Recension

: Lilla H och farmor grå
Lilla H och farmor grå Ann Forslind
2001
Alfabeta
3/10

Grå gråare gråastÂ…

Utgiven 2001
ISBN 9150100610
Sidor 32

Om författaren

Ann Forslind är barnboksförfattare och född 1953. För sin samlade produktion tilldelades hon Elsa Beskow-plaketten 2001.

Sök efter boken

Det är grått och tråkigt ute, snön smälter och tillsammans med gruset bildas en brun isig smörja som klär staden med fulhet. Vackert vitt rena spolas ner i avloppsbrunnarna och jag anar att bakom det vackra och bakom det fula bruna döljer sig vårens vackra skira färger. De bara väntar på att få visa upp sig.

Lilla H har en farmor, farmor Grå. Hon är nog något av det bästa Lilla H vet. När hon har tråkigt så kommer farmor med sin välbekanta basket. Är det den ljust röda färgen på farmors huvudbonad som utstrålar kärlek? För det kan knappast vara damen själv. För farmor är precis så grå som namnet antyder och det är förresten Lilla H också.

Enkla illustrationer i all ära, men lite glädje bakom kan väl inte skada. Matta färger lite hafsigt ifyllda, som ett ivrigt barn som färglägger sin målarbok. Tyvärr hade det lilla barnen använt alla de fina klara färgerna till sina teckningar, så kvar till Lilla H och farmor grå blev bara de gråaktiga tråkiga, matta färgerna kvar.

Lilla H gör roliga saker. Saker som jag också gjorde, krasar det tunna istäcket på vattenpölarna, samlade på lena stenar, fnissar åt fåglar som skuttar festligt. Hon matar också ankor i parken och slutar precis som jag, gråtande, biten i fingrarna av en elak fågel. Fast trots att hon gör grejer som är kul och lite söta så blir de trista eftersom färgerna är så deprimerande grå.

Jag vill inte ha deprimerande grått när det är så fult och grått ute. Nu vill jag ha klara glada färger och ett glatt språk som väcker mig ur vinterdvalan. Den här boken får mig tyvärr bara att sova vidare. Krypa längre in i mitt ide. Fast jag måste ju säga att det fanns tillfällen då jag vaknade till, som när ankan spatserar runt med en pappåse på huvudet och när ekorren rinner upp för trädet. Små saker som kan bli stora i min värld. En ekorre som rinner uppför ett träd, vilket fantastiskt bildspråk. Jag ser det framför mig. Men sen tar det slut. Min längtan och dröm om det roliga språket försvann, för det fanns bara där. Synd. Det kunde ju blivit så kul.

Nu hoppas jag bara att farmor grås ljusröda basket blommar upp när vårsolen lyser på den. Så att baskern blir moget röd och farmors kinder blossande rosa och att Lilla H får färgglada ränder på sin mössa och att hela deras värld lyser upp tillsammans med solen. För de ska väl inte behöva ha det så trist jämnt.

Lisa Johansson

Publicerad: 2002-01-14 00:00 / Uppdaterad: 2011-05-20 23:55

Kategori: Recension | Recension: #444

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

168 timmar

Annonser

AdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAdAd

Vill du vara med?