Nominerade är:

Till årets svenska skönlitterära bok – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru, Sidonie & Nathalie av Sigrid Combüchen, Hastigheten av Jörgen Gassilewski, Just nu är jag här av Isabelle Ståhl, Rosor skador av Jenny Tunedal och I en skog av sumak av Klas Östergren.

Till årets svenska fackbok – Ett jävla solsken. En biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer, Frågor jag fått om Förintelsen av Hédi Fried, Brandvakten av Sven Olov Karlsson, Nära fåglar av Roine Magnusson, Mats Ottosson och Åsa Ottosson, Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv av Johan Svedjedal och Är vi framme snart? Drömmen om Europas förenta stater av Per Wirtén.

Till årets svenska barn- och ungdomsbok – Om dagen tar slut, Lisa Hyder och Per Gustavsson, Fågeln i mig flyger vart den vill av Sara Lundberg, Anrop från inre rymden av Elin Nilsson, För att väcka hon som drömmer av Johanna Nilsson, Den förskräckliga historien om Lilla Hon av Lena Ollmark och Per Gustavsson och Dumma teckning! av Johanna Thydell och Emma Adbåge.

Vilka hoppas du på som pristagare?

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2015
• Augustpriset 2017
• Nominerade till Augustpriset 2019
• Nominerade till Augustpriset 2018
• Nominerade till Augustpriset 2016

Det namnlösa jaget som är huvudkaraktär berättar om – eller kanske till – ett namnlöst du och deras gemensamma historia, från första mötet och fram genom vad som kan upplevas som välsorterade minnen av exakta detaljer och avgörande ögonblick. Det är en historia berättad i nutid,
där varje sekvens återges sakligt och koncentrerat, men som trots sitt presenstempus ändå öppnar för tolkning av sekvenserna som just minnen, en berättelse som presenteras av någon som redan från början har tillgång till hela händelseförloppet. Möjligheten till denna tolkning beror förmodligen dels på romanens titel, som kan fungera som en slags inledande replik från berättaren och huvudkaraktären, dels på stilen på berättandet som inte förändras under intrigens utveckling utan håller samma grundliga och raka ton.

Denna blandning av konventionellt nutidsberättande och den möjliga tolkningen av texten som återgivanden av minnen är på inget sätt en nackdel för berättelsen, den blir snarare mer dynamisk i sina skildringar när dessa båda perspektiv legeras. Kanske är det också detta dubbelperspektiv som gör att texten kan upplevas som på gränsen till poetisk i sin demonstrerande ton. På så sätt påminner romanen en aning om Elin Nilssons Flyt som en fjäril stick som ett bi, men där denna skildrar med humor och rapphet genererar Beijers roman ett allvarligare, mer ovillkorligt stämningsläge.

Stilistiskt sett är texten annorlunda från många andra kärleksromaner dels eftersom texten är tydligt riktad till föremålet för förälskelsen, dels för att detta fokus tillåter texten att bli drivande, nästan forcerande när den berättar fram historien. Det forcerande textdraget är något som verkligen gynnar romanen. Det beror nog på att det faller samman med huvudkaraktärens känslostämningar så väl som huvudtemat: förälskelsen som skildras. Denna utvecklas snart till en tvingande kraft som liksom kompromisslöst drar huvudkaraktären och intrigen i bestämd riktning mot en upplösning.

Det handlar om dig är en fin och rörande kärlekshistoria som levererar ett levande porträtt av huvudkaraktären. De flesta av hennes vänner däremot förblir suddiga porträtt genom hela romanen. De skildras visserligen men mer som vardagliga betraktelser som huvudkaraktären inte fäster någon vikt vid än som komplexa personer som läsaren tillåts engagera sig i. Detta är med största sannolikhet ett medvetet beslut: mer utförliga beskrivningar av dessa karaktärers känslor och ageranden är förmodligen inte förenbara med den berättarteknik och det dagboks- eller brevaktiga berättande som huvudkaraktären för.

Därför blir sektionerna av texten där karaktären Anton finns närvarande extra intressanta. Huvudkaraktären ägnar honom kanske inte mycket utrymme än någon annan av hennes bekantskaper, men jag upplever ändå honom som något mer utkristalliserad än de andra (vilket i och för sig kan vara en helt subjektiv upplevelse), vilket påminner läsaren om att det finns en värld som pågår utanför den tätslutna kupa som hon och läsaren tillsammans befinner sig innanför.

Det finns alltså inte så mycket att anmärka på i Det handlar om dig. Både stilen och intrigen är fantastiskt engagerande – det är en rörande roman att sträckläsa.

Similar Posts:

• Simma för att inte drunkna
• Vasst och varmt om kärlek och vänskap
• Religiöst tyglat vuxenblivande
• Intensivt och lyriskt om förälskelse
• Viktig tematik förmedlas med väldigt mycket ’telling’

Detta är utgångspunkten för händelser som under romanens gång vecklas ut och gör Mirandas tillvaro krokigare och mer svårhanterlig. Johanna glider långsamt ifrån Miranda och närmare sin pojkvän. Smärtan i den förlusten är total och fantastiskt skickligt skildrad med en blandning av Mirandas egen explicit uttalade sorg och skildring av hennes handlingar som blir en implicit markör för det som gör ont. Elias, hennes bror, visar inga tecken på att vilja bryta sig ur sitt spelberoende och begränsade livsutrymme, och föräldrarnas kraftansträngningar för att hantera situationen blir allt mer forcerande och desperata, familjen håller på att gå sönder. Miranda förblir osynlig, eller, som hon beskriver det själv, ”pausunderhållning”.

Allt hanteras genom simningen; i vattnet känner hon sig oövervinnerlig. Tills Rebecka Thörn, Mirandas största konkurrent, byter klubb till hennes. Plötsligt är hon inte längre den självklara kandidaten till SM, plötsligt måste hon på varje simträning kämpa för få tillhöra det enda sammanhang där hennes plats tidigare varit självklar.

En av romanens största förtjänster är den alldeles speciella berättarteknik med vilken den formar sin text. Rappheten som finns i texten påminner lite om Lindbäcks och Bjärbos Vi måste sluta ses på det här sättet, men där denna är känslobaserad och fokuserar på att imitera ungdomsspråk generellt (med lyckat resultat!) ger Nilsson sin karaktär och sin text en helt individuell, mindre stereotypiserad jargong. Den är kvick och underhållande, och samtidigt aningen poetiskt demonstrativ. Texten skildrar genom att poängtera att den skildrar, på ett sätt som verkligen fungerar och gör tonen egen och särskiljande:

När jag dyker ner i vattnet känns det såhär:

Vattnet består av väte syre klor. Hudpartiklar saliv och snor. Min kropp består av muskler lungor. Ben armar händer. Det är allt jag har. Det är allt jag behöver.

Detta demonstrativa berättande kan också ses som en slags kategoriseringsprocess hos Miranda, som ett sätt att dela in och ordna sin tillvaro så att den blir lättare att hantera eller kontrollera. På så vid belyser romanen målsättning, prestation och prestationsburen identitet, teman som utforskas på ett roande och samtidigt allvarligt insiktsfullt sätt.

Vad som ytterligare demonstrerar romanens kvalitet är hur väl den byter ton när Johannas blogginlägg skildras. I den texten är stämningen helt annorlunda än när Miranda är fokalisator. Att texten dessutom är uppbruten på ett sätt som visar att det i den ”verkliga” bloggen har funnits bilder mellan raderna av text gör att Nilssons berättande också arbetar med en ikonisk eller variant på ekfrasisk text som annars oftare skymtas inom den lyriska genren. Detta utan att man som läsare ifrågasätter formen, den upplevs som självklar.

Detta är en rörande och underhållande historia om motivation och målinriktning, ensamhet och utsatthet. Den särskiljer sig från andra romaner i samma genrer genom sin något annorlunda intrig och sitt fantastiskt välfungerande och uttrycksfulla språkbruk. Detta är en bok att sträckläsa.

Similar Posts:

• Språkligt fantastisk kärlek
• Stilsäkert om kompromisslös ungdomsförälskelse
• Skolan står i brand
• Förutsägbar feelgood
• Att skrika eller att inte skrika

Mamman och systern är osams. Andrea är en sån som håller känslor inom sig, men hon gillar varken mammas nya kille eller systerns nya barn något vidare. Hon funderar också en del på pappan, han som först lämnade familjen och stack till USA, sedan kom tillbaka några år senare bara för att bli sjuk i cancer och dö. Det är mycket hon inte vet om honom, och när ett hotbrev i brevlådan antyder att hans historia rymmer något brottsligt, börjar Andrea tillsammans med Sandra och kompisen Molly att följa spåren bakåt i tiden.

Bäst tycker jag om det vardagliga i den här boken. Andrea berättar själv, och hennes sätt att tänka och uttrycka sig känns väldigt ”på riktigt”, ofta roligt och drastiskt, men ibland också bara förvirrat och med den där stora känslan av att vara ensam i världen. Här finns fina dialoger med både systern och mamman som fångar den där återvändsgrändskänslan man kan hamna i i relation till sina närmaste: när varje konversation man har alltid slutar med att man intar sina invanda positioner, hamnar i samma gamla roller. Jag gillar också hur klassaspekten syns i boken utan att den direkt pekas på: när Andrea berättar vad familjen äter och att hon aldrig varit utomlands, när hennes tillvaro kontrasteras med Mollys. Det ligger inga värderingar i botten, det bara visas.

Ibland blir boken långdragen och pratig: när Andrea och Molly diskuterar vad de ska göra härnäst, väntar på den förundersökning de beställt eller bara läser igenom gamla artiklar en gång till. Vissa sekvenser i boken kunde helt klart varit kortare, eller kanske strukits helt. Men när det funkar är det spännande och lättläst, och mitt i det flytande vardagsspråket finns små filosofiska pärlor, iakttagelser som känns självklara trots att man själv aldrig sett saker på det sättet tidigare. Som det med titeln: istället för att bara skrika kan man ta tag i saker och göra något. Istället för att bara skrika när man vill något (som bebisar gör) gäller det för vuxna människor att försöka uttrycka sin önskan. Och det är då det blir svårt och alla missförstånd uppstår. Samtidigt som mycket bra i världen också kommer sig av det där att inte skrika:

När jag var yngre kunde jag ägna timmar åt att försöka ändra min handstil. Göra bokstäverna lite rundare och mjukare och roligare. Små glada smileys istället för utropstecken. Stora runda bollar över ö och ä istället för små hårda prickar. Det var min insats för att få en bättre och varmare värld. Ganska smart, kan jag fortfarande tycka. Det mesta här i livet som är viktigt börjar med bokstäver. Fredskontrakt som undertecknas. Tidningar som väljer ut vad vi ska få veta om världen. Prov som avgör ens framtid. Brev utan avsändare. Sånt.

Similar Posts:

• Simma för att inte drunkna
• Stilsäkert om kompromisslös ungdomsförälskelse
• Kärlek Då och Efteråt
• ”Du har rätt att gå naken och aspackad rätt genom hela stan mitt i natten utan att bli våldtagen!”
• Det lyckliga slutet och livet