Nu har vi kommit till den fjärde boken i serien om den bångstyriga polisen Leona. Hon som inte alltid står på rätt sida om lagen, har tvivelaktiga kontakter och kör sin egen agenda.

Här börjar det med att sex unga människor hittas ihjälbrända på Skeppsholmen i Stockholm. När Leona kopplas in i börjar en undersökning om mordbrand. Så sker ännu en våldsam brand mitt på Centralstationen under rusningstid. Bränderna liknar varandra och den enda överlevande är svårt brännskadad och ligger nedsövd på sjukhus.

Leona förstår att ungdomarna deltar i en livsfarlig självmordslek som sprids via nätet. Hon måste agera snabbt för att stoppa att fler bränder sker och fler ungdomar dör. Frågan är vad allt går ut på och vem/vilka som ligger bakom?

Det är som ni hör rafflande och riktigt otäckt. Polisen Leona är en ensamvarg som gillar att arbeta alena. Jag har inte tänkt på att Leona är ett anagram på alone, men det är klockrent som ni förstår. Mycket av hennes agenda är dold och hon är skicklig på att upprätthålla fasaderna utåt mot kollegor. Hennes familjeliv är knepigt. Numera är hon frånskild med en dotter i tonåren som testar gränser.

Leona har tidigare haft en nästintill obefintlig kontakt med sina föräldrar men här söker de aktivt kontakt med henne. Hennes första tanke är att absolut inte släppa dem inpå hennes liv igen, de har behandlat henne riktigt illa när hon var yngre. Men olika omständigheter gör att de ändå börjar närma sig varandra. Trots detta är Leonas roll i denna bok mer tillbakadragen än i de tidigare berättelserna. Det känns till och med som att hon anstränger sig mer för att interagera med sina kollegor. Jag har tidigare misstänkt att hon är narcissist men nu blir jag osäker.

Leona – Ur aska i eld är en berättelse som är inne och rotar i svåra saker. Psykisk ohälsa bland unga ökar kraftigt och här sker en organisation. Det är otroligt obehagligt och starkt beskrivet. Utan att berätta för mycket kan jag avslöja att vilsna själar plockas upp och steg för steg leds mot döden. Det är brutalt och vidrigt att utnyttja unga människor som inte mår bra för sina egna syftens skull. Det gör bitvis ont att läsa.

Slutet innehåller flera lösa trådar så nu ser jag såklart fram emot del fem i serien.

Similar Posts:

• Leona – en ensam själ
• Såsom löken bär på lager…
• Imploderande om hämnd och längtan efter sammanhang
• Vecka 41 på dagensbok.com – Nobelveckan
• Psykologisk spänning och oväntade trädgårdsfynd

Privatlivet är paj. Leona går i terapi för att bearbeta sonens bortgång. Dock är hon skeptisk till behandlingen. Och när hon råkar se vad terapeuten skrivit om henne i sitt block går hon inte dit igen.

Vanföreställningar.
Psykopatiska drag.
Antisocial personlighetsstörning?

Och det är det som är så spännande med karaktären Leona. Terapeuten sätter nämligen huvudet på spiken, även om Leona själv aldrig skulle hålla med om saken. Hennes självinsikt verkar överhuvudtaget bristande.

Eftersom saker och ting inte gick hennes väg i förra boken är Leona i full fart med att styra upp nya skumraskaffärer. Hon jobbar ensam men är skicklig på att knyta småbrottslingar till sig. Hon hittar dem som har potential och lär sedan upp dem i lönn. Att hon dessutom har en livsfarlig skuld efter sig gör att hon måste dra ihop en superstöt för att bli skuldfri.

Trots att Leona själv inte yttrar så många känslor blir jag gripen av henne. Hon är så satans ensam. Efter skilsmässan lever hon själv, hon har knappt någon vårdnad av den gemensamma dottern och vänner existerar inte. Dock verkar hon sedan sist kommit ur sitt spelberoende. Det känns som att det är när hon utreder knepiga fall eller lär upp unga brottslingar som hon på riktigt lever.

Leona Lindberg är inte bokens enda karaktär, men de andra lever i skuggan av denna färgstarka ensamvarg. Hon balanserar hela tiden på gränsen, och lyckas få ihop gediget, skickligt polisarbete och ett kriminellt extraknäck.

Filmrättigheterna såldes till Hollywood redan när den första boken Leona – Tärningen är kastad kommit. Och det är filmiskt berättat. Det känns tyvärr som att Leona – Alla medel är tillåtna är skriven för att bli film. Det är nästan bara dialog, vilket gör mig andfådd. Jag hade velat ha fler stunder med Leona och hennes inre tankar. Jag tycker att hon är värd det. Hon är en spännande karaktär som jag vill grotta in mig i. Vill förstå hur hon tänker, fungerar, lever och känner.

Similar Posts:

• Bränner och berör
• Såsom löken bär på lager…
• Vecka 41 på dagensbok.com – Nobelveckan
• En på dussinet
• Hämnden är djup och djävlig

Visst låter det rafflande? Karaktären utredare Leona Lindberg ligger i tiden. Hon är en mix av de rådande trenderna. I dagens svenska deckare trendar kvinnliga polisutredare som arbetar lite för mycket samt har småbarn och relation att ta hand om på hemmaplan. På teve ser vi hyllade serien Bron där polisen Saga Norén, även om det aldrig uttalas, verkar ha aspergers. Jenny Rogneby har parat ihop dessa. Huvudpersonen Leona Lindberg är en orolig småbarnsmamma med make samtidigt som hon har stora svårigheter med det sociala samspelet. Hon är en erkänt duktig utredare men när jag bjuds in i hennes skalle ser världen annorlunda ut. Hon är en intelligent människa som hyser massor av kärlek till sina barn men resten av folket som bebor hennes värld är spelpjäser som fungerar som medel för vad samhället kräver samt för att Leona ska nå sina mål.

Det här är en historia med många överraskningar. Styrkan ligger i författarens skicklighet att ständigt skaka om mig. När jag tror att jag stakat ut storyn krälar den ur mitt grepp och muterar. I denna roman är huvudpersonens liv och leverne minst lika intressant som brottet. Det är pikant att få komma under huden på någon som tänker annorlunda än kreti. Och jag tycker om att historien inte förklarar eller ursäktar Leonas beteende. Hon får stå för sig själv, med alla sina egenheter och krumbukter.

Parallellt med detta fortlöper naturligtvis utredningsarbetet med bankrånet som dessutom blir till fler. Det märks att författaren jobbar som brottsutredare men i romanen blir utredningen till en stor del av karaktärernas tillvaro. Det är mänskligt beskrivet och inga bromsklossar uppstår.

Inte sedan jag läste Hypnotisören har jag känt att en deckare har varit mer skriven för film än nu.

Similar Posts:

• Leona – en ensam själ
• Bränner och berör
• Vecka 41 på dagensbok.com – Nobelveckan
• Om att gräva där man står, och om kampen över att inte förlora fästet.
• Om Gud och utsatthet

Denna vecka har Cecilia skrivit om Den lysande världen av Siri Hustvedt, en feministisk roman som undersöker hur vi bedömer konst utifrån sin upphovsman. Välskriven, tankeväckande och mycket läsvärd, tycker Cecilia.

Tone skrev om Sara Stridsbergs Beckomberga: Ode till min familj och kallade den ” En modern Bergtagen”.

Även Joels recension kretsade kring ett feministiskt verk; Helene Von Druskowitz Pessimistiska kardinalsatser, en ilsken feministklassiker från 1905, som han gillade mycket.

Eva har recenserat Alice Tegnér: musikskapare. Det är i år 150 år sedan Alice Tegnér föddes och boken berättar om hennes liv och verk. Halva boken består av noter till hennes solosånger, körsånger och pianostycken, sådant som varit svårt att få tag i eller tidigare opublicerat material. En nyinspelad CD medföljer dessutom denna djuplodande bok.

Och på söndag skriver Anna Liv om debutanten Jenny Rognebys Leona – Tärningen är kastad. Brottsutredaren Leona får Anna Liv att dra paralleller både till Lisbeth Salander och Brons Saga Norén. Det här är en nervig, filmisk deckare full av överraskningar och grova brott i ett regnigt Stockholm.

Similar Posts:

• Från generation till generation
• Leona – en ensam själ
• Promenad längs minnenas esplanad
• Bränner och berör
• Såsom löken bär på lager…