Ej går så snart en måne om,
Som det manér nu senast kom
Med nytt förbytas måste.
En man nu drager kvinno hår,
En kvinna i främmand dräkt hon går.
Evad det månde kosta.

(Obs, det var korrekt med särskrivningar under denna tid – apropå ”kvinno hår”.) Varför? undrade Möller. Varför fanns detta klagande på främmande dräkter och peruker (perukerna var oftast tillverkade av kvinnohår) i en psalm? Svaret är att det fanns en kritik mot lyx och mot främmande utländskt inflytande genom modet både från politiskt och religiöst håll. Biskopen Jesper Swedberg (1653-1735) var en av dem som mycket starkt kritiserade det lyxbetonade modet som kom från utlandet, detta kom huvudsakligen från Frankrike, och den nya vanan att bära peruk, vilken också spred sig till prästerna. I sina memoarer Lefwernes Beskrifning berättade Swedberg hur han rös när han tänkte på att han vid prästvigningarna lagt sina händer på hår som kanske var ”horohår”. Swedberg gillade inte heller långt, naturligt hår hos präster. Själv lät han klippa sitt hår kort och slutade bära peruk i sin ungdom.

Modet vad gäller olika typer av kläder och perukbärande, startade som alltid hos de kungliga och hos hovet, och därefter ville de lägre klasserna och de mindre bemedlade ta efter så gott det gick. Detta sågs som hotfullt, det som exkluderade makten från folket måste bevaras, och lagar uppstod som reglerade vilken typ av tyger och utsmyckningar de olika samhällsklasserna fick bära. Det kunde också hota hela landets ekonomi och välfärd om folket levde över sina tillgångar.

Möllers bok har ett brett och analyserande upplägg vad gäller synen på lyx och mode i samhället ända från antiken och in på 1700-talet. Det är en mycket intressant exposé över den svenska stormaktstidens religiösa syn på överdriven lyx, vilken straffades av Gud bland annat genom att det föddes missbildade barn. Möller visar på hur man särskilt kritiserade kvinnor för deras benägenhet att klä sig lyxigt och över sitt stånd, medan man hade mer överseende vad gäller männen, de skulle ju befinna sig på den offentliga arenan och därmed hade de större krav på sig vad gäller representation. En intressant aspekt vad gäller perukernas intåg i modet var att det blev på modet att vara så gott som skägglös. En stor peruk och ett stort skägg passade inte ihop, så därmed blev skäggen mindre eller rakades helt bort. Detta kritiserades också, det var onaturligt att vara skägglös. Enligt Carl von Linné var skägglösheten ett tecken på att människan ifrågasatte Guds ordning, och han konstaterade: ”nu är en dygd vara kvinnolik.” Men detta skägglösa mode följde han ju själv, ändå. Har aldrig sett Linné avbildad med skägg.

Men bokens titel fick mig att missuppfatta innehållet i boken och tro att den allra mest skulle handla om problemet med perukerna. Om användandet av peruker, symboliskt och funktionellt, mer i detalj om hur detta perukmode uppstod, vilka personer som bar peruker först i Sverige, hur och var peruker tillverkades, visa på statistik, och behandla hur och varför perukerna försvann etc. Hade de som kritiserade perukerna verkligen något betydelsefullt inflytande?

Den idéhistoriska boken om perukerna, lyxen och modet under stormaktstiden i ett religiöst och politiskt perspektiv är i alla fall skriven. Då återstår det att skriva den rent historiska boken om peruken och dess uppkomst och fall i Sverige.

Similar Posts:

• Vecka 34: Bland peruker, politiker och dragspel
• Profeten som fick fnatt – hans liv och livsvärld
• Makt och prakt i svensk barock
• Mer stormaktstid av Peter Englund
• 250 år av kvinnoliv

Jag är bakis och klagar faktiskt inte. Måstena rusar förbi i den takt de kan; allt rättar sig efter magens krumbukter, ryggens svettningar. Varför måste jag tycka så fasligt mycket om rödvin? Varför öppnar sig skyarna än en gång nu, häller blöta småspik över asfalten, trots att det kom så mycket igår? Och sängen står där i hörnet, viskar och drar… Jag läser just nu tre böcker samtidigt, alla lika spännande. Marta Söderbergs oromantiska insyn i självskadebeteende hos ung tjej: Ramona. Ulrica Dahls studier i att vara feminist och samtidigt feminin, att vara femme-flata och dras till butchflator: Skamgrepp – femme-inistiska essäer. Och så kastade jag mig häromdagen in i Stephen Kings tegelsten Pestens tid, stundtals läskigt nära verklighetens ebolaspridning. Och se där! Kom åskan också.

Veckan börjar med Tones recension av en klassiker, Charles Baudelaires De ondas blommor. Tone tycker att det är en levande och fortfarande högst relevant klassiker. Hon ”har en förkärlek för det makabra och bisarra” och ger boken en åtta.

Imorgon skriver Joel om den förtjusande barn/ungdomsboken Mördarens apa av Jakob Wegelius. Han tycker mycket om den, även här blir det en åtta. ”Exotism, händiga gorillor, ångbåtar och dragspelsmusik… allt man kan önska av en bok?”

På onsdag är det Evas tur. Hon skriver om Håkan Möllers Lyx och mode i stormaktstidens Sverige: Jesper Swedberg och kampen mot perukerna. Boken handlar om stormaktstidens syn på lyx, ur ett religiöst och politiskt perspektiv. Men Eva hade hoppats på lite mer konkret historia om peruker och perukers användande i Sverige.

På fredag recenserar Anna Liv Varg Gyllanders Min är hämnden. Det är en deckare som spänner över mycket. En manlig politikers lilla dotter kidnappas på Skansen samtidigt som barnets mamma ska utvisas till Tjetjenien. Detta är den femte avslutande boken i serien och det är ”välskrivet, spännande och med levande dialoger”, tycker Anna Liv.

Veckan avslutas med Daniels recension av Johan Klings Glasmannen. När den olycklige Felix bestämmer sig för att sluta arbeta går hans liv snabbt utför både ekonomiskt och socialt. Ett ämne som i grunden känns viktigt och aktuellt, men Klings val av historia och personporträtt lyckas inte engagera Daniel.

Så sörj inte sommaren; läs!

Similar Posts:

• Vecka 33 på dagensbok.com – En föraning av höst
• Om lyx och mode i Sverige på 1600- och 1700-talet
• 10-talet: decenniet för arbetarlitteraturens återkomst?
• Vinnaren av Borås tidnings debutantpris
• Vecka 7: Kärlek och död