dagensbok.com » Inredning

Lotta Kühlhorn "Mönster"

Mattias Lahti Davidsson — Sun, 31 Aug 2025 22:00:49 +0000

Bostadsannonser på Hemnet och Booli ger vid handen att svensken är försiktig med färg och form hemma. Räta vinklar och beige på lite ljusare beige. Annat är det i filmer av Pedro Almodóvar. Köken är klädda i kakelskivor mättade med grönt, rött och guld. Självklart även blått. Härligt.

Nåväl, jag har kommit att omfamna minimalism mer och mer med åren. Inte av försiktighet, tror jag, utan för att rena, neutrala ytor ger plats åt färg och form. Kasthalls gröna matta som ser ut som gräs inbjuder till att man lägger sig raklång för utblickar uppåt mot himlen genom fönstret, fastän det kanske är vinter. Stig Lindbergs retroblommiga tapeter är underbara, liksom William Morris maffiga arts and crafts-mönster. Perfekta som enskilda fondväggar. Fast en gång har jag haft den senares The Brook kombinerad med en lövmönstrad tapet i hela sovrummet!

Färg och form fyller också en högst konkret funktion i bokhyllan. Tillsammans med rudimentär ämnesindelning och ett lättsamt förhållande till alfabetisk ordning gör minnet av en boks färg att det går snabbt att hitta rätt. Även när man, som jag, har ganska många böcker.

En som omfamnar färg och form och inte räds blandning är Lotta Kühlhorn. Jag känner henne främst som bokformgivare. Under en era av Panacheseriens långa utgivning var det hon som begåvade denna avantgardelitteratur i svensk översättning djärva omslag.

Men Lotta Kühlhorn har också arbetat med kläddesign, förpackningar, reklam och heminredning. Hon är stor i Japan. Stilen är kraftfull och hon har någon gång sagt att hon ser dåligt på långt håll och därför gärna gör tydliga grejer.

Uppenbarligen är hon även en god pedagog för den handbok hon släppte härom året tränger ganska djupt in i ämnet mönster, det vill säga repetition av färg och form. Ändå är den synnerligen begriplig. Till slut finner jag mig läsandes om ”de 17 symmetrigrupperna ” så som de kan betraktas av en matematiker eller kanske konstnären H.C. Escher.

Men Lotta Kühlhorn är prestigelös och bjussig på ett sådant där sätt som bara mästare kan vara.

Det här är inget man behöver kunna eller ens förstå. Konstnärer har gjort mönster i alla tider utan att följa några regler, bara gjort det som går att göra. Men det här är den matematiska uträkningen för hur mönster fungerar.

Hon lägger mycket omsorg på att inspirera. Läsaren uppmanas att ”samla på” färger och former, att fånga impulser som ytterst kan leda till färdiga mönster. Och hon delar med sig av sin egen arbetsmetod i det avseendet.

Man kan ha den här boken som en handfast guide vid egenhändig tillverkning av mönster. Men den är förstås minst lika härlig som blädderbok när hjärnan behöver stimulans. För den bokintresserade finns här också mycket att hämta i kapitlet ”Rapporter från min mönstervärld”. Man får så att säga en inblick i tankarna bakom flera kända bokomslag. Till Brott och straff, exempelvis, och till en rad böcker av Natalia Ginzburg. Eller till en klassikerserie av pockets av Sylvia Plath, John Steinbeck och Hermann Hesse där bokstäver utgör grundelementen i mönstren.

Att få släppa tyglarna och använda tecknens former, mellanrumsformer och att läsbarheten inte är högsta prio, gör mig på särskilt bra humör.

Ulrica Nordström "Mossa – i skog, trädgård och kruka"

Lena Nöjd — Tue, 19 Jun 2018 22:00:01 +0000

Gammelmedia och sociala medier fylldes även i år av bilder på blåsippor och rosa körsbärsträd. Utanför dörren har blomster och buskage lockat förföriskt – jag har tacksamt deltagit i de dagliga naturromantiska konstvisningarna. Snart är det också dags för midsommarfirandets kransar.

Detta år, 2018, har snösmältningen varit kort och under maj månad har antalet regndroppar varit få. Mossorna är inte fullt så gröna som de kan vara där de breder ut sig över stockar och stenar. Snösmältning och livgivande regn är avgörande för mossorna. De har inga rötter, utan suger upp vattnet genom de små bladen, bladnerverna eller bålkroppen, läser jag i en nyutkommen naturbok.

De inledande kapitlen innehåller beskrivningar av mossornas biologiska historia, en presentation av hur de tar upp näring och några vanliga mossarter. Jag finner en pockande lust att gå ut i skogen. Min närmaste skogsslinga på fyra kilometer blir ofta sex kilometer på grund av alla avstickare. Här ges många tillfällen till praktiska studier. Men jag inser redan efter en kort stund hur svårt det är att artbestämma.

Fortfarande idag kan vi stöta på människor som vet vad olika mossor kan användas till. I boken intervjuas en hantverkare som har mossa som arbetsmaterial och hon berättar om traditioner som var vanligare i självhushållens tidevarv.

Ingen bland mina bekanta med rabattodlingar har någonsin ropat ”Tjoho!”, när de upptäckt en liten mossfläck i den fuktigare delen av trädgården. Vad kan det bero på, egentligen? För i Japan och i USA finns mossträdgårdar, där mossorna vårdas och sköts med omsorg. Reportagen gör intryck på mig. Jag blir än mer engagerad när Nordström beskriver de bakomliggande filosofiska och andliga idealen. Mossmattorna sträcker ut sig åt alla håll och på fotografierna syns hur noggrant trädgårdsvolontärer plockat bort barren som fallit från de höga träden.

De sista kapitlen utgörs av två Gör-det-själv-avsnitt. Den som vill göra mossarrangemang i sin egen trädgård får bra tips. Lika bra tips ges till inomhuspysslaren. Mossorna från naturen kan tas hem i små bitar och fästas på jordblandningar som bland annat innehåller kattsand. De pedagogiska anvisningarna är lätta att följa och personer som har en liten kreativ ådra i sig kommer inte att bli besvikna. Lusten väcks i samma sekund som ögat möter bilden.

Balansen mellan lättillgängligt språk, högkvalitativa fotografier (av Henrik Bonnevier) och snygg layout (formgivning av Stefan Engblom) gör Mossa – i skog, trädgård och kruka till en utmärkt present för naturintresserade men också för läsare som finner skönheten i det enkla. Mossor påminner om tidens gång och låter ögonen vila på mjuka former. Den mossklädda stenen är dessutom väldigt skön att sitta på när det är dags för termoskaffe.

Alex Johnson "Bokhyllor"

Ella Andrén — Sun, 22 Jul 2012 22:00:53 +0000

Om jag ska vara ärlig så har bokhyllor för mig nästan uteslutande handlat om att lyckas förvara så mycket som möjligt på ett något sånär överskådligt sätt. Det är också länge min invändning mot Alex Johnsons tjusiga Bokhyllor. Visst finns här mycket flott design, men det verkar sällan särskilt effektivt.

Böcker är helt enkelt fyrkantiga. Så då måste väl de bästa bokhyllorna nästan med nödvändighet vara fyrkantiga också?

Ja och nej, kan man kanske svara. Med Alex Johnsons hjälp. Här finns till exempel bokhjulet från bokens omslag, Archive II av David Garcia, där hela hyllan är ett stort hjul som läsaren kan sitta, ligga eller gå inuti (coolt, men kanske svårt att göra plats för hemma). Här finns Younes Durets Zelli, inspirerad av marockanska mosaikmönster, och här finns inte minst Alessandra Papazzos glada gula vägghylla Puckman, ”en hyllning till 1980-talets kultvideospel med nästan samma namn” och slagen i tevespelsnostalgi bara av Tetris-inspirerade Tetrad, där de olikformade småhyllorna, precis som blocken i spelet, kan sättas ihop efter eget huvud.

Ganska ofta tänker jag ”snyggt, men tänkt så dammigt det måste bli” (och sen grämer jag mig lite för att jag låter precis min mor) och ganska ofta förefaller behovet att bryta upp de räta vinklarna lite sökt. Johnson påpekar att lutande hyllplan kan vara ett smart sätt att slippa bokstöd, men betydligt oftare verkar hyllorna kräva enorma mängder bokstöd för att alls hålla kvar några böcker. Givet att det finns exempel på snygga bokstöd också.

Många, många hyllor kan vara coola, men hade man dem hemma skulle de som en slags konstinstallation dominera hela rummet. Övrig möblering fick vara sparsam och anpassas till dem, vare sig det handlar om Sebastian Errazuriz enorma, svarta, stiliserade grenverk Metamorphosis eller Dennys Tormens neonfärgade Estante Vaco i form av en ko.

Några få prickar kanske helt in det på en gång snygga, lekfulla, innovativa och praktiska. Danny Kuos Staircase (som jag visserligen snarare skulle kalla skåp än bokhylla) utnyttjar höjden och kan med sina utdragbara sektioner använda de nedre som trappsteg för att nå upp till de högre. Hyllan Rek kan skjutas ihop som ett (väldigt snyggt) dragspel med bara rum för några enstaka titlar, eller dras ut för betydligt mer utrymme. Ur Charles Trevelyans stilrena Shelflife kan man vid behov skjuta ut både en stol och ett litet bord eller pall, liksom de enkla linjerna i Trick kan förvandlas från en ganska ordinär låg hylla till ett bord och två stolar.

Johnsons bok är som sig bör stilren och framhäver själva hyllorna, med bara korta kommentarer till varje bild och ett par lite längre inledande texter. Nästan undantagslöst är det en bild per hylla, men här och var hade det faktiskt behövts fler för att riktigt få grepp om form och funktion. Roligt kan det också vara med hela serier, som designkollektivet Ding 3000:s Pimp My Billy, med olika hyllvariationer avsedda för Ikea-klassikern.

Jag antar att designböcker handlar mer om inspiration än om att köpa hela koncept (åtminstone om man saknar både världens största hus och dito plånbok). Inspirerande är det, kanske framför allt därför att Johnsons sätt att se på bokhyllor skiljer sig ganska radikalt från min grundmotivation att bara få in så mycket som möjligt. Här kan varje bok förvandlas till ett konstverk, vare sig det handlar om att få en barockinspirerad ram eller att ramas in av exempelvis Oscar Nuñez pratbubbleformade Comic – eller varför inte förvandla boken till en uppslagen fågelliknande uppenbarelse med hjälp av Flying Vee?

Den bakomliggande tanken är förstås att i takt med att större delar av vårt bibliotek digitaliseras kommer vi att ha färre böcker och kanske bara köpa dem vi verkligen, verkligen gillar i klassisk fysisk form. Då vill vi förmodligen också förvara dem på ett sätt som framhäver just dessa få böcker.

Jag antar att det är en rimlig och ganska fin tanke, men själv är jag definitivt inte där än.

Tricia Guild "Stilsäkert"

Emelie Novotny — Sat, 05 Mar 2011 23:00:56 +0000

Stilsäkert är en stor, tung och vacker bok med stora uppslag och omväxlande blankt och matt papper. Det är en sådan där bok som man bara kan läsa sittandes vid ett bord, eller möjligtvis i en soffa med boken vilandes i knäet. Om man inte tänkt bläddra så länge vill säga, annars finns risk för blodförstoppning i låren.

Jag har alltid varit förtjust i Tricia Guilds inredning, jag är svag för den blommigt, romantiska engelska landsbygden samtidigt som jag gillar starka färger och precis där är Tricia Guilds design.

Vi får följa med genom ett antal olika hem som hon har renoverat och designat med färger, möbler, mönster. Det är inga små bohag hon har fått ansvar för utan en loftvåning i New York, ett engelskt lantgods, ett franskt slott samt en övernattningslägenhet i Paris. Det är nästan skrattretande när det som i boken framställs som en liten tillfällig boning innefattar en jättelik salong, ett ”litet” kök samt en romantisk boudour. Det är en helt annan värld än den värld som jag lever i, i min visserligen stora, men fylld av inneboenden, lägenhet i Rågsved. Därtill inreder Tricia Guild vissa av sina projekt med ”relativt liten budget” och det får mig också att le och fundera över vad det innebär med Tricia Guild-mått.

Rummet är inte bara vackert utan också praktiskt, med de båda schäslongerna som även kan fungera som extrasängar när huset är fullt av gäster.

Trenden i att allt runt omkring oss ska identifiera ens person håller i sig och det finns en inredningshets att förhålla sig till. En hets som föder inredningsmagasin, artiklar, reportage och ett nytt språk att förhålla sig till inredning med. Det är ett språk som tar sig självt på väldigt stort allvar, ett språk som kanske fungerar hjälpligt på engelska men som på svenska mest blir ironiskt. Men det finns ingen ironi i ”vackert ljusspel”, ”svalt sofistikerat”, ”atmosfär av intimitet”, ”stark sensuell karaktär” och ”ljuvliga gästsviter”. Det är adjektiv som ”intrikat”, ”flexibelt” och ”utsökt”, färger som ”gul chartreuse”, ”blekt ljunglila” och ”vilsamt turkos”. Just därför kan jag inte låta bli att älska det, liksom grotta ner mig ordentligt i det, frossa i blommor, mönster och färger.

Färgsättningen med svart och vitt mot en botten av ecru och inslag av mörkt ceriserosa skänker värme utan att ge avkall på tydlighet. De vitmålade snickerierna och ceriserosa inredningsdetaljerna med svartvita inslag bidrar till ett ledigt och elegant helhetsintryck – och ger en föraning om vad som väntar i övriga rum.

Och trots att det förekommer mönster på väggen bakom trappan och i den svartvita mattan framför soffan så saknar de kulör – ett bevis på att till och med blommönster kan ges ett sobert och lätt maskulint uttryck.

Det är fantastiskt vackra bilder tagna av James Merrell och hela boken går i ceriserosa och limegrönt. Det är ett överflöd av färska snittblommor i varje rum och jag tänker att vem hade inte kunnat få till vackra rum med det överdådet av blommor, men sen tänker jag inte så mycket utan bläddrar bara vidare.

Mot slutet av boken sammanfattar Tricia Guild själv inredningsdesignens stora gåta:

Trots att alla rummen är väldigt olika finns det ändå en känsla av rörelse, av något förenande, en röd tråd som löper genom hela huset. Och det är denna kreativa och sammanbindande förmåga som utmärker all god design.

Stilsäkert är en perfekt coffee table-bok, en perfekt gå bort-present och en perfekt inspirationsbok eftersom den fyller alla förväntningar och fördomar som man kan ha inför den.

Charlotta Bergqvist "Badrum - Inspirationsboken"

Björn Hagström — Tue, 05 Oct 2004 23:00:00 +0000

Det är en inspirationsbok. Betyder det att man inte ska ta den på för mycket allvar? Att den bara är på låtsas? Jag hoppas inte det, för som nybliven husägare med behov av att bygga ett helt nytt badrum har den varit en stor hjälp. Många nya tankar och idéer har väckts och boken passar även oss som har väldigt lite praktisk erfarenhet av snickeri och inredning. Man får hjälp med att ta reda på om massagebadkar är något för dig eller om pengarna ska gå till golvvärme istället. Vilka färger ska man välja? Kakel-, plast-, sten- eller kanske till och med trägolv? Förutom artiklar kring dessa ämnen får man möjlighet att ta en närmare titt på 25 olika badrum.

Badrum gör precis det den utger sig för att göra, den inspirerar, varken mer eller mindre. Tyvärr skulle den behövt en ordentlig genomgång av redaktören innan tryck. Det hela är lite för slarvigt genomfört.

En av sakerna som gör mig fundersam är kostnadskalkylerna. Ibland ingår kostnader för hantverkare och ibland för arkitekter men oftast inte de för inredaren. Bättre kalkyler skulle underlätta jämförelser och besluten om man ska satsa på det ena eller andra när man själv ska sätta igång. I några få fall får man hyfsat detaljerade kalkyler men på tok för sällan. Lite snålt.

En annan är "rollistan" på slutet. Det finns ingen rubrik för inredare utan bara för stylister. Det är väl i och för sig ok men i kostnadskalkylerna står ofta inredare och det är bara ibland samma som stylisten. Inkonsekvent och lite förvirrande. Jag undrar också lite hur mycket material som hämtats från tidningen Allt i Hemmet, som Charlotta frilansar för, och hur mycket som är speciellt framtaget för boken?

Hur blev då mitt badrum? Nej, det är inte klart ännu men tack vare Badrum har vi kommit lite längre i planeringsarbetet. Är du på väg att renovera ditt badrum är detta absolut en bok för dig. Luta dig tillbaka, läs och låt dig inspireras.

Vinny Lee "Stora köksboken"

Stina Kållberg — Mon, 31 Dec 2001 23:00:00 +0000

När jag läser Stora köksboken önskar jag att jag vore rik. Det finns så många schyssta saker jag skulle vilja ha i mitt kök. Jag skulle vilja göra det större, planera om det, ha egensinniga och ovanliga köksluckor istället för de vanliga vita släta som pryder skåpen just nu. Jag skulle vilja ha ett kylskåp med olika temperaturzoner och ett litet nätt frysskåp med inbyggd ismaskin. Smakar det så kostar det, jag får nöja mig med det vita ett tag till tror jag.

Stora köksboken är ett bra exempel på litteratur man drömmer sig bort i. James Merrells foton är fantastiskt fina, eller rättare sagt de är precis som de ska vara i en glassig inredningsbok. Ljuset i bilderna är perfekt, allt skiner, det gamla och rustika ser så där gammal och rustikt ut som det bara kan göra då det är svindyrt, omsorgsfullt behandlat, polerat och omskött och sedan exponerat i en väldigt exklusiv miljö. Mina föräldrars gamla pjäser med decennier på nacken ser inte alls ut på det sättet, de är använda, tuggade av hundar och hackade i av barn. Stora köksboken är lika mycket dröm som annonsbilagorna i flaschiga inredningsmagasin. Stora köksboken är lika opersonlig som en inredningsmässa.

Men jag älskar ändå den här sortens böcker. Det finns en hel del grejer i den som jag gärna skulle vilja ha. Efter lite modifiering passar de mig superbra. Men det bästa är ändå att jag samtidigt som jag suktar efter de riktigt fina och dyra sakerna är så glad att jag inte bor i de där köken. I mitt kök gör det inte så mycket om man spiller färg på golvet om något behöver målas, vi har plastmatta inte ek. Det gör inte så mycket om man råkar ställa en het kastrull på arbetsbänken utan underlägg. Bänken är inte så vansinnigt exklusiv. Egentligen är det ett ganska okej kök, det är mitt.

Stora köksboken är del av en ouppnåelig dröm, frågan är om jag egentligen vill uppnå den. Den är nästan bäst när den är i fjärran, men väldigt rolig att kika in i.

Mary Norden "Jordnära - ett modernt sätt att leva"

Johanna Look — Wed, 05 Dec 2001 23:00:00 +0000

Om du gillar den stilen som kommit att kallas ”lantlig”, men gärna avstår från rosetterna till förmån för skavda stolar, trasmattor och pyssliga överkast är det här en bok för dig.

Mary Nordens inredningsbok Jordnära har naturen som främsta inspirationskälla. Hon visar hur man med inspiration från rågåkrar, oväder och fallfärdiga staket kan skapa ett personligt hem med lantlig prägel. Boken är uppdelad i fyra kapitel; ”färg”, ”struktur”, ”mönstrat och enfärgat” och ”atmosfär”. Kapitlen ska ge grunden till att inreda med naturen som främsta inspiration.

För att vara ”lantligt” är det en enkel och avskalad stil, och fotografen Pia Tryde har bidragit till den rena och avskalade stilen genom sina mycket vackra foton, särskilt då naturmotiven och de detaljrika närbilderna.

Som varje inredningsbok med självaktning finns det tips och idéer på sådant som man kan göra själv. Bland det trevligare finns ett gäng stickade kuddar, och bland det mer gräsliga ett ”broderat fodral” till en glasvas. Huvva.

Som regel ogillar jag inredningsböcker för att det är så fruktansvärt tillrättalagt och perfekt. Och den här boken är inget undantag. Även om det är vackra foton blir det till slut för mycket. Det här är en kvasi-lantstil skulle jag vilja påstå. Det är en bok för den som drömmer om en liten engelsk stuga med en liten täppa, men det är sannerligen få förunnat att ha det så.

Vem riktar sig boken till? Kanske inte en ung student som bor högt upp i en etta och lusläser IKEA-katalogen, utan snarare en pysslig kvinna i fyrtioårsåldern med goda ekonomiska resurser och tid att åka på gårdsauktioner i Dalarna om somrarna. Till detta krävs det också att man har ett någorlunda ”lantligt” hus att börja med. Att göra om sin mexitegelvilla från 70-talet till en lantlig idyll blir sällan bra. Om jag ska vara ärlig tror jag att det är ganska få bostäder som överhuvudtaget har potential att förvandlas till Mary Nordens charmiga och vindpinade pörten.

Natalia Marshall "Funky - nyskapande inredning med personlig prägel"

Stina Kållberg — Thu, 15 Nov 2001 23:00:00 +0000

"Det finns många köksapparater som är funky. De behöver bara vara fräcka, fräscha och färggranna." Och förmodligen svindyra, tänker jag lite sammanbitet. Jag skulle älska en kanariegul espressomaskin eller en scharlakansröd hushållsassitent, men inte har jag råd med det. Jag sitter och läser världens snyggaste inredningsbok.

Vad är en funky inredningsstil? Det första kapitlet definierar funky och genast blir jag varm i hela kroppen. Funkyhemmet är en smältdegel, det är en ledig attityd till inredning, den blandar gammalt med nytt, kitsch med konst, öst med väst. Men, som en tunn men tydlig tråd genom hela boken löper ordet smak. Funky får inte se ut hur som helst, det måste vara snyggt. På ett personligt sätt förvisso, men det måste vara snyggt. Det måste finnas balans i färgerna, det måste finnas eftertanke i kitschen.

Efter det inledande kapitlets förmaning följer en kaskad av färger, former, idéer och en del verkligt praktiska grejer. Jag är efter ett par sidor helt såld, det här är en av de roligaste böcker jag någonsin läst. Lika glad som jag en gång i en gammal dansk damtidning blev när jag såg en liten ful toa förvandlas till ett glittrande paradis när väggarna klätts med tusentals olikformade spegelskärvor.

"Gummi är nog så funky som ett golvmaterial kan bli." Jädrar att vårt hus är från sekelskiftet, fast det är klart, gummi istället för kakel i badrummet när vi hittar en hög med pengar att renovera det för. Ett badrum klätt i gummi. Det känns som något för Tom Sharpe. Gummi är enligt boken inte bara utomordentligt snyggt utan även praktiskt. Det är lätt att hålla rent, slitstarkt, varmt att gå på, antistatiskt, tåligt mot fläckar och brännmärken, halkfritt (om det är mönstrat) och ljudisolerande.

Så fortsätter det, mönster, möbler, fönster, belysning osv. Någonstans känner jag att prislappen är konstant högre än vad min plånbok klarar av, men visst. Funky är en riktigt bra inspirationskälla. Och vansinnigt rolig att titta i.

dagensbok.com » Inredning

Lotta Kühlhorn "Mönster"

Similar Posts:

Ulrica Nordström "Mossa – i skog, trädgård och kruka"

Similar Posts:

Alex Johnson "Bokhyllor"

Similar Posts:

Tricia Guild "Stilsäkert"

Similar Posts:

Charlotta Bergqvist "Badrum - Inspirationsboken"

Similar Posts:

Vinny Lee "Stora köksboken"

Similar Posts:

Mary Norden "Jordnära - ett modernt sätt att leva"

Similar Posts:

Natalia Marshall "Funky - nyskapande inredning med personlig prägel"

Similar Posts: