Författarna porträtterar detta lilla skär sommar som vinter, i stiltje och storm. Eggehorn skriver dagbok och poesi, gör intervjuer och historiska betraktelser.

Livet i städerna pågår som vanligt
återskenet från den står över havet
Som en andra solnedgång
det är svårt att få reda på
Om världen går under,
eftersom det märks så lite,
och vem skall förresten ta hand om
begravningen av ett hav.

Det finns ett stråk av oro, en ton av omsorg om den sköra balans som håller på att rubbas i det stora innanhavet Östersjön. Vid ett besök hos Askölaboratoriet får läsaren klart för sig att havet är ett mycket komplicerat system av organismer som är beroende av varandra. Om vårens algblomning kommer för tidigt, rubbas hela tidtabellen för plankton, något som får långtgående konsekvenser. Dagens problem med alger bäddade vi för redan i början av 1900-talet, när vattentoaletten introducerades.

Geijerstams bilder smeker över de skrovliga klipphällarna, dyker ner i en skreva där en fågel har hittat sin sista vila. Han porträtterar de få örter som växer i skärets skrevor. Bäst tycker jag om de vresiga bilderna där naturen är lite småsur och inte vill bli avporträtterad utan surt ignorerar fotografen. Som när dimman väller in eller när isen har kopplat greppet om skäret.

Man längtar ut till detta lilla förunderliga skär, och visst får man sig en tankeställare. Varför är vi så varsamma om naturen ovanför vattenytan och så ointresserade av det som ligger under vattnet?

Similar Posts:

• Halleluja liksom
• Ubi leones
• Spretigt och okoncentrerat
• Ett år i den svenska naturen
• Rapport från kolonin