Men det här är ingen minderårig kung. Han är tunnhårig och bär bockskägg. Dock beter han sig på många vis som ett mycket ungt och mycket bortskämt barn.

-Jag vill ha min gosekanin med långa sammetsöron! sa kungen.

Kammarherren hämtade kungens gosekanin med de långa sammetsöronen.

Kungen kunde ändå inte sova.

Kanske är det ett monster under hans säng? Riddare Agnes skramlar in i sin rustning och petar med sitt vassa svärd under sängen… Hon fångar in något dammigt, men inte är det väl ett monster?

Kungen är inte dum. Han är istället empirisk och undersöker bland sina undersåtar hur de tampas med sömnsvårigheter. Han suger åt sig och prövar, men ingenting fungerar naturligtvis.

Kungen fortsätter att vara befallande medan han prövar fler knep för att falla i sömn. Han försöker sig på att stå och sova som en häst, han testar att hänga upp och ner och sova som en fladdermus, han prövade att bygga ett ide av filtar och sova som en björn. Men han kan fortfarande inte sova.

Stallpojken, i vars knä kungen bekvämt gosar in sig i, tipsar om att be sin mamma om en kram. Dock har kungens gamla mamma gått och lagt sig för länge sedam (med gurkskivor över ögongloberna) och ingen vågar väcka henne. Alla på slottet engagerar sig utan framgång. Men…

Såklart att vår befallande kung tillslut kommer att somna. Det viskar titeln om, och även min erfarenhet. Det blir bara en överraskning om hur det sker. Men jag kan avslöja att även bortskämda kungar kan bli ödmjuka, medkännande och mjuka. Och det är väl skönt. Hur vore väl annars världen?

God natt, Ers Majestät är en liten historia som alla kan känna igen sig i. Även om du inte är av kunglig börd. Det är en varm, mustig och samtidigt vass berättelse om en bortskämd kung som inte kan komma till ro. Kungen får breda ut sig och sina divalater, men samtidigt ser vi läsare hans litenhet. Små barn uppfattar nog den genom att kungen tycker om att sitta i knä och är liten till växten. För mig är kungen en komplex karaktär. Han är liten till växten, men bär som sagt skägg och tunnhårighet. Han är krävande, egocentrisk och engagerar alla på slottet i sina sömnsvårigheter. Men vem är hans gamla mamma egentligen? Varför vågar ingen väcka henne där hon sover med gurkskivor vilande på sina ögonlock?

Dock, det här är en bilderbok för barn mellan tre och sex år. Bäst att inte överanalysera. Läs den istället tillsammans med någon i den åldern och njut. Samtala kring sömn och sånt. God natt på er.

Similar Posts:

• Samlarmani i skogen
• En halv miljon God natt Alfons Åberg
• Monsterfauna
• Träffsäkert om Karlsson
• Vara arg är bra

Det gör Kubbe. Hans museum blir alldeles fullt. Det kommer massor av besökare. Kubbe visar runt och det är jätteroligt, ända fram till onsdag. Då tröttnar Kubbe.

Åshild Kanstad Johnsens debutbok handlar om idéer och entusiasm – och om att tröttna. Om konst och kreativitet – och dokumentation, för till slut kommer Farmor på att Kubbe kan fota alla sina grejer och klistra in bilderna i ett album, så har han kvar dem fast ändå inte – han kommer kunna gå in till sin toalett utan att snubbla på saker. Och visst är det en genialisk idé för alla saksamlare, även om jag inte kan låta bli att dra paralleller till vårt dokumentationsberoende liv, där allt som inte hamnar i ett fotoalbum på Facebook är oviktigt och där just dessa album får ersätta riktiga upplevelser (om jag ska dra det till sin spets).

Kanstad Johnsens bilder är tuffa och humoristiska, texten rakt på och inte särskilt tillkrånglad. I sin helhet är boken underhållande, men kanske inte den viktigaste jag läst i genren.

Similar Posts:

• God natt, Ers Majestät
• Grå gråare gråastÂ…
• Om tvillingskap och flätor
• På flykt under stjärnorna
• Förlösande och förtjusande