Krauss gestaltar i sina noveller människor som har fullt upp hela tiden. Det är lätt att tänka som citatet lyder: ”Livet är det som pågår medan du planerar något annat”. Med andra ord är det ganska vanliga händelser som skildras. Släktingar tvistar om hur de ska se på familjehändelser eller rättare sagt Familjen. Ett barn föds eller en pappa dör. En tonåring är på väg att träda in i vuxenlivet och himlar med ögonen när mamman och pappan berättar om skilsmässan.

Mellan människorna finns spänningsfält. Det blossar och det svalnar mellan dem. Somliga landar mjukt och finner en omhuldande trygghet. Åtminstone tills en tanke smyger sig på och inger oro eller triggar i gång … ja, svartsjukan? En del gör anspråk på att livet måste innehålla frihet. Föreställningen om frihet betyder tillit för en person men fria tyglar för någon annan. Konsekvenser följer som överraskar. I en annan novell dras en slutsats av ett annat slag: Partnern kommer inte alls att hjälpa mig när jag blir sjuk. Nog är det melankoli på hög nivå i skildringen av vars och ens olika förväntningar.

Om jag skulle hitta en gemensam nämnare för personerna i novellerna, så är det deras känsla av att höra hemma på två eller ännu flera ställen. Nutidsmänniskan är marinerad i möjligheterna att flyga till släktingar och ”kanske-partners” på en annan kontinent. Men resorna betyder också vistelser i ett mellanrum när man varken är hemma eller borta.

Mest imponerad är jag av Krauss för hennes förmåga att skriva så tätt intill och hitta in i människornas sinnen. Det är som om hon har slängt ner mänskliga beteenden i en kittel. Likt Harry Potter fiskar hon upp en minnestråd som leder till den där händelsen som satte punkt för ungdomen eller relationen.

Jag måste också nämna överraskningarna. Det handlar inte om den sorten som påminner om cliffhangers utan här handlar det om att någon dyker upp som gubben i lådan. Det FINNS faktiskt personer som gör så här! De kliver in i ditt liv och skapar oreda men gör ändå gott.

Det förflutna eller undringar över framtiden tar grepp om människor. Krauss visar hur en författare kan göra en djupdykning i skeenden som leder till att huvudpersonen kommer i kontakt med okända lager i sig själv. Tonen är vidsynt och varm men inte utan smärta.

Jag upprepar min rekommendation till deltagarna vid skrivarutbildningarna. Skriv en novell. Rikta ljuset mot ett speciellt ögonblick som förändrade tillvaron. Det behöver inte vara självupplevt. Den bästa novellkonsten är fri från de lättfunna spåren i ditt liv.

Similar Posts:

• Mer än ett skrivbord
• Minnets öken
• Ödesmättat och melankoliskt
• I solen med dagensbok.com – vecka 26
• Konsekvenser som bygger på förtroende

Nu har den svenska publiken möjlighet att läsa mer av Keegan. Häromveckan snubblade jag nämligen över Genom blå hagar från år 2007 med Erik Andersson som översättare och utgiven 2023 i Sverige. Jag lånade den direkt.

Med ett undantag utgör Irland det geografiska navet i hela samlingen. Landsbygdsliv med djurhållning, små församlingar och bybornas skvaller på enda puben. Kyrkan har ännu ett visst grepp och prästen närvarar på ett sätt som känns ovanligt med svenska mått mätt.

Den avvikande novellen utspelar sig på andra sidan Atlanten. En Oxfordstudent är på tillfälligt besök hos sin mamma som gift sig med en amerikansk nyrik man. Det amerikanska bling-blinget blir en effektfull kontrast mot studentens världsbild. I de övriga berättelserna är scenen den irländska glesbygden. Där är miljön påver och väder är en del av vardagen. Regn, blåst och vind. Lerigt gårdstun, ödslig mosse, eller en tätbevuxen idegran att ta skydd under. Detaljbeskrivningar som gör att känslan av ensamhet strömmar oavbrutet.

Att leva i en kärnfamilj hindrar inte övergivenheten som fyller människorna. Ingen tycks nå den andra och ingen förmår sätta ord på livets glädjeämnen eller besvikelser. Livet har fört dem samman men de lever som i ett ständigt efteråt. Det var fint en gång men inte längre.

I historierna uppträder män och kvinnor som är både envisa och modfällda. Tankemönstren som vuxit i deras huvuden blir en sorts trampoliner för handlingarna. Flera gör ett val som påverkar livet för alltid. Avsaknaden av lyckoskimrande och förtjusande personligheter tycks vara Keegans specialitet men hon är oavbrutet lojal med deras bild av sanningen. Och titeln Genom blå hagar kunde inte varit bättre vald för att fånga den ödesmättade och melankoliska ton som färgar alla noveller.

Similar Posts:

• Letting the days go by
• Nyöversatt Joyce
• Vänskapens mörker och ljus
• Frihetens många ansikten
• Döm inte boken efter omslaget