Petra Östergren bjudit in 13 olika skribenter över landet för att ta upp mer eller mindre klassiska feministiska teman på nya sätt. Så långt har hon lyckats. Skribenterna har siktat in sig på trans, våldtäkt, prostution och dildosex ur en ny och ofta kontroversiell vinkel.

Den text som verkligen borde kunna rucka till invanda feministiska tankebanor är journalisten Anna Svenssons text om våldtäkt. Hon berättar av egen erfarenhet om hur samhället reducerar våldtagna kvinnor till handlingsförlamade offer som själva inte kan återta makten över sitt liv. Svensson menar att det här synsättet belyser att kvinnans självförtroende och värdighet sitter mellan hennes ben. Det här leder i sin tur till att våldtagna kvinnor inte ges plats i den offentliga debatten då de inte tas för fungerande människor utan som "skadade-för-livet"-offer.

Skribenten Anna Ekelunds text om abort sätter fingret på något som borde skava till i det feministiska upphöjandet av kvinnans självständighet. Hon menar att den aborterande kvinnan stämmer bra överens med en modern syn på kvinnan som självständig vilket mörklägger alternativ som adoption eller "extra stöd" åt kvinnan. Ekelund ser en pekpinnemoral växa fram, där det är nästintill omoraliskt för en kvinna att behålla sitt barn om hon inte har ett fast jobb och en fast partner som är redo att ta ut full föräldraledighet.

Men de flesta av bidragen har tyvärr inte lika hög argumentskvalité och tydlighet som Svenssons och Ekelunds. Ett av antologins svagaste bidrag är texten om fuck-off pengar. Maria Rankka, VD på tankesmedjan Timbro hävdar att varje kvinna bör lägga undan pengar för att i framtiden kunna göra självständiga val såsom att gå ur en relation eller att sluta på ett dåligt jobb. Vad hon helt tycks förbise är alla de kvinnor som helt enkelt inte har möjligheten att sticka undan den där tusenlappen varje månad, ganska många skulle jag tro.

Och krönikören Boris Benulic är bara pinsam när han påstår att de flesta kvinnor egentligen vill ha gymtränande machomän. Han motsätter sig feminiserandet av mannen med argumentet att om mannnen abdikerar från sin roll som samhällets "förändrare och skapare" så minskar också kvinnans utrymme i samhället(?) Vad han menar med det lämnas åt läsarens förbryllade hjärna. Frågan är om han ens själv har svaret.

När jag långt senare slår igen boken efter att ha läst de 13 texterna och ser tjejen på framsidan, med hyttad näve uppsträckt i luften, så undrar jag hur stort steg den här boken egentligen har tagit mot en "ny" feminism.

Jag tror inte att en samling texter skrivna av 13 vitt skilda skribenter, med olika politisk härkomst, kan bära så långt mot en "ny" feminism. Det blir för splittrat och ofokuserat. Som det är nu fungerar antologin mest som en plattform för diskussion, vilken i sin tur skulle kunna vara det första steget mot en "ny" feminism. Frågan är bara hur livlig den här diskussionen som Östergren efterlyser kan bli med tanke på att de flesta texter i antologin inte är speciellt provocerande.

Eva Fallenius "Tankar om sexualitet"

Klas Rönnbäck — Thu, 18 Oct 2001 23:00:00 +0000

Vi lever i världens kanske mest sexfixerade tidsålder och samhälle. Den sexuella revolutionen har verkligen slagit igenom. På gott och ont, förstås; det är kanske mest vid baksidorna som många av bidragen i den här antologin fokuserar på.

Erik Korsås skriver om varför Internet har passat porrindustrin som hand i handsken; varan de säljer (framförallt bilder) kan produceras var som helst i världen till ett billigt pris, för att sen enkelt säljas direkt över nätet till hugna spekulanter världen över. En marknad som har svårt att hitta hugade modeller i västvärlden kan nu enkelt vända sig till Östeuropa eller andra fattiga länder, och snabbt hitta många unga kvinnor villiga att ställa upp på det mesta för en billig penning. Korsås följer exempelvis porrfilmaren Lasse som anser sig som en välgörare för de möjligheter han erbjuder unga flickor, mot lite fistfucking framför en kamera…

Så samtidigt som sexualiteten genomsyrar samhället, har den blivit kommersialiserad, alienerad från människor. Tydligast visar det här sig i pornografin. Som John Swedenmark skriver i sin essä: ”Att nyttja pornografi är att liera sig med en kapitalism som förvandlar de tre grundmekanismerna – stereotypiskt njutande, sadism, voyeurism – till dödsmaskiner.” Och det är själva pengatransaktionen som är djävulstricket.

Samma sak menar Maria Küchen, som i sitt bidrag till antologin menar att erotiken i dagens läge till stor del liknar kan liknas vid en musikindustri där bara Britney Spears produceras. Britney Spears är lika lite konstnärlig artist som porrskådespelarna. Spears är, på samma sätt som porr, egentligen bara en ”produkt tillverkad för att sälja”; ung och yta. Spears själv kanske inte skulle hålla med…

Också våra kroppar konstrueras. Don Kulick är en antropolog som följt travestis i Brasilien. Travestis, menar Kulick, är en speciell genusidentitet skapad av den brasilianska synen på manligt och kvinnligt. Till skillnad från transvestiten, som kanske uppfattar sig som en ”man” men ändå vill klä sig i kvinnokläder, så identifierar sig travestin också som en kvinna. Men till skillnad från den transsexuelle så genomgår de inte samma könsoperation – män som blir kvinnor (som Kulick följt) opererar inte bort sin penis.

Det här, menar han, beror på att manligt i Brasilien inte förknippas med om en person har en penis, utan om personen ifråga penetrerar en annan. En person som blir penetrerad är därför ”kvinnlig”. Det här gör också att en man som älskar en annan man fortfarande kan anses vara heterosexuell (om han bara penetrerar sin partner, men inte penetreras). Och egentligen, menar Kulick, har travestis väldigt mycket gemensamt med artisten Cher; travestins kropp – pumpad med silikon, matad med hormoner – är lika konstruerad som Chers, eller många andra kvinnor i samma sits. Så varför skulle det vara mer fel?

Den här antologin innehåller också många andra tänkvärda bidrag. För att bara nämna några exempel; Ira Malliks mycket starka essä om blottare hon minns (i alla fall ett par av dem, vilka räcker nog så långt för att hennes poäng ska bli tydlig); Marie Louise Samuelssons funderingar kring vårt behov av lite smussel kring det här med sexualitet eller Mark Grahams tankar om homosexualitetens vara. Ibland må bidragen dra iväg åt lite olika håll, men flera av dem pekar just i en riktning; kroppens och sexualitetens alienation och kommersialisering. Boken ger mer frågor än definitiva svar, vilket kanske inte är så konstigt; det är just tankar, funderingar, trevande essäer. Kombinerat med vackra fotografier av Malin Gezelius är det en intressant bok med många inslag att fundera vidare kring.

dagensbok.com » Don Kulick

Petra Östergren "F-ordet, mot en ny feminism"

Similar Posts:

Eva Fallenius "Tankar om sexualitet"

Similar Posts: