Liksom fröken Julie drar den unga Aggie elände över familjen genom att beblanda sig med folket. Här ”dansar” hon ”kaffe” med arbetarna på plantagen och envisas med att slå i dem att de är jämlika. Men Aggie är inte, som Julie, född in i överklassen; hennes klassmärke är ännu mer ofrånkomligt – hon är ju vit, en del av en rasideologisk överklass, där hennes enkla ursprung på Londons bakgator blir fullkomligt irrelevant.

Och Aggie ligger inte med tjänstefolket, hon ligger med herrn i huset, den melankoliske målaren och änklingen Victor, vars barn hon kommit för att sköta. Victor är själva sinnebilden av blodfattig europeisk aristokrati, han livnär sig på att avbilda andra, medan den betydligt mer handlingskraftige brodern, Oswald, är den som driver plantagen.

Det är turbulenta tider. 1970 råder Black Power-demonstrationer. Plantagen brinner, medan Port of Spain firar karneval. Runtomkring slåss militär och gerilla. Svarta och vita, föräldrar och barn, står emot varandra och Aggie finner att hennes ideal för länge sedan sprungit ifrån henne i den bekväma överklasstillvaron.

Sådant smyger sig över en lite i taget;
nån rättar till ens kappa och man säger ”Tack”,
sen säger man ingenting. En svart husa serverar te.
Man rör om och tittar på blommorna i trädgården.
De vita blommornas tystnad och husans
tystnad blir samma sak, identiska,
och man tar emot hennes tjänster som blommor,
vars tystnad är att vara där för att behaga.

Nu rivs den koloniala tillvaron slutligen i stycken. Den vita befolkningen har alla möjligheter att lämna ön, men känner sig inte hemma någon annanstans. De är inte lägre européer, men de är inte trinidadier heller. Deras forna tjänstefolk – Aggies konkurrent Jean, den intill idioti lojale tjänsteanden George och hans upproriske brorson Sidney – har heller inte särskilt lätt att finna sin plats på ett Trinidad som ledsnat på att vänta på att den verkliga självständigheten ska infinna sig.

På dem väntar hur som helst ingen båt till Europa.

Similar Posts:

• Dräng är dräng och hora är hora?
• Inget mästerverk
• Julies andra chans
• In i regnskogens hjärta
• Afrikas förste Nobelpristagare växer upp

Jag tenderar att ha ganska svårt för författare som envist tar över i det de beskriver – i synnerhet om de dessutom med jämna mellanrum strösslar hela härligheten med utropstecken. Men Helander drar mig med i sin entusiasm. Ofta lyckas han faktiskt få sina intervjuobjekt att lyfta lite på den mediala masken. Pristagare som innan för mig mest varit namn på en lista får liv, egenheter, anekdoter. Här finns laddade politiska ställningstaganden, barndomsminnen, kyssar.

Jag faktiskt skrattar högt vid flera tillfällen. Som när den nittonårige Kenzaburo Oe inför en sträng tågkonduktör öppnar vad han tror är sin matlåda och det visar sig att mamma istället skickat med sin trädälskande son ett banzaiträd. Den blivande Nobelpristagaren håller på att skämmas ihjäl – ”nu skulle alla på tåget tro att hemma i Ose åt byborna träd!”

Och det tar en lång stund att skaka av sig skräcken efter att Helander på en fest i Nigeria plötsligt står öga mot öga med en fyra meter lång svart mamba, världens näst giftigaste orm – innan Wole Soyinka med ett vant slag klubbar ihjäl den.

Helander återkommer då och då till sin barndoms seriehjältar – som det ska visa sig att han delar med en och annan Nobelpristagare – och att följa med honom och hans team på intervjuresor över världen är på flera sätt som att följa med på pojkboksäventyr. Exotiska miljöer, fantastiska människor, drabbande historiska och politiska villkor samsas med actionfyllda små episoder och Nobelpristagarnas visdomsord och upptåg. Vi får följa med till Oes folkliga hemö Shikoku, Seamus Heaneys konfliktfyllda Nordirland, till Soyinkas mytomspunna berg Idanre, Derek Walcotts Saint Lucia, Jaroslav Seiferts svårtillgängliga Tjeckoslovakien och en hel del andra platser.

I händerna på Lars Helander blir Nobelpriset och den litterära kanon ett världstillvänt och spännande äventyr, ett rent nöje. Det är onekligen en prestation värd ett eller annat pris det också.

Similar Posts:

• De första hundra åren
• … och aldrig mötas de två
• Afrikas förste Nobelpristagare växer upp
• En gigant bland giganter
• Den omöjliga friheten