Ganska snabbt in i boken lägger sig dock den oron. Visst, det är inte Shakespeare, men väljer man en bok där framsidan ser ut som korsningen mellan en Wahlströms gröna ryggar och något som under min uppväxt skulle ha kallats videovåld och där undertexten säger ”en berättelse om skräck, knark och rock´n´roll” så är det ju knappast odödliga versmått man bör förvänta sig. Vad Dee Dee istället bjuder läsaren på är ett innehåll så exakt beskrivet i undertexten att Sverker Olofsson aldrig skulle kunna skicka den i sin soptunna, hur mycket han ändå skulle ogilla själva innehållet.

Huvudpersonen i boken är Dee Dee själv som precis flyttat tillbaka till New York efter ett misslyckat försök att bosätta sig i det soliga Kalifornien. Han har sin vana trogen inkvarterat sig på Chelsea Hotel. Men det myntomspunna hotellet har inte längre någon lockelse för Dee Dee, utan är endast en nödlösning eftersom han har sin hund med sig, något som omöjliggör alla hopp om att få hyra en vanlig lägenhet. Om Dee Dee bara fick vara ifred, rasta sin hund på 23:e gatan, få lite knark levererat av en pålitlig dealer och ha det lugnt och skönt på rummet med sin flickvän så skulle allt vara ganska bra. Högre krav än så har han nämligen inte.

Men Chelsea Hotel är ju inte vilket hotell som helst och ganska snart raseras det som skulle kunna vara en bedräglig tillvaro. Dee Dee misstänker att deras rum, nummer 117, tidigare hade nummer 100 på dörren, det rum där Sid Vicious ska ha mördat Nancy Spungen och det dröjer inte länge innan det verkliga helvetet tar över. För det är just vad Chelsea Hotel är, bokstavligt talat. Det som i de första kapitlen börjar som en nästan lågmäld berättelse om en före detting som bara söker lite lugn och ro förvandlas raskt till fullständigt kaos där all form av struktur och handling snabbt raseras. Som läsare kastas man hit och dit men geografiskt befinner man sig hela tiden inom hotellets väggar.

Jag har svårt att tänka mig att litteraturen någonsin varit närmare en b-filmsskräckis än i denna bok. Knappast har den heller varit närmare en Ramones-låt, för det går fort, det är stökigt men ändå finns här något tilltalande, något intelligent som ligger precis under ytan. Dee Dee kan nämligen sitt Chelsea Hotel, så mitt i allt kaos dyker det hela tiden upp popkulturella referenser. Men också en underliggande känsla av trötthet. Att egentligen ha fått nog av klichébilden av sig själv som legendarisk punkrockare men samtidigt inte ha något annat att falla tillbaka på.

När Dee Dee skrev boken hade han bara ett år kvar att leva. Efter att ha varit ren under några år föll han tillbaka i missbruk och dog av en heroinöverdos, femtio år gammal. Chelsea Horror Hotel har beskrivits som hans litterära testamente och att BTM nu släpper denna i utmärkt översättning av Andreas Öberg är inget mindre än en popkulturell välgärning. Har man det minsta intresse kring Ramones ska man läsa boken. Saknar man det intresset ska man istället lyssna på bandets fyra första skivor: Ramones, Leave Home, Rocket to Russia och Road to Ruin. Då kommer också intresset för boken, det kan jag praktiskt taget garantera.

Similar Posts:

• Veckan på dagensbok.com
• Musikvecka: Fullt ös medvetslös
• See the city’s ripped backside
• Patti och Robert söker livet
• Krig mot knarket eller mot det bejerotska paradigmet?

En ganska ny grej på dagensbok.com är att vi numera har fötfattarintervjuer att bjuda er på. Dem hittar ni på sidan för författarintervjuer.
Spana bland annat in samtal med Åsa Ericsdotter och Sara ”Game girl” Starkström.

Och idag skriver Emelie om Ingrid Olssons Komma över, som är en ungdomsbok om när kärleken tar slut. Hon beskriver det som en välbehövlig bok som inte riktigt får med sig alla känslor.

Senare i veckan kommer vår nytillkomna redaktionsmedlem Anna Liv Lidström att berätta mer om Mats Ahlstedts Dömd för livet, en kriminalroman om ungdomskärlek, ond brutal död och vad som händer när det förflutna återigen flåsar en i nacken? Anna menar att ”Dömd för livet” är en ganska förutsägbar pusseldeckare. Läs hennes recension så får du veta varför.

Och Oscar recenserar Dee Dee Ramones (basisten i Ramones) roman Chelsea horror hotel, en punkrockig skräckroman med Dee Dee själv i huvudrollen. Boken släpptes bara ett år innan Dee Dee avled efter en heroinöverdos 2002 och nu finns den i svensk översättning.

Missa nu inte allt detta!

Hälsar

Redaktionen på dagensbok.com (som faktiskt inte tagit jullov riktigt än).

Similar Posts:

• Vecka 44 – Höstlov på Dagensbok
• Vecka 43 på dagensbok.com
• Vecka 40 på dagensbok.com: En bokbransch med boksmälla
• Hey ho lets go
• Om att återerövra sitt liv