Som titeln antyder är det många som väntar i Cannie Möller senaste ungdomsroman. Några är flyktingar på asylboendet utanför romanens lilla samhälle Bergås, andra mer bofasta. Gemensamt har de att deras tillvaro ställs på sin spets när flyktingboendet en natt sätts i brand.

Vem ligger bakom branden?

Zahin har precis fått ett svårbegripligt brev från Migrationsverket med ett avslag. Han får inte stanna i Sverige. Utom sig av förtvivlan rymmer han ut i skogen, och blir därmed polisens förste misstänkte.

Mira, vars familj kom till Sverige från det sammanfallande Jugoslavien på 1990-talet, anar att hennes storebror vet mer om branden än han talar om. Han som inte längre vill heta Jurij, utan John. Han som börjat kasta ur sig hatfyllda fraser om att Sverige inte klarar fler invandrare, och umgås med likasinnade. Han som också har en chef som är engagerad mot rasismen och som Mira har svårt att slita sig ifrån.

I romanens centrum finns två kärlekshistorier, den mellan ensamkommande Zahin och Zara på flyktingförläggningen och den mellan tonåriga Mira och den äldre Morgan. Perspektiven skiftar såväl mellan dessa som mellan Miras bror Jurij och den som satte eld på flyktingförläggningen. Som vill bränna ner allt.

Det blir dramatiskt, kanske nästan väl dramatiskt. Var och en av dessa berättelser hade förmodligen kunnat räcka för en roman. Nu är det inte det, och då blir det väl mycket att smälta på en gång. Svårt att hinna komma var och en riktigt nära.

Fragmentvis är Väntarna skriven som en deckare, med små inblickar i den till en början okände gärningsmannens perspektiv. Det är en intressant ambition. Vad är det som får någon att hata och vilja döda främmande, värnlösa människor? Jag vet inte om någon utanför de egna kretsarna riktigt lyckats med att förstå det.

Då lyckas Möller bättre med att beskriva den osäkra, väntande tillvaron på förläggningen – strategierna för att hålla hoppet, värdigheten och tron på mänskligheten levande också när främmande människor verkar vilja dem illa. Den skörheten kommer nära, kanske närmre än någon enskild karaktär, och är väl värd att läsa och sprida Väntarna för.

Similar Posts:

• På flykt från Sverige och utvisningsbeslutet
• Om livet på ett HVB-hem
• Att läsa högt om det svåraste
• Bakom rubrikerna
• Drömmen om Sverige jag också vill drömma

På måndag skriver Alice om tre bilderböcker. Som dagens ser vi den jättefina, stämningsfulla och vackra bilderboken Memmo och Mysen söker efter färger av Emma Virke. Det blir också uppdaterad saga i Lilla snälla varg av Nadia Shireen och lek-och rymmartema i Stora rymmardagen av Cannie Möller.

På onsdag skriver Anna C om en ungdomsbok – Söta pojkar är bara på låtsas av Moa Eriksson Sandberg. Hon känner igen sig och tycker om de ärliga och intima sexscenerna, men saknar delvis tonåringens röst och tycker att språket är lite platt.

På torsdag skriver Emelie om Aase Bergs Liknöjd fauna, en uppmärksammad och prisbelönad diktsamling som Emelie inte riktigt hittar in i.

På lördag har vi en diger novellspecial för er som gillar kortprosa. Då skriver Emelie om Novellixs senaste fyra med Amanda Svensson, Helena Granströmer, Jens Lapidus och Wille Crafoord. Perfekt läsning på tunnelbanan! Camilla skriver om två Brevnoveller, riktiga veteraner i sammanhanget och Sinnenas brunn, en surrealistisk diktsamling av Nelly Kaplan där redan omslaget väcker lust, nyfikenhet och äckel. Björn har läst Alberto Méndez Blinda solrosor, berättelser om att förlora allt och glömmas bort i skuggan av spanska inbördeskriget, Antonio Tabucchis Tiden åldras fort, om de knaggliga uråldriga illa asfalterade vägar som är Europa samt Yiyun Lis Be för mig i tusen år. Anna C skriver om ett antal noveller från Astor förlag, som alla är skrivna av spanskspråkiga författare. Hon skriver också om en grafisk novell av Frida Ulvegren. Alice läser Selene Hellströms debut Våra händer, stickande, kliande. Det är korta noveller, ofta skrivna ur ett oväntat perspektiv, till exempel den unge förövarens vid en våldtäkt. Riktigt intressant, och lite obehagligt.

Detta och mer därtill händer hos oss på Dagensbok vecka 4.

God läsning önskar vi på redaktionen.

Similar Posts:

• Fyra noveller
• Nytt år på dagensbok.com
• Vecka 46 handlar om våldsbrottslingar, rockstjärnor och Knausgård
• 10 i topp januari 2012
• Vecka 38 på dagensbok.com – Vägen framåt

Väl nere träffar de på en tant och en farbror, som sitter och fikar men som också behöver hjälp med att laga saker. De ger sig iväg tillsammans och dagen fortsätter i en park där de lagar ett bord och nästan lider skeppsbrott i en damm. Sedan går de hem igen.

Jag måste erkänna att jag hade väntat mig en annan historia av en bok med titeln Stora rymmardagen. Här finns ingen längtan att rymma hemifrån, ingen konflikt med föräldrar eller andra, faktiskt ingen egentlig rymning alls. Istället är det en klassisk skildring av ett barns lek, men utan att historien får någon vidare fart, och med flera stycken som känns långdragna, trots bilderbokstextens relativa korthet. Till skillnad från författarens ungdomsböcker, som ofta är mörka och ibland oförsonliga när de skildrar utsatta ungdomar som ställs inför existentiella val, så är det här en otroligt snäll bok, historien är blek men oförarglig. Den lämnar knappt några spår alls i mig som läsare.

Bilderna är fina men också lite opersonliga, även om det kanske har mer med historien att göra än bilderna i sig. Den enda personen i berättelsen med karaktär är Maskot, men han/hon känns ändå endimensionell. Kort sagt: på det hela taget ganska oinspirerande läsning.

Similar Posts:

• Drömsk rymdsaga
• All världens onda gengångare
• Mättad mytvärld där bilderna är behållningen
• Vardagen i hand med stora frågor
• Karlsson, Karlsson, världens bästa Karlsson