Annelis Johansson "Andas samma rytm som du"

Karin Palmqvist — Mon, 09 Apr 2012 22:00:16 +0000

Sam och Eva är barndomsvänner. De har gift sig för längesen och alla i klassen tror att de är ihop. Sam skulle gärna vilja det. Hans stabila uppväxt med föräldrar som aldrig säger att de älskar varandra, skiljer sig mycket från Evas stormiga hemförhållanden där såväl kärlek som hat fått stort utrymme innanför husets väggar. Sam vill andas samma rytm som Eva och finnas där för henne, men det är inte så lätt när Eva är försvunnen och inte verkar vilja bli funnen. Frågan är också om Sam orkar bära upp Eva på egen hand och om han måste göra det.

Det är en poetisk prosa som tar upp flera intressanta vinklar på temat kärlek, som föräldrars känslor och beteende sinsemellan och hur det påverkar deras barn. Hur mycket av en vuxen relation är det egentligen ok att visa upp för sina barn? Bråk, bitterhet och avstånd kan vara nog så svårt att hantera för en vuxen, men inte lättare för ett barn att iaktta. När jag läser om Eva, tänker jag att hon är ett offer som ifrågasätter sin egen oskuld. Hon är i sina unga tonår och gör upp med sitt förflutna och det hon har upplevt. Vad skapar mörka erfarenheter; vad blir resultatet av dem? Har hon blivit ett med sina erfarenheter och vad har hon då blivit? Mörker, eller bara mänsklig? Än svårare blir det, när det bland alla dessa frågor kring den egna identiteten, finns en brännande het samlingsfråga: är hon värd att bli älskad?

Samtidigt står Sam där och önskar att livet vore lite mer enkelt och lite mindre tungt. Känslorna som ryms i att vara kär, är inte bara sol och fågelkvitter. Det kan innebära svartsjuka, osäkerhet, oro och ett avsevärt komplicerande av tillvaron. Ibland drömmer han om att leva lite mer på ytan, men det går inte att välja bort Eva, för hon är en del av honom.

Det är en spännande bok och frågetecknen kring Eva drar mig vidare i läsningen. Många gånger ska Sam skydda Eva. Eva vill det, även om det bara är på lek. Personligen kan jag störa mig lite på det könsstereotypa i att kvinnan ska bli skyddad av mannen. Å andra sidan är det på lek och därmed tydliggjort att det är på låtsas och att det är känslan av trygghet som Eva eftersträvar. Sam kan inte rädda henne på riktigt, men hon kan vilja känna sig trygg med honom. På det viset blir det en intressant twist på ett könsstereotypt tema.

Annelis Johansson "Fågelungar"

Alice Thorburn — Wed, 26 Sep 2007 23:00:00 +0000

Sandra, Dzenan och Malin för en på många sätt identisk tillvaro. De går i samma klass i sjuan på en mindre ort i västsverige, så deras dagliga input av offentligt liv är i stort densamma. Men deras upplevelser av den är naturligtvis helt olika. Sandra är klassens åtråvärda snygging, hon som alla vill vara vän med men som mest hänger med den ett år äldre Paulina. Utåt sett perfekt har dock Sandra mycket att brottas med: hon känner sig inte hemma varken i skolan eller hemma, där en frånvarande far och en trånande mor bildar en närmast 1800-talsmässig kärnfamilj. Dzenan har också han ett platoniskt, oengagerat förhållande till skolan, istället är det viktigt att hålla stilen med de tuffa kompisarna och inte säga fel saker. Men precis som Sandra är det egentligen något annat han vill göra, han kan bara inte sätta fingret på vad. Malin är den tysta, lagom duktiga, den som inte syns. Hon har ständig örnkoll på vad alla runt omkring henne gör och säger: när är det ok för mig att sitta med de andra tjejerna vid bordet, hur mycket tidigare än lektionen börjar kan jag sätta mig utanför dörren utan att det blir konstigt.

Det är det lilla livet som Annelis Johansson skildrar, och den lilla dramatiken. Det är det som gör hennes bok bra. Det är oftast den som betyder något i vardagen, och särskilt skoltiden är ett inferno av småsaker uppförstorade till gigantiska hinder att ta sig förbi. Med ett inifrån-perspektiv skildras fint hur de roller som man tar eller får sedan oavlåtligt måste upprätthållas, och hur de blir både en räddning och en förbannelse, det som håller en flytande i tillvaron och det som hindrar en förändring.

Förändring är vad "Fågelungar" handlar om. Och då just den där lilla förändringen, som kanske inte ens märks för någon annan men som får en att känna sig som en annan människa. Det som triggar förändringen för Sandra, Malin och Dzenan är den nya tjejen som börjar i deras klass: den tvära och sturska Ester, ett maskrosbarn som går för sig själv men säger vad hon tycker. Hon rubbar deras roller, direkt eller indirekt, och det medför en del obehag. För att dramaturgin ska fungera måste det naturligtvis också leda till en bättre tillvaro än innan.

Det hela är sammantaget mycket fint, både språkligt, karaktärsmässigt och berättarstrukturellt. Det är kanske också den enda svagheten: det bränner aldrig riktigt till. De tre huvudpersonerna är trots sina positioner aldrig vare sig riktigt elaka eller riktigt utsatta. Det gör aldrig riktigt ont. Jag tror tyvärr att det är svårare än så här att vara ung.

dagensbok.com » Annelis Johansson

Annelis Johansson "Andas samma rytm som du"

Similar Posts:

Annelis Johansson "Fågelungar"

Similar Posts: