Intrigerna kretsar kring verklighetens dubbelbottnade karaktär. Oline Stig beskriver hur livet ofta styrs av hägringar och bländverk som ibland, men inte alltid, avslöjas i efterhand.

Det var sant som Stefano sa att det förflutna var en fiktion. Och det tjänade ingenting till att rekapitulera sina val. Om inte om och så vidare. Så mycket förhastat och slumpmässigt som bestämt vilken riktning livet tagit. Och om man hade känt till de avgörande ögonblicken, hade valen gjorts annorlunda då? Kanske och kanske inte.

Också i detta känner jag igen mig. I funderingarna kring vad som kunde ha blivit annorlunda i livet. Som tur är blir Oline Stigs noveller aldrig sentimentala. Tvärtom lyckas hennes berättelser förmedla en pragmatisk och rätt så skön känsla av att allt ändå ordnar sig till slut. Det som göms i snö kommer visserligen oftast upp i tö, men när det händer så är människan ofta kapabel att ordna upp det hon eventuellt har ställt till med. Och det är aldrig för sent att fatta ett nytt beslut eller välja annorlunda.

Oline Stig låter oss komma nära karaktärerna genom långa inre monologer där vardagliga iakttagelser blandas med existentiella funderingar om livet, döden och kärleken. Låter det tungt? Inte alls. Tvärtom är novellerna lättlästa och ofta milt humoristiska. Språket är enkelt och följsamt, intrigerna lite lagom skruvade och karaktärerna överraskar, precis som människor gör i verkligheten. Bäst blir det när Oline Stig litar på läsaren och berättelsens bärkraft som i novellerna ”Att gå i någon annans skor”, ”Levitation” och ”Konsten att rädda ett bibliotek”. I några av de andra novellerna blir slutet, efter den för genren så typiska twisten, en aning för tydligt och tillrättalagt för min smak.

Trots denna invändning så vill jag ändå rekommendera novellsamlingen Hägring. I en samtid som framstår som extremt kontrollfixerad kan det vara nyttigt att bli påmind om hur svårfångad sanningen är. Läs gärna novellerna i hängmattan där du kan ligga kvar och fundera över eventuella bländverk i ditt eget liv. Din kompis Karolina ser visserligen ut att ha allt men hur avundsvärd är hon när det verkligen kommer till kritan? Vad vet du egentligen om faster Ingeborgs invandrarfientliga åsikter? Och var det verkligen så det gick till den där sommarkvällen för trettio år sedan?

Similar Posts:

• Sjölin går på knock
• Lyssna på Romanpriset!
• Allt är som vanligt
• Människans vaga konturer
• Stark novelldebut 

Nr 45-48 i deras utgivning består av nyskrivna svenska noveller av författarna Oline Stig, Daniel Sjölin, Alva Dahl och Håkan Nesser. Formgivningen (av Karin Rönnmark) är, som vanligt när det gäller Novellix, väldigt snygg och novellerna välskrivna.

Oline Stig skriver i sin novell Hägring om en grupp människor som flyr sina egna, kanske en smula torftiga, liv för att hitta ett nytt umgänge på nätet. Det är en historia om vänskap och närhet, om tillit som kan byggas på alternativa sätt, men också om svek. Hur mycket vet vi om människorna vi spenderar tid med via datorn eller telefonen? Spelar det någon roll hur mycket av det vi ”vet” som är sant, när vi ändå väljer deras sällskap, framför de människor vi träffar varje dag?

Håkan Nesser förlägger handlingen för sin novell Herr Kadar till en liten turistort på en ö utanför Tanzanias kust. Det är en liten plats, med en liten skara människor vars öden blir intimt sammankopplade enbart pga att de befinner sig på samma plats vid samma tid. Värmen som får allt att gå långsammare, de ibland bara anade intrigerna och sättet det hela berättas på påminner mig om Marguerite Duras De små hästarna i Tarquinia.

I Allt har sin tid konfronteras huvudpersonen med en man som gjort henne väldigt illa i det förflutna. Deras roller är ombytta nu, den här gången är det hon som innehar en viss maktposition gentemot honom, men ändå … Bara att se honom i sammanhang som är hennes, som en deltagare på en kurs hon leder, omkullkastar hennes trygghet. Minns han vad som hände? Förstod han ens att det som hände var våldtäkt? Kommer han att försöka skada henne igen, eller är de minnen som aldrig lämnar henne så obetydliga för honom att han inte ägnar dem en tanke? Dahl, som var med och grundade förlaget Novellix, har skrivit en smärtsam novell om att bära på erfarenheter av sexuellt våld. Och visar skickligt hur dessa sätter sig inte bara i hjärnan, utan i hela kroppen på den som råkat ut för det – i balansen, i sömnen, i förmågan att slappna av.

Och så kommer vi då till Daniel Sjölins Alla vill bara gå hem. Åh, detta är så bra! Det är en samtidigt väldigt trivial historia – någon lämnar ett barn på dagis, någon stressar till jobbet och funderar på att försöka hinna med eftermiddagens after work, men vill nog ändå bara gå hem – och samtidigt ett bisarrt försvarstal för varför allt blev som det blev. Varför världen gick åt helvete i och med alla politiska beslut som togs – av människor som egentligen bara ville gå hem. Det är en mörk dystopisk berättelse, utan helt tydlig berättarröst eller riktning, men där Sjölin eldar på med både tempo och ett framforsande språk. Och humor. Jag uppskattar Sjölin kanske mest för hans humor just nu, sylvass som han är (läs t.ex. hur han tryckte till Jan Björklund på det mest briljanta vis i Expressen i somras).

Fy vad orättvist, vi försökte ju med allt! Vi sänkte skatterna för att inte bandyplanerna skulle vara spolade med era pengar, så att ni kunde köpa laptops och gurkmeja istället. Vi försökte få fler krogbesök, fläskigare bokköp, nyare vagnpark driven med energiskog och ökat antal kvalitetsupplevelser kopplade till inhemska charkprodukter. […] Vi gjorde ta mig fan allt för er! Vi sålde järnvägarna, sålde telefontrådarna, bostadsbolagen, skolorna, förskolorna, kraftverken för vi önskade så innerligt att få se er stråla den där dagen när ni tog steget från grevé till gruyère. Vi var oerhört stolta, sen ville vi ha mer tid för familjen så vi gick lite tidigare.

Ingenting jag skriver kan förmodligen ge en rättvis bild av det ordflöde, den bitskhet och den skarpa och kritiska blick för samhället som Sjölin åstadkommit i Alla vill bara gå hem. Läs den istället. Gör det bara! Kanske på en buss på väg någonstans, eller på en bänk i väntan på något.

Similar Posts:

• Minideckarjuveler att njuta
• En förlorare i debatten
• Novellförlaget fortsätter att leverera
• 4 x ryska klassiker
• Supersöta sommarnoveller

Tillhör du en av de lyckliga som fått tag på biljetter till Sveriges Radios Romanprisgala på Berwaldhallen imorgon? Känner du kanske att du skulle behöva en överblick på de nominerade och hur de ligger till?

Skruva på P1 om nästan en timme. Klockan 16:03 är det dags för finaldiskussion inför årets prisutdelning med Sveriges Radios lyssnarjury.

Och de nominerade:

Ränderna av Magnus Florin
En dåre fri av Beate Grimsrud
Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Jupiters öga av Oline Stig
Hjärtblad av Aino Trosell
Kioskvridning 140 grader av Peter Törnqvist

Tidigare i veckan har P1 också sänt tre diskussionsprogram kring de nominerade. För den som missat dessa går det att lyssna in sig på Sveriges Radios hemsida.

Similar Posts:

• Augustprisnomineringar 2010
• Beate Grimsrud och Ida Börjel vinnare
• Händelserik vecka på dagensbok.com
• Knappast en kioskvältare
• Noveller om tillvarons bländverk