Programmet ser ut som följer, med namn som Hanna Nordenhök, Jenny Tunedal, Mara Lee, Johan Jönsson och Marie Silkeberg.

Jag skulle inte missa den här kvällen för allt i världen, men kan tyvärr inte gå dit. Så därför måste ni gå istället och berätta för mig hur bra det var (eller skona mig ifrån det så jag slipper veta, men antagligen vet jag tillräckligt redan).

Det börjar klockan 19.00 kostar 20 kronor, läsningarna håller på till 21.30, därefter spelar Per Nyström och Ulrika Revenäs Strollo musik.

Det kommer att bli skolavslutning med fest, poesi och musik och det blir aldrig bättre än så! Gå dit!

19.00 – 19.30
Daniel Neurath Ossnevs
Helena Granström
Niclas Nilsson
Hanna Nordenhök
Jenny Tunedal

20.00 – 20.30
Kajsa Sundin
Martina Lowden
Ulrika Revenäs Strollo
Malte Persson
Ida Säll

21.00 – 21.30
Mara Lee
Helena Boberg
Johan Jönson
Hanna Hallgren
Marie Silkeberg

Similar Posts:

• Världspoesidagen 2011
• Vad pratar de om i vårens litteraturdebatt?
• Botkyrka goes internationell bokmässa
• Vilket krig för man mot dem man älskar?
• Sval och snygg, men oengagerande

Jörgen Gassilewski är först ut, det är för en gångs skull bra ljud och läsningen är nära, närvarande, närande. Får mig att bli så medveten om ljuset och våren utanför, att jag kan göra precis vad jag vill med min tid och mitt liv. Ger mig makten tillbaka.

Anna Hallberg läser ur sin kommande bok Colosseum, Kolosseum. Hon förtrollar sig in i en lång svit av ord på S. Och som hon själv säger i samtalet efteråt gillar hon inte ens bokstaven S, den är svekfull, slingrig och halkig. Därför kan hon så ofta förbanna sig själv för att hon inte gör något som hon tycker är roligt, som hon kan.

Fängelsepalatset som Martin Högström läser ur gick till tryck samma dag, den är något utav en konstruktion och förför mig inte på samma sätt. Trots att han uttrycker nästan samma sak som Anna Hallberg; att skrivandet är något att komma bort från och att så mycket som möjligt göra det till läsande.

Samtalet är intensivt men lätt att följa. Daniel Neurath Ossnevs ställer frågorna som egentligen inte är några frågor och poeterna ger svar som egentligen inte är några svar. Martin Högström berättar om sin bok Transfutura och hur han i arbetet med den skapade ett nytt alfabet, som svar på frågan om vad som är poesins minsta enhet. Att han där försökte hitta atomen i poesin och det som kommer innan den. Trots att jag egentligen inte är svag för någon vetenskap eller logiska tankesätt blir jag förförd av den här tanken, att på något sätt hitta en uträkning för hur poesin fungerar, vad den består av, hur den är uppbyggd.

I mitt eget skrivande är formen något som kommer tidigast, det är något med hur texten ser ut som är så grundläggande. Därför blir jag så glad när Anna Hallberg nästan blir upprörd över att det är så konstigt att så få författare bryr sig om hur texten ser ut. Hur hon sätter ord på det som jag inte formulerar själv, det slår mig att jag skulle vilja ha Anna Hallberg som mamma, all kunskap, klokhet, och trygghet samlad. Jag skulle vilja ha henne vid frukostbordet, läggningen, födelsedagskalaset. Jag vill att hon ska lära mig allt hon kan.

Similar Posts:

• Textmässa imorgon!
• Rapport från textmässan
• Att göra saker med ord
• 00-talets allra bästa poeter i en
• En teoretisk lek med känslor