dagensbok.com » Lina Forss

Lina Forss och Niklas Krog "Turk och Timotej - En natt"

Emelie Novotny — Sun, 28 Oct 2012 22:00:36 +0000

I Turk och Timotej – En natt har författarna Niklas Krog och Lina Forss placerat sina respektive huvudpersoner i en gemensam roman. Niklas Krog har skrivit två böcker om basketkillen Turk och hans relation med Ayla: Turk och Ayla och Turk och Ayla – sista skottet. Och Lina Forss har skrivit två böcker om Timotej som är uppvuxen i Stockholm, men som flyttar med sin mamma och hennes nya kille till London: Kär i kärleken och Tro, hopp och kärlek. Nu låter författarna karaktärerna mötas, i vartannat kapitel får vi Turks perspektiv skriven av Niklas Krog och i vart annat kapitel Timotejs skrivet av Lina Forss.

Jag har tidigare läst om Timotej, men inte om Turk, vilket inte påverkar min läsning. Det är lätt för mig att ta till mig båda karaktärerna, jag känner igen Timotej sen tidigare böcker och blir snabbt klar över vem Turk är.

Det är dagen innan julafton när Turk och Timotej möts på NK. Det är mörkt, snöigt och massor med tid som ska fyllas med något. Sådär som det bara är när man har lov. Turk får inte träna på flera dagar. Och Timotej har FF en dag till.

Turk:

Men han log inte. Inte heller släppte han greppet. Snarare slöt sig handen hårdare om det mjuka, hallonröda. Han kunde hennes typ. Bortskämd överklasstjej med solglasögon inkörda i det blonderade håret, mitt i vintermörkret – kom igen! En tjej som gled förbi varenda hinder i livet med ett leende, som aldrig blev vägrad något och som därför på fullt allvar trodde att han skulle ge henne Fias halsduk. Bara för att hon var tjej.

Timotej:

Timmy hade tittat upp och rakt in i killens ögon. På en och samma gång höll hon på att svimma och trilla död ner i lådan. Han var så söt! Och under en pytteliten mikrosekund hade det sett ut som om killen också hade gillat vad han såg. Det gnistrade till i hans ögon. Blå, gröna, bärnstensbruna? Långa mörka ögonfransar hade han i alla fall. Blå, de var nog blå.

Därför kan deras möte utvecklas till en tävling. Dagen övergår i kväll och kvällen i natt. Och det är sådär pirrigt och förväntansfullt som det är när man precis har träffat en människa som man inte kan stå ut med att lämna.

När jag läser En natt blir jag lika förväntansfullt pirrig som jag blev som nybliven tonåring när jag läste Vinterviken av Mats Wahl. Men i Vinterviken hamnade John-John och Elisabeth i samma säng en enda gång och jag tror inte ens att de gick hela vägen då. Det var en sån där scen jag var tvungen att läsa om och om igen eftersom den inte räckte till. I En natt behövs det inte läsas om några sexscener eftersom de avlöser varandra. Turk och Timotej hånglar, har sex i hallen, missförstår varandra och utforskar kroppar för att de inte kan låta bli.

Niklas Krog och Lina Forss fångar det där ärliga, sårbara och fantastiska med att vara ung. Med att inte veta. Och i stunder när jag läser En natt önskar jag att jag var sjutton år igen, trots all smärta som kommer med det.

Anna C:s favoriter på bokmässan 2012

Anna Carlén — Sun, 07 Oct 2012 08:00:02 +0000

Årets bokmässa har svischat förbi oändligt fort, kanske fortaren än annars. Efter månader av längtan och förberedelser ter sig de där intensiva dygnen i Göteborg aningen ynkliga. Och kanske även en smula överhajpade inne i min hjärna. För bokbranschen och litteratursamtalen fortsätter att leva även utanför bokmässan. Framför allt på nätet. Här i Stockholm och på andra ställen har vi dessutom turen att kunna få fysiska litteraturmöten året om. Vi har levande bibliotek, bokbazarer, litterära klubbar, författarträffar, bokcirklar, textmässor, releasefester, antikvariat och mycket annat. Men för många finns inte dessa möjligheter. Då kan bokmässan fortfarande vara något att längta till, prata om och vallfärda till. Och för oss andra är det helt enkelt platsen där ”alla” är och där allt händer inom loppet av några få dagar.

Mina favoriter i år liknar nog ganska mycket resten av dagensbok-redaktionens. Det är, i skuggan av Gardellseminarier, förlagsmiddagar och nobelprissigneringar, ganska små saker. Men ändå sånt som blev stort och minnesvärt tillsammans med dem jag var där med. Bokmässan upplevs bäst i bra sällskap, så är det bara.

Rum för Poesi

Anna Liv hävdar att Rum för Poesi är den plats på mässan som har bäst luftkonditionering, vilket kan vara helt sant. Men svalkan kommer också någon annanstans ifrån. Att man valt att stänga in poesin och i stort sett skuffa undan den från resten av mässan är i det här fallet ingen nackdel. Här blir orden respekterade, människor tystnar, stänger av mobiler och riktar all sin uppmärksamhet mot den som läser. Rum för Poesi är troligtvis den plats på mässan där du kommer närmast litteraturen utan att störas av bruset från alla som försöker höras.

Författarintervjuerna

Privilegiet att få sitta ner i lugn och ro och prata med intressanta författare i timmar är egentligen bättre än vilket seminarium som helst. På fredag förmiddag intervjuade jag Kristian Johannesson, debutant på X-publishing, och på eftermiddagen träffade jag och Emelie några av författarna till den erotiska novellsamlingen HET. Båda intervjuerna blev samtal jag kommer att minnas.

Räkmackan

Den berömda räkmackan, say no more! Vi köade längre för att få den, men få räkmackor smakar så gott som dem en äter på bokmässan i Göteborg.

Göteborg

Favorit i repris. Göteborg är inte Stockholm. Göteborg är spårvagnars gnissel i bakhuvudet, lövade avenyer, Parkbarer, Textivalfester, Slottsskogens vandrarhem, backpackerfrukost, bokskvaller, gatukökspommes, vin, klapprande skor mot kullerstensgator dränkta i höstljus, ensamma stunder på en Håkan Hellström-regnig andra långgatan, det är mer vin och…ja, ni förstår. Göteborg är något annat.

Tranströmer

Jag missade visserligen Tranströmer-seminariet på torsdagen, men vad gör det när en får se en livs levande svensk nobelpristagare i räkmackekön inne på Gothia Towers?

Förlagen

Alla förlagsmänniskor som bygger montrar, står i montrar, fixar och donar och orkar vara trevliga för att sedan packa ihop montern igen och komma tillbaka med samma energi till nästa mässa. Hurra för er!

De unga bokbloggarna

På lördagen var jag lyssnade på när Dagensboks Emelie, Lina Forss och Amanda Hellberg pratade i två timmar med ett gäng supercoola unga bokbloggstjejer. Det blev ett samtal om böcker och författande och såklart om bokbloggar. Och ja – så länge det finns bokbloggar som drivs med samma energi kommer det också att finnas läsare. Och böcker.

Lördag och söndag på bokmässan

redaktionen, dagensbok.com — Wed, 03 Oct 2012 16:00:14 +0000

Vi är hemma igen och börjar så smått återhämta oss från boksmällan så det är klart att vi måste rapportera om vad vi gjorde på mässans två sista dagar.

På lördagen var Emelie moderator under ett samtal om bokbloggande och ungdomsböcker med ett gäng bloggande tonåringar och författarna Amanda Hellberg och Lina Forss. Många stannade till och lyssnade under det två timmar långa samtalet, även vi andra i redaktionen såklart.

Vi kryssade mellan folkmassorna, sprang på seminarier, intervjuade författare och minglade runt i montrarna.

Camilla lyssnade bland annat på ett samtal om Humor och allvar i politiken mellan Johannes Klennel, Gunna Grähs, Nanna Johansson, Sara Granér, Kawa Zolfagary och Kristina Lindquist och fick Nina Hemmingssons diktsamling signerad.

Marie lyssnade på ett samtal mellan Jens Lapidus och Lars Winkler, hörde Jonas Gardell prata om boken Torka aldrig tårar utan handskar och lyssnade på kvinnliga författare som pratade om sina förebilder.

Printz Publishing bjöd på goda cupcakes efter recept från boken Det bästa från Magnolia Bakery.

På kvällen roade vi oss på kombinerad Textival, release av My Vingrens brevnovell Riktiga flickors manifest och Bang-fest på Göteborgs coolaste klubb Yaki-da. Där försökte vi försvara äran i Textivals Quiz på temat känslor. Vi vann inte men vi hade en rolig kväll.

På söndagen åkte vi hem med fyllda anteckningsböcker och väskor tyngda av böcker men innan dess hann vi med en hel del. Vi genomförde de sista intervjuerna som kommer att publiceras under hösten. Vi lyssnade bl.a på Nina Björk som pratade om sin nya bok Lyckliga i alla sina dagar (som sålde slut på mässan), Camilla var på en fullsatt och stämningsfull litterär gudstjänst där bland andra Tommy Körberg och Göran Rosenberg medverkade.

Som vanligt bevistade Anna Liv om söndagen Svenska Deckarakademins genomgång av årets utländska samt framför allt svenska deckare. Den svenska trenden sades vara tydliga miljöförankringar och trovärdiga skildringar. Bland de svenska titlarna har många redan recenserats eller ska recenseras här hos oss.

Vi avverkade såklart en sista runda bland montrarna där många förlag reade sina böcker.

dagensbok.com medverkar på bokmässan

Emelie Novotny — Tue, 25 Sep 2012 18:30:23 +0000

Imorgon åker stora delar av redaktionen på Dagensbok till Göteborg för att ta del av årets bokmässa. Som vanligt håller vi på och stryker klänningarna, provar skorna, läser de sista böckerna av alla de där författarna som vi ska göra intervjuer med. Lusläsa programmet har vi inte riktigt hunnit med än, men det tar vi på tåget ner imorgon.

I år kommer vi inte bara att ägna dagarna åt att intervjua säsongens mest intressanta författare, gå på seminarier och mingla med hela bokbranschen, utan i år är vi även delaktiga i ett par programpunkter.

Linas debutroman

Lina Arvidsson, skribent här på dagensbok.com, debuterade i våras med ungdomsromanen Det borde finnas regler. Tillsammans med författaren Jenny Jägerfeld medverkar hon i seminariet Humor i ungdomslitteraturen, torsdag kl. 16. Missa inte för det kommer att bli roligt! Läs mer här!

På lördagen mellan kl. 14 och 16 kommer jag att leda ett bokcirkelsamtal om ungdomsböcker och bokbloggar i Bonnier Carlsens monter, alltså öppet för alla som är på mässan under lördagen. Ungdomsboksförfattarna Lina Forss och Amanda Hellberg kommer och berättar om sina böcker, Turk och Timotej en natt och Under mossan.

Dessutom kommer sju unga tjejer som bloggar om böcker och läsning att prata om följande böcker tillsammans med mig: Delirium och Resten får du ta reda på själv av Lauren Oliver, Monstrets dotter av Kristin Cashore, Mitt klimatkatastrofala liv av Saci Lloyd, En sån där vidrig bok där mamman dör av Sonya Sones och Rubinröd av Kerstin Gier. Dessutom pratar vi om Hades och Personer du kanske känner som vi inte har hunnit skriva om här än. Det kommer att bli två timmar fyllda av kärlek, spöken, tidsresor och vänner, dessutom delar vi med oss av våra allra bästa bloggtips! Läs mer här!

Mina personliga favoriter!

Lina Forss läser ”Frihet” av Jonathan Franzen, del 5

Gäst — Sun, 22 Apr 2012 08:00:07 +0000

Slutet på historien:

Vad tycker jag egentligen? Önskar jag att jag kunde skriva så här? Såklart! Att trollbinda läsare över hela världen, att väcka opinion och diskussion, att våga sig på ett epos som skulle kunna sänka den mest plikttrogna av läsare – allt gör Jonathan Franzen med rätta. Men han fick lite bråttom, om alls inte för att lägga sina historier tillrätta.

Bra slut? Tja, trovärdigt iaf. Människor blir inte snälla och lyckliga bara för att det är en roman.

Fria, nä.

En nutidsdystopi med humor som täcker upp vår alltför mänskliga ömklighet, ja.

Bra, japp.

Läsvärd, absolut.

Favoritbok, tror det. Men jag hade velat ha mindre rabblande, mera djup och mer av allt det där amerikanska som jag fascineras av. Så slår mig tanken, att det är just så här det är att leva. Transportsträckor, små stunder av lycka, utbrott av självförverkligande och i övrigt kämpar vi på.

Frihet?

Foto: Ulrica Zwenger

Lina Forss läser “Frihet” av Jonathan Franzen. Del 4

Gäst — Sat, 14 Apr 2012 08:00:26 +0000

Ibland hittar en bok som bara ska din väg dig. Frihet är min. Det händer att jag slagit ihop boken mitt i en sanning som varit just den jag gått och sökt efter. Den är som en bibel för mig.

Jonathan Franzen är fenomenal på cliffhangers, hundrafemtio sidor kan det ta innan han återvänder till ett spår. Han vet hur man bygger en roman. Jag är väldigt imponerad. Jag vill veta vad han kan.

Som med dialogen. Richard och Patty har ett avgörande samtal en natt i köket i Washington DC, som jag inte tror kommer ändra något. Så där som livet självt ter sig. Och dialogen är bättre än bäst. Båda kränger i sidled, möts inte alls men står ändå kvar och rör vid varandras ord. Inte ett dugg krampaktigt, som det lätt blir i svenska filmer och böcker för den delen när folk bara håller käften och jag bara vill skrika ”Men snacka då, jag lovar det blir bättre då!”

Foto: Ulrica Zwenger

Det här är jobbigt: när Franzen ska snabbygga människor, någon av de karaktärer som inte får mogna fram under hela boken, utan de som måste analyseras och psykologiseras i fast forward. Allting illustreras genom motsatsförhållanden. Till en början tänkte jag att det var ett intressant intellektuellt grepp som jag förhoppningsvis skulle lära mig fatta, men jag gör inte det. Och faktiskt tycker jag att boken borde vara slut nu. Jag vill inte veta så himla mycket mer om någon. Jo, om Patty och Richard. Om det här ska vara en kärlekshistoria borde de få träffas. Det har de inte gjort på snart tvåhundra sidor. Suck. Vore det inte för dem skulle jag inte läsa färdigt resten. Eller för att jag har lovat Emelie att recensera den här boken.

Frihet är en A-Ö i mänsklig gestaltning. Men vi talar vit amerikansk medelklass, bara så ni vet. Jonathan Franzen hatar inte medelklassen och han ömkar den inte – han bara är där. Närmar mig slutet och liksom i början blir det ganska tråkigt när gestaltningen övergår i referat. I dialogen lever vår kära gestaltade medelklass på alldeles begripligt så gott den bara kan, men när många långa sidor mest verkar tjäna till att knyta ihop säcken innan boken slår mot 700-sidorsbommen, då stönar jag.

Det här är ingen romantisk historia så ni kan lika gärna få veta att det går åt helvete. Varför jag avslöjar det? För att jag är sur på Jonathan Franzen. Tidigt i en bok överenskommer läsaren och författaren att författaren ska lotsa läsaren i hamn, på ett trovärdigt vis. Och om man läser på i flera hundra sidor för att se hur det går för århundradets mest osannolika kärlekspar, om författaren använder greppet att lämna upplösningen hängande – då får han fan ta till och leverera. Men nä, för Franzen är först och främst sann mot sig själv. Kärlek är ännu en trist trygghetsgrej som vi ömkliga varelser hänger upp våra liv på i hopp om förlösning, men Franzen tänker i alla fall inte uppmuntra den villfarelsen. Så han refererar. Det borde vara förbjudet att inte ens orka gestalta. Att så ta död på bokens mest intressanta och komplicerade karaktärer, det är verkligen uppgivet.

Just nu tycker jag att författaren kan sälla sig till den buttra skaran självupptagna manliga författare som behöver spy ur sig sin bitterhet över oss andra innan de återgår till att muttra och klaga. Jösses, vad jag motsäger mig själv!

Okej. Jag ska flyga till Blåkulla. Kvasten är trimmad, katten har vässat sina klor för att inte ramla av, barnen har fått sina påskägg. Allt är klart för avfärd utom en grej. Jag skulle ha läst ut boken igår. Ville inte ha med den på resan, ska bara skratta hest och läsa uppfriskande ungdomsböcker på ett tag. Tror att det är det som knäcker mig, att Franzens karaktärer ALDRIG är glada. Så nu vägrar jag läsa ut sista sidorna. Vill säga kapitel men nä, det finns ju inga såna. Hur blev det så här, vi som hade det så bra? För att jag är en romantisk optimist och Jonathan Franzen en pessimistisk realist?

Frihet my dear, vi tar slutet om en vecka.

Lina Forss läser “Frihet” av Jonathan Franzen. Del 3

Gäst — Sat, 07 Apr 2012 08:00:36 +0000

Lördagsmorgon, för sjuk för att gå upp, för ont för att ligga kvar. Vill bara dyka djupare in i Frihet. Patty har akutdepressioner efter brytningen med Richard och Richard försöker bränna sitt ljus i båda ändar, eftersom han inte inser att han lider under samma smärta. Och efter bara ett par sidor kommer förklaringen till ALLA mina stora frågor om kärlek! Överlycklig messar jag min kollega och medsyster Maria Ernestam att jag funnit SVAREN. ”Berätta kortfattat” skriver hon tillbaka. Så här sitter jag, med svalnade te och godispapper spridda runtom mig och transkriberar ord ur boken till min Maria. Sidor 240-241, kan det bli bättre än så här?

Foto: Ulrica Zwenger

Jag har gått och suktat lite efter de tunga samhälls/politiska/klimatfilosofiska/religiösa/befolkningsskeptiska globala livsåskådningar som en sådan här bok skriven under upptakten till och i skuggan av 9-11 måste innehålla. Don’t worry, allt finns med. Blir inte mindre nedstämd för det. Genialiskt skickligt får Franzen till ett sådan där intellektuellt knivskarp dialog som bara amerikaner verkar ha, samtidigt som han utplånar allt hopp om att vi någonsin kommer rädda jorden. Med enkel tydlighet länkar han terroristdåd till översvämningar och utrotning av småfåglar, som den obildade massans lika monumentala ointresse av att ändra sina levnadsvanor som den bildade elitens egenkärlek och därmed dito. Det var det jag trodde, ingenting den lilla människan gör spelar någon roll. Tungt, tur att sådana passusar mest kryper in ibland, för Frihet är framförallt en ömsint, förlåtande berättelse om hur det är att vara människa.

Jonathan Franzen älskar sina människor! Han förlåter sina karaktärer, och han vänder och vrider på orsak och verkan. Han förstår vad det innebär att vara ung godhjärtat vitt slödder, homosexuell innan man kommit på det själv, cynisk miljökämpe som fått sina illusioner smutskastade, målstyrd idrottare, för vacker och inte särskilt smart, intellektuell sexmissbrukare, snygg smart runkare som inte vågar tro sin lycka samt medelålders bitter vit man som vill älska yngre indisk kvinna som inte behöver vara feminist för att evolutionen redan har inpräntat det i hennes genbank. Han avbildar alla med varlig hand.

Frihet är som att läsa New York Times. NYT är som SvD och DN fast ingen enda artikel bara rapporterar utan grundlig analys om varför, hur och sen då. Frihet är som en intellektuell amerikansk östkust-teveserie, demokratiskt därtill. Alla såna serier är demokratiska. Varenda argument om hållbar miljöutveckling, sexuell prestanda hos fjortisar, rasmotsättningar och digital utveckling bakas in. Man känner sig lite smart som läser och tänker aha! Men, nota bene, inte hela tiden. För det mesta är Frihet en oemotståndligt skön resa att bara hänga med på.

Lina Forss läser ”Frihet” av Jonathan Franzen. Del 2

Gäst — Sat, 31 Mar 2012 09:00:51 +0000

Sitter på en basketläktare på ful-Lidingö, här trivs jag bäst på torsdagskvällar medan sonen matar in bollar. Här faller lugnet, uppkopplingen är lätt usel. Koncentrationen blir desto bättre, bara rumpan ogillar sträckläsning. Kanske monotonin och det rytmiska dunkandet som får mig att tröttna lite på Frihet. Långa transportsträckor av blablabla. Jo, jag vet, de behövs för att gjuta grunder och ge läsaren tid till eftertanke. Men ändå. Det händer ju inget. Hopplöst romantisk som jag är vill jag att Patty och Richard ska ligga. Ser inte alls att det kanske är själva storyn att de inte gör det.

Frihet är omständig. Kanske handlar den om att vilja vara den man inte är. Eller kanske är fast oändliga valmöjligheter får en att gå vilse i sig själv. Tanken svindlar, om vi vrider på alla separata beståndsdelar av oss själva, hur många olika människor kan vi då bli? Och exponeringsytorna i relation till andras, blir de då oändliga? Sådant får Frihet mig att tänka på.

Vad vill Jonathan Franzen med all den här distansen? Tror att den gör mig galen! Oavbrutet berättar han om hur det känns, men det känns inte! Kliniskt återberättande, som en svepande reportageresa utan empatisk djupdykning. Resandet är en metafor, kanske har jag kommit på det nu! Kanske måste vi betrakta oss utifrån för att överhuvudtaget begripa vad vi håller på med. Nästlar Franzen in oss i känslor klarar vi aldrig av att se klart. Japp, där satt den.

Foto: Ulrica Zwenger

Richard. Richard är mannen som går som en obeveklig skugga genom handlingen. Den där mannen som aldrig blev KÄRLKEKEN. Eller? Jag har inte kommit till det ännu. Kunde han ha blivit, skulle han ha blivit, borde han ha blivit? Hade det ens varit bra? En gång i ett annat liv fick jag de raderna tillsända mig ”det kunde ha varit du, det borde ha varit du, det skulle kanske ha varit du”.

Jag tycker att det är suveränt fint att Jonathan Franzen vet att våra liv fylls av de där människorna, de som behöver vara där men ständigt väcker tankar om. Det här med att Jonathan Franzen skriver inifrån en kvinna får mig att jubla. Ibland tror jag att han har vänt på allt. Att kvinnorna bygger på män och tvärtom, nä, det tror jag inte alls det. Alla bygger på alla, människan är en bubblande sprudlande kolsvart komplexitet där inget är typiskt. Finns inte typiskt manligt/typiskt kvinnligt. Och ändå, fostrad bland män som inte känner, älskar jag när jag läser någon som gör det. Och ser. Ser och förstår människor. Jag kan nästan inte sluta skriva om det här.

Tar mig ut till Hundudden på Djurgården, till husen där mamma växte upp och mormor och morfar bodde. Hit dit jag alltid återvänder i mina romaner med självbiografisk koppling. Dricker te med Minstamostern och Moster Gugge, ser Frihet i bokhyllan. ”Sååå bra!” säger Moster Gugge, och min kompis Carl också. Jag längtar hem för att läsa vidare. Känns som om jag kommer att uppfyllas av något stort när boken är utläst.

Lina Forss läser ”Frihet” av Jonathan Franzen. Del 1

Gäst — Sat, 24 Mar 2012 09:00:11 +0000

Tjock bok anländer i brevlådan. Det tar mod att skriva en tegelsten, slår tanken mig. Och tid att läsa. Börjar direkt bläddra för att spana in texten. Skönt radavstånd, lagom stora bokstäver. Två veckor, säger min inbyggda läsexpertis. Något långsammare uppstart, för att ta mig in i skrivet.

Börjar läsa. Ungefär ett kapitel in i brukar jag börja vända och vrida på själva boken. Läsa baksidestexten, kika på författarporträttet men vänta med hyllningskören. Den tar jag sist, när jag hittat in i min egen uppfattning.

Frihet har ett ganska betryggande fult omslag, som för tankarna till sjuttiotalsböckerna i mammas bokhylla. Ett påminde om citronfromage, min värsta efterrätt, och när jag var liten och sjuk och sov i mammas säng kunde jag inte se på den boken. Men Frihet signalerar något annat, tillsammans med bokens tyngd och mod. Det här är stor amerikansk litteratur. Jonathan Franzen strider om platsen som den främsta urtolkaren av The United States of freedom and opportunity. Det är definitivt en amerikansk bok, och mina tankar går ständigt och ofelbart till Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm. Varenda mening är lika späckad av pregnans och det går inte fort att leta. Det här kommer att ta fler än två veckor.

Foto: Ulrica Zwenger

Jonathan Franzen gör något stort som jag har funderat på i flera år. När jag skrev Agnes hjärta Edward frågade jag min förläggare hur jag skulle gestalta en man. ”Äsch”, sa hon, ”skriv bara som om det vore en kvinna. Människor är inte så olika varandra.” I Frihet har en kvinna, Patty, huvudrollen. Författaren lever inuti Patty, vågar så mycket som att skriva hennes fiktiva självbiografi. Det ÄR spännande.

Försöker alltid lista ut grejen med böcker jag gillar. Vad författaren har föresatt sig och hur hen når målet. Om hen ens gör det. Och vad som är signifikant för litteratur från olika länder. Vad är så amerikanskt med Frihet? Att den berättar en linjär historia laddad med återblickar som bombar på med tidstypiska referenser och psykologiska yttringar utan att analysera. Tonen är tillsynes naiv, förrädiskt sådan. Var varse, säger författaren, du kommer inte att kunna värja dig.

dagensbok.com » Lina Forss

Lina Forss och Niklas Krog "Turk och Timotej - En natt"

Similar Posts:

Anna C:s favoriter på bokmässan 2012

Rum för Poesi

Författarintervjuerna

Räkmackan

Göteborg

Tranströmer

Förlagen

De unga bokbloggarna

Similar Posts:

Lördag och söndag på bokmässan

Similar Posts:

dagensbok.com medverkar på bokmässan

Similar Posts:

Lina Forss läser ”Frihet” av Jonathan Franzen, del 5

Similar Posts:

Lina Forss läser “Frihet” av Jonathan Franzen. Del 4

Similar Posts:

Lina Forss läser “Frihet” av Jonathan Franzen. Del 3

Similar Posts:

Lina Forss läser ”Frihet” av Jonathan Franzen. Del 2

Similar Posts:

Lina Forss läser ”Frihet” av Jonathan Franzen. Del 1

Similar Posts: