Jag hade vaknat med en löjlig känsla av att jag kanske var död, men just då kunde jag inte få någon klarhet i om jag var död på riktigt eller om jag hade varit död och levde igen, eller någonting helt annat. […] Jag kunde till och med betala med riktiga pengar. Det var det mest övertygande av allt, tyckte jag. Man vaknar i ett rum som man inte har somnat i och plånboken ligger som den ska på en stol bredvid sängen.

Följande historia är en underlig roman. Mussert berättar om sitt ungkarlsliv, sin affär med en gift kvinna och sitt tidigare jobb som lärare. Han berättar om sina reseskildringar som Dr. Strabo, ett uppehälle som han ser ned på. Han berättar om sin kärlek till latinet. ”Aldrig mera får vi ett språk som latinet, aldrig mera kommer precision och skönhet och uttryck att bilda en sådan enhet.”

Mussert berättar för någon. För vem? Varför? ”Nu skulle jag vilja vara tyst en stund för att spola bort alla dessa ord. Du har inte talat om för mig hur mycket tid jag har på mig för den här historien.”

Musserts minnen flyter genom romanen. Senare flyter han på en båt längs Amazonas. Det är en märklig båtfärd med ett underligt resesällskap. Kroppsdelar försvinner och dyker upp igen, ansikten blir genomskinliga men syns ändå.

[S]ällan har jag sett en samling människor där det saknades så mycket, då och då försvann hela knän, skulderpartier, fötter, men våra ögon besvärades inte det minsta av det, de fyllde i de tomma fläckarna om det blev för illa, nästlade in sig i de andras, som om därigenom hela försvinnandet kunde besvärjas.

Sällskapet berättar om sina liv för varandra och Mussert våndas för då det kommer att bli hans tur. Han har inga spännande historier att berätta om liv och död. Så småningom närmar sig båten sitt mål och Mussert ser den som väntar på honom. Den som han ska berätta sin historia för.

Similar Posts:

• ”Hade han nu trots allt börjat tänka? Det var tydligen smittsamt.”
• How far can you go?
• Jordskredsseger i Lissabon
• Intervju med Herman Koch
• Ett familjedrama

För honom var livet en lite konstig förening som han hade råkat bli medlem av och ur vilken man kunde uteslutas, utan uppgift om orsak. Han hade redan bestämt sig för att lämna föreningen om sammanträdet blev alltför tråkigt.

Ritualer är en roman om vardagens ritualer, om religiösa ritualer, teceremonier, horoskop, kristendom och myt. Människohataren Arnold Taads som säger både ja och nej till Sartre lever efter ett strikt schema med lästimmar och storkok. Philip Taads äcklas av att behöva vara kropp för att finnas till och kapslar in sig i sitt lägenhetskloster. Han kan inte bli förlöst förrän han fått genomföra sin teceremoni. Påvens hemlige kammarherre tror på Gud för att stå ut med tanken på döden. ”‘Helvetet’, sa Monseigneur Terruwe, ‘är ett mysterium, och jag går och lägger mig.’” Inni Wintrop använder sex för att få inträde i den värld där gåtan finns.

Nootebooms meningar är exakt formulerade. Romanen är helt enkelt ”citerbar”. Nootebooms språk är också fyllt med humor. Romanens öppning är fantastisk: ”Dagen då Inni Wintrop tog livet av sig var aktiekursen för Philips 149,60. Slutkursen för Amsterdamse Bank stannade på 375 och Scheepvaart Unie hade fallit till 141,50. Minnet är som en hund som går och lägger sig var den vill”.

Inni fungerar som betraktare romanen igenom. Han handlar sällan, utan låter sig snarare dras in i sammanhang som han hela tiden ställer sig vid sidan av. Han förefaller nöjd med att likgiltigt betrakta världen omkring sig. Då president Kennedy dör läser Inni om förändringarna för börsens del.

Bokens avslutande del är stark. Tedrickandets mytologi och ritualer drabbar mig hårdare än Innis självmordsförsök. Aldrig hade jag trott att en teceremoni kunde vara så fylld av spänning och så ödesdiger.

Ensam i mitten av rummet låg, slagen i tusen bitar, någonting som inte kunde vara någonting annat än den med stor kraft sönderslagna raku-skålen. På mattans guldfärgade glänsande färg låg skärvorna som bitar av stelnat och torkat blod.
‘Här har vi ingenting mer att hämta’, sa konsthandlaren, och stängde varsamt dörren.

Similar Posts:

• Om att somna och vakna på olika platser
• Ett familjedrama
• Fåglarna blev allt
• Allt är möjligt
• Intervju med Herman Koch