Och sakta men säkert förändras världen.

Det är ingen radikal förändring, inget plötsligt och iögonenfallande. Hon börjar bära med sig böcker. Hon funderar ut hur hon kan vinka åt folket och samtidigt ha blicken fäst vid boksidan strax under fönsterrutan. Hon befordrar en beläst kökspassopp till kammarherre, hon börjar ge boktips i sina offentliga framträdanden, tvinga på premiärministern böcker och fråga ut sina generade undersåtar om vad de läser just nu. Men framför allt börjar hon långsamt se sina medmänniskor med nya ögon.

Det var Henry James hon satt och läste en dag efter teet, när hon högt sa: ”Men så sätt fart nu, då.”
”Jag ber så mycket om ursäkt, Ers Majestät”, sa hembiträdet, som var på väg ut med tevagnen, och slank ut ur rummet på två röda.
”Inte ni, Alice”, ropade drottningen efter henne och gick till och med bort till dörren. ”Inte ni.”
Förr skulle hon inte ha brytt sig om vad hembiträdet tänkte eller om hon hade sårat henne, men det gjorde hon nu och på vägen tillbaka till stolen frågade hon sig varför. Att denna nyväckta hänsyn kunde ha sitt ursprung i böckerna, eller rent av hos den ständigt irriterande Henry James, föll henne inte in just då.

All denna oreda går hovet fullkomligt på nerverna och när drottningen inte vill lyssna till PR-argument om det elitistiska i att läsa böcker känner de sig tvingade att vidta mer drastiska åtgärder.

”Sitter du på den?”
”Sitter på vadå?”
”Min bok.”
”Nej, det gör jag inte. Här har vi krigsveteraner, och rullstolar. Vinka, för Guds skull.”
När de kom tillbaka till slottet växlade hon några ord med Grant, den unge ansvarige betjänten, som sa att medan drottningen varit inne i överhuset hade vagnen sökts igenom av hundar och säkerhetstjänsten hade konfiskerat boken. Den hade förmodligen sprängts, trodde han.
”Sprängts?” sa drottningen. ”Men det var ju Anita Brookner.”

Drottningen vänder blad är en bagatell, en trivsamt söt historia i ljuvligt nätt format och med ett rart och sant och viktigt budskap. Böcker gör andra världar, andra perspektiv möjliga. Det rymmer en enorm förändringspotential.

Similar Posts:

• Drottningen söker socialbidrag
• När verkligheten blir till saga
• En kul idé skjuts i sank
• Lättsmält mysdeckare om engelska kungahuset
• Spelets fånge

Det är premisserna för Sue Townsends The Queen in Hell Close. Boken, som hör till Penguins lilla jubileumsserie från 70-årsfirandet 2005, är egentligen ett utdrag ur Townsends roman The Queen and I från 1992 (Drottningen och jag på svenska). Det är plockat ungefär från mitten av romanen, vilket självklart skapar en del frågetecken.

Överlag fungerar det dock bra – och nog blir man nyfiken på fortsättningen. Ska de kungliga lära sig att laga mat? Hur blir skörden på prins Charles grönsaksland? Kommer han att bedra Diana med den vulgära grannflickan? Kan drottningmoderns kapplöpningsintresse rädda familjens ekonomi? Hur mycket stryk kommer William och Harry att få i den kommunala skolan? Kommer prins Philip att släpa sig upp ur sängen och sin postrojala depression och kommer drottningens pensionsbok någonsin att infinna sig?

Visst är det lite svårt att köpa premisserna. Under vilka omständigheter skulle en demokratiskt avsatt kungafamilj i en modern väststat få det såhär? Hell Close är ett halvt steg från schavotten, men också det är en intressant tanke. En avsatt kungafamilj som tvingas leva som sina undersåtar? Yeah, right.

Självklart är det ett lekfullt och respektlöst experiment i passande punkig förpackning. Townsends alla engelska sociolekter är en ren fröjd att läsa på originalspråk och drottningen blir med sitt utifrånperspektiv en underhållande guide i den nya miljön, som här i mötet med sin socialsekreterare:

”And what is the current situation regarding your personal finances?”
”We are penniless. I have been forced to borrow from my mother; but now my mother is also penniless. As is my entire family. I have been forced to rely on the charity of neighbours. But I cannot continue to do so. My neighbours are …” The Queen paused.
”Socially disadvantaged?” supplied Dorkin.
”No, they are poor,” said the Queen.

Engelsmännen tycks tillåta sig att fantisera om sina kungligheter på lite alla möjliga sätt, på gott och ont. Några svenska motsvarigheter till Townsends The Queen and I, eller för den delen Alan Bennetts Drottningen vänder blad, kan jag dock inte påminna mig.

Similar Posts:

• En kul idé skjuts i sank
• ”Words and ideas can change the world”
• Lättsmält mysdeckare om engelska kungahuset
• När verkligheten blir till saga
• Spelets fånge