Anna Jörgensdotter skriver i sin novell Monster om hur en kvinna hör underliga ljud från grannen: det låter som att grannfrun blir misshandlad av sin man. Då hon försöker hjälpa till blir hon direkt avvisad, både av kvinnan i fråga och kvinnans dotter. Novellen handlar om sådana tillfällen vi alla varit med om: du vet att någonting är fel, men du vet inte riktigt vad du kan göra åt det. Hjälplösheten inför medmänniskan vägg i vägg, speglas i hjälplösheten som huvudpersonen känner i sitt yrke där hon arbetar med uppehållstillstånd. Om och om igen tvingas hon se utsatta kvinnor skickas tillbaka till platser där de kommer att fara illa, hur allvarlig deras situation än är. Hon ska inte känna något, hon måste förhålla sig professionellt, känslokallt inför dessa människor som hon möter.

Emmy Abrahamson beskriver i novellen Anställningsintervjun en identisk anställningsintervju två gånger, den enda skillnaden är att den som ansöker om jobbet först är kvinna, därefter en man. Vidare skriver Anna Winberg i Tjejfäktning om hur svårt det kan vara för en ung kvinna att ta sig in i männens värld i en sport där majoriteten av utövarna är män. Julia Svanbergs novell Jaguar beskriver två unga kvinnors drömmar i Colombia, ett land där abort inte är ett (lagligt) alternativ, och hur de båda unga kvinnorna går samma mörka öde till mötes på grund av ofrivillig graviditet. En påminnelse om att det finns platser i världen där kvinnors liv ser fullkomligt annorlunda ut.

En av de noveller som verkligen lämnar avtryck är Vio Szabos novell Manifestation. Författaren skriver om de fördomar som i högsta grad finns mot transpersoner, eller personer som har bytt kön och lever som kvinna eller man. Författaren skriver om hur det är att vara född i fel kropp, men för att bli godtagen till utredning måste en person med manskropp till exempel, vilja bli kvinna – på rätt sätt. Szabo beskriver framförallt den mardrömslika omgivningen: som transperson är du fritt villebråd att grupperas som man, kvinna, transa eller neutrum när helst det passar andra. Du blir sedd som man när det gäller brist på städning, sedd som för kvinnlig när du sminkar dig, och sedd som ett neutrum när det handlar om fortplantning: en transperson skulle ju tidigare sterilisera sig för att få byta kön juridiskt. Du får inte komma in på tjejklubb, eftersom du inte är En Riktig Kvinna och du får inte uttrycka dig för självsäkert eftersom det vore alltför suspekt med en kvinna som inte ber om ursäkt för sin existens.

Gemensamt för novellerna är den svarta hopplösheten, den oförstående omgivningen och den allt minskande omtanken om varandra. Antologin lämnar läsaren med en känsla av att vilja kämpa för alla dessa gestalter och deras olika historier, deras rätt att finnas till på sina egna villkor. Vi måste säga stopp, vi måste göra något åt orättvisan, utsattheten och översitteriet. Men det är inte endast du som måste kämpa, inte endast jag. Det är vi tillsammans, allihop måste vi stötta varandra och våra medmänniskor. Som förläggaren Titti Persson säger i förordet: feminismen har inte gått för långt – vår kamp har bara börjat.

Similar Posts:

• Nej, feminismen har inte ”gått för långt”
• Charmerande tonårspepp (ålder valfri)
• För de onämnbara, de onaturliga och de som gör folk upprörda
• Obehagligt och vackert om kärlek, sex och våld
• Klassamhället 2014

Första delen i serien, Elsas mode från 2010, handlade om Elsas första stapplande men hungriga steg in i modebranschen, och som läsare föll man för hennes tydliga drag av antihjälte med passion för att äta, dricka alkohol och arbeta hårt. Hon gjorde bort sig, drog en och annan vit lögn och sårade både vänner och familj, men landade alltid på fötterna med ett ångerfyllt leende och ännu en runda shots uppställda på bardisken. I uppföljaren Elsas värld avancerade hon i graderna, då hennes blogg växte och hon fick uppdraget att skriva om mode för välkända kvällstidningen Bladet.

I början av tredje delen har dock Bladets dåliga ekonomi blivit ett faktum, och Elsa står plötsligt utan jobb. Hon funderar än hit än dit på hur hon ska behålla styrfart i karriären trots att hon precis blivit arbetslös. Bokens ständiga name-dropping av allt från designers till väskmodeller och restauranger blir dock snabbt urtråkig, och det som i första boken kändes vågat och kul får mig nu att skumma sidorna. Boken är dessutom full av orättade korrekturfel, vilket känns ironiskt då bokens Elsa kritiserar sina bloggkonkurrenter för att de särskriver och slarvar med sin research.

Trots att Elsas hemlighet haltar betydligt i jämförelse med seriens tidigare delar hade jag förmodligen inte haft några problem med att klämma i mig ytterligare femhundra sidor Elsa, men det som får mig att gäspa betydligt mer än den felstavade namedroppingen är Hugo Cronstedt, Elsas pojkvän tillika designer med överklassmamma från helvetet. Förutom att vi får en katalog över Svenskt Tenns samliga föremål genom tiderna när hans barndomshem på Djursholm ska beskrivas är det inte mycket som intresserar mig med denna Ken-docka till karaktär. Läsaren förväntas känna någon form av spänning då Elsa slits mellan denne perfekte karl och sitt ex med tydliga drag av bad boy, men intrigen tar aldrig fart.

Kanske hänger mitt ointresse ihop med det faktum att modebloggar, höstkollektioner och dagens outfits börjar kännas lite gjort. Jag ser sliten brun-utan-sol-bränna, sms-lån och ett golv av oanvända H&M-toppar framför mig, och det är omöjligt att inte göra paralleller till romanen Stockholm rosé som kom 2011. I den duggar märkesreferenserna nästan lika tätt som i Elsas hemlighet, men varvas med en cynism och trötthet inför livet som när den är som bäst närmar sig Johan Klings, och det är fullkomligt logiskt att författaren Sophia Wolf Lösnitz låter bokens hjältinna Destiny Ohlsson (som till skillnad från Elsa Gustavsson fötts med silversked i munnen och Balenciaga-väska under armen) flytta till en mindre lägenhet i förorten och ta upp sina havererade juridikstudier.

Elsas hemlighet däremot slutar givetvis lyckligt, med att modeprinsessan får sin designerprins. Snipp, snapp, snut, så var sagan slut.

Similar Posts:

• Flörtigt frestande
• Motstridig modevärld
• Vecka 21 på dagensbok.com
• En sommarlovsdröm
• Nytt år på dagensbok.com