Midnight har varit kär i Poppy sedan länge. När han flyttar in mittemot Wink har han till slut fått nog. Han är trött på Poppys elakhet och manipulationer. I stället fångar Wink hans uppmärksamhet, och han hennes. Det hela utspelar sig bland porlande bäckar, mjukt doftande höskullar och mörka, farliga skogar.

Det här är en bok som är svår att beskriva. Poängen med den är inte så mycket handlingen som språket och stämningen. Det påminner ganska mycket om Kelly Links suggestiva författande, med mycket som man inte förstår eller som inte går att förstå. Stämningen är tryckande och hotfull, samtidigt som den är sommarlycklig och fylld av jordgubbar och solsken. Ondskan ställs mot godheten, men aldrig utan att problematiseras.

Det Tucholke gör är att vända på historien, på sättet historien brukar berättas. Karaktärerna är böljande och saker är inte alltid vad man tror. Hon leker med läsaren och lämnar en både konfunderad och underligt tillfredsställd. Språket är strålande vackert och uppslukande, stundtals drömskt.

Men även om stilen och stämningen höjer boken högt upp för min del så räcker nog inte handlingen alltid riktigt till. Jag hade gärna sett att det handlat mindre om Midnight, och mer om Wink och Poppy. Boken hamnar heller inte riktigt där den har lovat, slutet blir inte vad jag tänkt, och inte på ett bra sätt. Det blir tyvärr något av ett antiklimax där den visserligen överraskar men inte berör på det sätt man vill att en riktigt bra bok ska göra.

Med det sagt är jag ändå väldigt förtjust i den här boken. I det genomgående känslosvallet, det mystiska och hur människors ondska endast är skenbart simpel. Det är kanske inte den mest raffinerade boken genom tiderna, men gillar man den här typen av stil är den värd att ge en chans. Det är ändå inte något man ser i ungdomslitteraturen varje dag.

Similar Posts:

• En vampyrs tristess
• Om fandom, fans och lite kärlek
• Ojämnt men sött
• 26 förälskelser and counting
• Lyhört om att börja högstadiet

Mårten Melin är aktuell med Lite mer än en kram, en ungdomsbok om de första trevande sexuella situationerna i en ung killes liv. Jag passade på att intervjua honom om boken och om hans skrivande.

Först och främst; hur kom du på idéen till att skriva den här boken, Lite mer än en kram?

Det kom från lite olika håll. Jag skrev lätt snuskigt första gången i Som trolleri (2010) när 12-åriga Mona stoppar ner handen i Mikaels byxor och smeker hans … svans. I Förvandlad (2011) skrev jag om Måns och Felicia som blir förvandlade till stora kattdjur när de blir ”amoröst retade”, och i lättlästa böckerna om Måns och Emma (2010-2014) handlar det först om första dejten, sedan om första kyssen, om första övernattningen, första hånglet och så vidare. Sedan läste jag Tony Elgenstiernas bok om Hans-Eric Hellbergs bok Kram och uppståndelsen kring den. Det slog mig att ingen riktigt skrivit om sex för barn på det sättet på länge. Ja, och så märkte jag hur intresserade av sex många 12-åringar jag träffade på författarbesök var. Jag ville skriva något för dem.

Lite mer än en kram handlar mycket om sex, fast sett ur en ung tonårings perspektiv. Var det svårt att hitta rätt nivå? Kommer du ihåg hur det kändes själv att vara tretton, eller har du använt dig av andra källor för
research, och i så fall vilka?

Jag kommer ihåg allt, haha. Det är tråkigt att unga människor som vill läsa om sex nästan alltid är hänvisade till berättelser för äldre, ungdomsböcker, vuxenböcker, filmer … Ja, och så porr på internet som bara är några klick bort, och Paradise Hotel på teve.

Är det svårare att skriva om sex än om andra saker?

Nä, det är ju enklast att skriva om sådant en känner till själv. Det gäller nog bara att komma över en tröskel. ”Det här kan jag ju inte skriva, vad ska folk säga då?” De får säga vad de vill, jag vet att den här boken behövs. Det har redan många skolbibliotekarier vittnat om.

När skriver du helst på dagen? Har du ett kontor du går till eller var sitter du när du jobbar?

Jag har ett litet arbetsrum hemma i lägenheten, en gammal klädkammare med fönster. Och jag skriver när ungarna är i skolan och i förskolan, alltså på dagtid. Sex timmars arbetsdag!

Du är väldigt produktiv. När jag kollar din utgivning är det flera gånger som du gett ut många böcker på ett år. Hur snabbt skriver du egentligen? Hur ser processen ut från idé till färdig bok för dig?

Jag tycker det kan ta ganska lång tid ibland, men jag gör ju det här på heltid. En roman tar ett halvår att skriva, från idé till färdigt manus. I bästa fall. Men många av mina böcker är lättlästa, och väldigt korta. Där kan arbetsprocessen vara en vecka ibland. Helt galet! När jag skrev noveller till min novellbok Liksom helt magiskt som kom tidigare i år var novellerna väldigt idéburna. Det räckte ofta med att få idén och så pang! så skrev novellen nästan sig själv. Sedan kan det ju vara så att jag hade kunnat fila längre på mina historier. Men jag är otålig och tröttnar snabbt. Då vill jag bli klar och sätta igång med något annat. Jag har redan skrivit uppföljaren till Lite mer än en kram som ska heta Mycket mer än en puss. Där är det Isa från första boken som berättar. Kommer hösten 2015.

Vad tycker du om att läsa för böcker, när du själv läser?

Kärlek och skräck. Samma som jag skriver. Just nu plöjer jag hela Neil Gaimans Sandman. Jag läser också Kelly Links noveller som jag är väldigt glad i. Vad som helst kan hända i dem, de säger så mycket om vad litteratur kan vara. Rainbow Rowells böcker är nya favoriter. Och så försöker jag hänga med i vad som händer i Spider-Man så här 37 år efter att jag läste serien för första gången.

Lite mer än en kram rekommenderas för 9-12åringar. Vad läste du när du var i den åldern?

Mnja, 11-13 säger både jag och förlaget. Sedan att biblioteken och bokhandeln har sina strikta åldersindelningar är lite synd tycker jag. Men, jag läste det som en läste på den tiden. Astrid Lindgren, Hans Peterson, Hans-Eric Hellberg, Sven Wernström … Och så Marvel. Det enda DC jag läste var House of Mystery, de gick i Sverige i en tidning som hette Mysterieserier. Och så slukade jag Richmal Cromptons Billböcker. De är fortfarande himla bra.

Vad håller du på att skriva just nu?

Jag ligger så bra till med många titlar i pipelinjen, så nu tänkte jag ha min ”Jimi Hendrix ’69”-period: testa och se vad som händer och inte oroa mig så mycket för resultatet. Otroligt lyxigt, så klart. Men jag har en novell från min novellsamling som jag vill skriva vidare på och det har jag börjat så smått med. Och så vill jag skriva skräck för sjuåringarna, skrämma dem lite lagom så där.

Du är ute en hel del på skolor och pratar om ditt skrivande. Om man själv är intresserad av att skriva, vad är dina bästa tips då? Ge minst tre.

Läs mycket och titta på film för att få saker som du kan sno. Skriv sådant som du själv skulle vilja läsa. Och undvik så många adjektiv du kan. Och adverb!

Similar Posts:

• Porr för barn – en bra idé?
• Sköna snubbar
• ”Du säger inget till någon, va?”
• En sorts hemlig klubb
• Förbudslistor och läslistor

Pretty Monsters är en samling berättelser på gränsen mellan vuxenvärld och barndom. Därför är de så njutbara.

Det är spöklika berättelser såsom den om den om den unga poeten som gräver upp sin döda flickvän för att få tag på dikterna han begravde i hennes famn och den om tvillingparet som bor i ett slott och vars favoritlek är döden-leken, en berättelse som påminner mig om den spanska filmen Le Orphanage. Det är berättelser där gränsen mellan död och levande suddas ut, där lek övergår i allvar.

Där finns även fantasy-berättelser som den om den unge tankeläsande Onion som hamnar som tjänare hos trollkarlarna Perfil och berättelsen om en gammal farmor vars magiska väska gömmer en hel värld, en värld som förvränger tid och rum.

Den här grenen av litteratur vore inte fulländad om det saknades berättelser med science-fiction-inslag, och det gör det såklart inte. Vi får följa med in i en värld där alla fascineras av TV-programmet Biblioteket. Ett piratsänt program som kan dyka upp när som helst, på vilken kanal som helst, ett TV-program som har mer med verkligheten att göra än de flesta anar. Och såklart Alien-historien. En influensa-pandemi drar fram över världen, samtidigt har en man vid namn Hans Bliss i Costa Rica blivit kontaktad av aliens, vilket får en massa människor att söka till Costa Rica och ansluta sig till honom. Det påminner om en snabbt växande sekt och berättelsen bär ett budskap om att frälsaren är tillbaka.

Kelly Link är en magisk berättare. Hon skapar makalösa bilder och världar som kan väcka lusten att läsa och berätta hos vem som helst. Och att hon har koll på sina konkurrenter i respektiva genre märks. Hon inspireras av och stundtals så överglänser hon dem.

Allt är galet och ingenting är vad det verkar vara.

Similar Posts:

• Berättelsen som fängelse och tillflyktsort
• Varken fantastiskt eller fantastiskt
• Framtidskänslor
• Sagor för barn, och för dem som inte är det
• Skräck när den är som läskigast