När de kommer till sommarvistet är deras kåta halvvägs dränkt i vatten. De skyndar sig att rädda hushållsutrustningen och minnessakerna. De är uppenbarligen handlingskraftiga kvinnor som flyhänt ordnar upp allt. Den här sommaren sätter de upp en tältkåta men nästa år år ska de bygga en ny och stadigare torvkåta.

Omväxlande får läsaren följa familjen genom årstidsväxlingarna. Under vintern bor de i den fula byn, där bostäderna är kalla och dragiga. Rávdná ansöker om bygglov för att sätta upp ett hus vars standard är normen för Medelsvensson. Men Fogden nekar bygglov. Lagstiftarna motiverar det diskriminerande beslutet med att samefamiljerna ska upprätthålla kulturarvet, alltså leva som nomader.

Familjerna i byn där Rávdná, Inga och moster Anne bor har hjärtat hos renarna och följer djuren österut på vintern och västerut på sommaren. Sommarsysslorna sker med nedärvd erfarenhet. De fiskar i sjön, reparerar sommarkåtorna, och plockar drivved till matlagningen. Mottot är att ta bara det som behövs för att livnära sig. Livsstilen innefattar mycket frihet men också hårt arbete i samband med renhjordarnas vandringar.

Det är tungt att följa trion under de kommande årtiondena. Bolaget är statsägt, och talar aldrig direkt med de familjer som inte har som tradition att protestera. Sjöpärlorna som ligger intill sommarvistet däms upp i flera omgångar och sjön blir allt större. Till slut börjar det gå vågor på vattnet och stränderna har tagits över av de vassa stenarna och leran. En torr dag är vinden stark och allt dammar.

Det blåste i tre dagar, samma storm som kom varje år och som tilltog för varje dag men nu var den brunare än någonsin. För varje dämning hade vinden blivit tjockare. Det tycktes som att vinden tog ut sig ännu mer när den hade fått en stor sjö att skulptera, och sjön den fräste tillbaka. Det blåste jordig sand från backarna som sjön hade tuggat fram. När inget längre växte för att skydda kunde vinden ta marken och det rykte om backarna som om de brann. (sid 182)

Labba skriver i en klar prosa om familjer som betalat ett högt pris under 1900-talet. Det är ingenjörerna som byggt Sverige – strömmen har kommit från vattenregleringen i norr, och industrierna har tillverkat exportprodukter. Jag hör min pappas röst: ”Alla de norrländska älvarna borde byggas ut, de är en fantastisk tillgång!” Men här berättas de överkördas historia. Han som på 1960-talet arbetade i verkstaden på turbinfabriken får allt låta bli att avbryta den som har ordet den här gången.

Labba porträtterar de tre kvinnorna med olika temperament och skildrar bygemenskapen med inslag av misstro och avundsjuka. Med de här nyanserna och baksidorna ökar trovärdigheten i skildringen i stället för att det förflutna formas till en rosafluffig dröm som gått förlorad.

De samiska orden som saknar förklarande fotnot eller ordlista i slutet av boken har en fin klang. Här finns fraser och det framgår av sammanhanget att exempelvis ”buorre idit” betyder god morgon. Att andra ord är svordomar är en slutsats jag drar av de situationer när Rávdná fräser dem. Att få umgås med så hängivna och djupa personer är en ynnest – även om jag inte kan ordens semantiska betydelse. Labbas bilder av längtan till landskapet gör också intryck. Bland annat när hon illustrerar hur jojken hör ihop med unika platser, som kan vara en vy över fjällen eller älven. Det är som att bröstet och strupen måste släppa ut den ropande melodin. En sån förklaring har aldrig nått mig förut. Sång, natur, kropp tycks vara tätt sammanvävda och bidrar till känslan av att födas på nytt.

Similar Posts:

• Staten, samerna och tvångsförflyttningarna
• Årets Augustprisvinnare
• När man skjuter arbetare, och kvinnor
• Svaghet och styrka i oss alla
• Jodå, visst finns det snö och visst finns det snö

Här nedan hittar du våra recensioner av de tre vinnande böckerna. Alla årets nominerade hittar du här, och samtliga pristagare genom tiderna hittar du här.

Dessutom delades Lilla Augustpriset ut till Nanna Mikkelsen, 19 år, från Södra Sandby. Hennes novell, ”Offret”, går att läsa i sin helhet på Augustprisets hemsida, här.

Svenska Förläggareföreningens Hederspris tilldelades förläggare Per I Gedin.

Lydia Sandgren: Samlade verk
Vänskap, kärlek och ett försvinnande

”Den dag Cecilia försvann var väl som alla andra. Eller? Vad var egentligen det som hände och varför lämnade Cecilia allt? När forskaren, hustrun och tvåbarnsmamman plötsligt försvinner verkar det accepteras av familjen på ett märkligt sätt. Som att det är precis vad man kunde vänta sig av Cecilia Berg, en kvinna som värderat…” Läs mer

Elin Anna Labba: Herrarna satte oss hit
Staten, samerna och tvångsförflyttningarna

”Får jag sörja en plats som aldrig har varit min? Den frågan ställer sig Elin Anna Labba i inledningen till den här boken om 1900-talets tvångsförflyttningar av renskötande samer i Sverige. Det är också en fråga som i hög grad kommer att genomsyra boken i grunden. För ett sekel sedan började den svenska staten alltså att…” Läs mer

Kristina Sigunsdotter: Humlan Hanssons hemligheter
Humlan Hansson

”Humlan Hansson är elva år och går i 5C. Hennes bästis Nour går i parallellklassen. Så var det i alla fall tills nyligen. När Humlan kommer tillbaka till skolan efter att ha haft vattkoppor i två veckor har allting vänts till en KATASTROF. För bästa kompisen Nour har börjat vara med hästtjejerna istället…” Läs mer

Similar Posts:

• Nominerade till Augustpriset 2020
• Humlan Hansson
• Augustpriset 2020
• Staten, samerna och tvångsförflyttningarna
• Augustpriset genom tiderna

De nominerade är, i den skönlitterära klassen:
Minnestrådar av Carola Hansson
Splendor av Stefan Lindberg
Jag ser allt du gör av Annika Norlin
Samlade verk av Lydia Sandgren
Jordlöparens bok av Thomas Tidholm
Renegater av Klas Östergren

I den facklitterära klassen:
Livets tunna väggar av Nina Burton
Familjen av Johanna Bäckström Lerneby
Herrarna satte oss hit av Elin Anna Labba
Längta hem, längta bort av Kristoffer Leandoer
Trubbel. Berättelsen om Olle Adolphson av Jan Malmborg
Sverigevänner. Historien om hur pappa och jag försökte bli svenskast på Tjörn av Arash Sanari

I barn- och ungdomsklassen:
Mitt bottenliv. Av en ensam axolotl av Linda Bondestam
Kråkorna av Anders Fager och Peter Bergting
Billie, Korven och havet av Julia Hansson
Kom dagen, kom natten av Åsa Lind och Emma Virke
Humlan Hanssons hemligheter av Kristina Sigunsdotter och Ester Eriksson
Alltid hejdå av Alma Thörn

Augustpriset är instiftat av Svenska Förläggareföreningen och delades ut första gången 1989. Priset består av 100 000 kronor och en bronsstatyett. Här hittar du vår sammanställning av föregående års pristagare.

Förutom de tre stora priserna delas också Lilla Augustpriset ut. Lilla Augustpriset är en tävling för skribenter mellan 16 och 20 år. De nominerade texterna finns att läsa, och rösta på, på Augustprisets hemsida. Nominerade skribenter är: Karla Backlund, Moe Duke-Bergman, Nanna Mikkelsen, Julia Kaplan, Josefine Larsson och Allis Sääsk Berglund.

Similar Posts:

• Årets Augustprisvinnare
• Augustpriset 2020
• Och de nominerade är… Augustpriset 2021
• Nominerade till Augustpriset 2017
• Nominerade till Augustpriset 2016

För ett sekel sedan började den svenska staten alltså att tvångsförflytta renskötande samer. Bakgrunden var att Norge hade blivit en egen nation i början av 1900-talet, och den norska staten gjorde anspråk på marker som sedan urminnes tid hade bebotts och brukats delar av året av samer (vilka andra delar av året var bosatta och verkade inom Sveriges gränser). I ett avtal mellan den svenska och norska staten kom man överens om att begränsa antalet renar som fick flyttas över gränsen från Sverige till Norge. Den svenska staten hade nu att försöka efterleva detta avtal. Problemet var att det i delar av Sápmi, framförallt i trakterna av Karesuando, helt enkelt fanns för många renar för att det skulle gå att föda dem alla, nu när de norska betesmarkerna inte längre var tillgängliga under delar av året. Då föddes idéen om att försöka flytta delar av den samiska befolkningen längre söderut, och det är just om dessa flyttningar – och hur samerna själva upplevde dem – som den här boken handlar.

Inledningsvis försökte de statliga svenska lappfogdarna att övertala samiska familjer att flytta frivilligt. Man lockade exempelvis med löften om att den som kom först också kunde få välja marker. Ett löfte som inte skulle hållas, skulle det visa sig, eftersom det redan bodde andra renskötande samer i de områden dit Karesuando-samerna flyttades, och de inte alltid var villiga att släppa in nykomlingar hur som helst. Lappfogdarna utlovade också hjälp finansiellt och logistiskt med att flytta såväl de samiska familjerna som renar – även det ett löfte som långt ifrån alltid efterlevdes. När inte sådana löften räckte för att få tillräckligt många samer att flytta söderut så började man från lappfogdarnas sida också att använda sig av olika tvångsmedel. Man utfärdade exempelvis höga böter för de samer som visade sig skyldiga till att ha överträtt bestämmelserna om att ha korsat den norska gränsen. Och i de fall inte ens det räckte för att förmå trilskande samer att flytta så hotade man exempelvis med att tvångsslakta familjens samtliga renar – och därmed effektivt beröva dem hela deras levebröd.

Elin Anna Labba har genomfört (och samlat andras) intervjuer med många av de som drabbades av de här tvångsförflyttningarna, liksom med deras barn, där de får berätta om effekterna ur sitt eget perspektiv. Här finns också jojker och dikter om tvångsförflyttningarna och deras konsekvenser. Flyttningarna kunde i vissa fall innebära djupa tragedier – kanske framförallt i form av splittrade familjer, därför att man inte alltid hade möjlighet att ta med sig alla barn på den långa flytten. Många gånger kapades i praktiken även banden med andra släktingar och vänner. Att flytta innebar vidare att samefamiljerna förlorade kontakten med sina traditionella marker – därav Labbas inledande fråga om man får sörja en plats som aldrig varit ens egen. För många samiska familjer innebar också flytten en betydande ekonomisk kostnad, eftersom renar kom bort eller dog under själva flytten, utöver de bötesbelopp som många samiska familjer ålades. Den flyttningsersättning som betalades ut från svenska statens sida upplevdes sällan eller aldrig som rättvis kompensation. Eftersom man från den svenska statens sida samtidigt bedrev en politik om att ”lapp skall vara lapp”, så hindrades samerna som flyttade till råga på allt från att bygga allt för moderna och avancerade bostäder när de väl hade flyttat.

Det här är ett strålande exempel på en mörk historia berättad underifrån, från de drabbades perspektiv. Labba lyckas med detta grepp göra historien både högst levande och mycket mänsklig. Att boken dessutom är vackert formgiven, och rikligt illustrerad med fotografier på några av de människor den handlar om gör det ju hela än bättre. Det enda tråkiga är att läsare (inklusive undertecknad) som inte förstår samiska inte kan förstå de (oöversatta) samiska dikter eller jojker som finns med, liksom en del av de specifika termer på samiska som vävs in i skildringen.

I sin helhet är det här obligatorisk läsning för den som är intresserad av svenska historia. Men det borde också vara obligatorisk läsning för många svenska politiker (inte minst alla de som vurmar om Sveriges påstått fornstora dagar).

Similar Posts:

• På jakt efter samiskheten
• Samerna och den svenska staten
• Sameliv i Sverige
• De överkördas historia
• Årets Augustprisvinnare