Möjligen att Gunilla Woldes Totte och Malin var ett höjdpunkt när jag var 6, för där fick man åtminstone se hur Malin såg ut naken.

Därför blir jag snabbt mätt när jag börjar läsa Nyliberal ordlista, och tanken är kanske inte heller att man ska läsa den från pärm till pärm, som jag gjort, utan mer använda den som ett uppslagsverk när de vänsterpolitiska argumenten tryter. Och för en recensent som jag är, frestar det att börja med ordet åsiktskorridor.

Ordet myntades av statsvetare Henrik Ekengren Oscarsson i december 2013 får jag veta. Han definierade den som ”den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd”.

Hoppas jag är tillräckligt frisk då, för att få fortsätta tycka till om böcker.

Naturligtvis kan jag hålla med om att boken är viktig. Redan i förordet presenteras själva syftet

Den här samlingen texter och urvalet till en ordlista vill visa på hur språket formar våra tankar, värderingar och är ett maktverktyg under ständig förvandling /…/ Sedan 80-talet har nyliberalismen influerat det svenska språket i såväl skriv- som talspråk. Se till att ni har ”plus på kärlekskontot” sa familjeterapeuten i all välmening.

Det är Hanna Alvhage som står bakom själva ordlistan. Den varvas med dikter av till exempel Athena Farrokhzad och Felicia Mulinari, och det greppet kanske är nödvändigt för att en stridsskift mot kapitalism och EU, ska bli lite mer läsvänlig. Lite som när jag ser en god köttbit i charken på Konsum.
Den måste ha lite fettränder i sig (poesin i den här boken) för att den överhuvudtaget ska få lägga sig i min stekpanna.

Men visst har jag strukit för och ringat in angelägna ord i denna lista. Under ordet Effektivisera går det att läsa att det är ett verktyg inom industriell produktion för att mäta hur man snabbast och billigast kan tillverka en produkt utan att den förlorar i kvalitet. Under 80-talet när det marknadsliberala systemet new public management infördes i svensk offentlig sektor, började man på samma sätt tänka kring effektivitet inom vård, skola och omsorg. Utvecklingen har sedan dess drivits på av såväl socialdemokratiska lobbyister och borgerliga regeringar.

Mot detta läggs tanken om likvärdighet, och i en citerad SNS-rapport, plockas argumentet att reducerad byråkrati till förmån för privata alternativ inte alls ökat kvaliteten i välfärden. I rapporten kritiseras de politiska besluten för att inte ha tagit befintlig forskning i beaktade, gällande effekterna av konkurrens inom välfärdsektorn.

Det berör mig, som till vardags sitter i den offentliga sektorn, djupt. Och gör mig än mer förvirrad när jag den första söndagen i september i år, kommer att rösta. Om inte ens det röda blocket gjort något för att förhindra denna utveckling: vem kan jag då lita på?

Den stora risken är ju att stora skaror av bittra och trötta arbetskamrater i min sektor, kommer att rusa rakt i famnen på missnöjespartier som Sverigedemokraterna.

Så javisst, denna bok är viktig, men med lite mer humor och vass ironi, kunde den fått mina nackhår att resa sig ytterligare.

Ska du köpa denna bok, tycker jag du ska göra den för Aase Bergs skull, som har skrivit om begreppet ”vi”. Där som först, på sidan 165, får du det jag längtat efter boken igenom. Ett underbart egensinne av Norén-mått, som får dig att le igenkännande och svart.

Similar Posts:

• Solidarisk eller kåt på makt?
• Oskyldiga blå ögon. Eller gröna?
• Sorgligt och fnissigt – på samma gång!
• Oinspirerande skildring av lek
• Politisk brännvidd i poesin

Därför skulle jag göra allt för att se Happy Sally spelas vid vatten igen. Men jag sitter i ett sommarstockholm som inte verkar veta varken ut eller in och kommer inte att kunna ta mig till Malmö ikväll eller imorgon. Så det blir ingen repris för mig. Du som har möjlighet, missa inte! Happy Sally spelas ikväll och imorgon klockan 21.00. Kom i tid, platserna är begränsade och det är många som inte kommer att missa detta!

Similar Posts:

• Oceanvilja
• Händelser vid vatten
• Debattbok blir pjäs
• Dagensbok + Pride = SANT!
• Textmässa imorgon!

Till en början var det bara ett hetsigt sorl och spridda skratt från publiken som fyllde lokalen. Som om det var ljudet av en enda lång vokal, men allt eftersom orden i boken började närma sig mitten av alfabetet blev konsonanterna också möjliga att urskilja.

Precis som det i en orkester går att urskilja ett särskilt instrument om man lyssnar noggrant gick det under uppläsningen att urskilja enstaka röster, även om man inte hade hört personen som läste tidigare. Jag ska inte säga att det på så sätt gick att urskilja ett sammanhang, för det gick inte, men det kändes ändå som något att fokusera sin lyssning på. Annars var det många att, den, det, vad, var, är som upprepades och det bildades en smått förvirrad, hypnotisk känsla i rummet.

Pär Thörns starka stämma hördes förstås över alla de andra uppläsarnas, speciellt mot slutet när fler och fler kapitel tog slut och läsarna en efter en tystnade. Läsningen fick ett dramatiskt slut när en äldre man bland uppläsarna plötsligt höll på att svimma, av högsommarvärmen som låg tjock, av orden och den utmattning som följer på en timmes alfabetiskt rabblande av Röda Rummet. Och den sista uppläsaren fick kämpa sig vidare mot Ö.

Similar Posts:

• Aase Berg kan du alltid lita på
• Ja, men vad är det som är queer?
• Oceanvilja
• Happy Sally + Ribersborgs Kallbadhus = SANT!
• Feminism under metafortungt täcke

Utanför är det mörkt men mörkret försvinner för allt vatten, all oceanvilja, alla drakbarn, skrikfåglar. ”Igår hörde jag skrikfågelns röst igen. Helt kort på balkongen. Genomträngande glasklar, jag är säker på att det var den.” Känslan är omedelbar och klaustrofobisk, det är ett språk som lägger sig så nära. Så mycket jag har glömt och en känsla av att aldrig mer kunna uppleva det för första gången.

Dom går i varandra, kvinnorna, människorna, liven. Där är Sally och Ellen och dottern, men egentligen tror jag att det inte spelar någon roll. ”På fotografierna är du mörkare än jag minns dig, allvarligare. När jag tänker på dig nu är du så ljus och svävande. Ett skimmer bara, en dimma.”

Simbassängen är Engelska kanalen, Atlanten, en kamp, en fiende, något att besegra, friheten och längtan. Den är hela världen och lite till och det är nästan svårt att andas. Det är kloret och värmen och orden, vykorten som släpps ut i bassängen och svävar i vattnet (kan något sväva i vatten, flyter det inte då?), för att sedan sjunka och lägga sig på botten.

Det är genialiskt att spela Happy Sally vid vatten. Att höra rösterna, se bilderna från videoprojektionerna på en av väggarna. ”Jag tänker på H förstås. (…) Ibland drog han en drake efter sig. Brandgul och leende, en flaxande röd draksvans.” Det är nära, det lägger sig så nära, nästan för nära. Jag kan inte urskilja, tänker att det inte gör något.

Trots att det är klaustrofobiskt och svårt att andas och så nära att det är obehagligt vill jag vara kvar i det där för alltid, vara kvar, höra ljudet från vågorna, skrikfåglarna, drakbarnen.

Happy Sally spelades på Eriksdalsbadet den 30 oktober och den 1 november och bygger på Sara Stridsbergs roman med samma namn, regi Saga Gärde, rollen som Ellen spelades av Regina Lund.

Similar Posts:

• Happy Sally + Ribersborgs Kallbadhus = SANT!
• Händelser vid vatten
• Nomineringar till SR:s romanpris 2005
• Hur pratar vi om döden?
• Moa Martinsons första roman