Bland de nyare skrifterna att hålla koll på finns exempelvis nätbaserade Rymden, som är ett tvärkonceptuellt kulturmagasin som rymmer skönlitteratur, kritik, konst och ljud. Rymden är ett av de andningshål på nätet som blivit en daglig vana för mig. Här råder ett märkligt lugn över texterna, trots att sajten lever sida vid sida med sociala medier där nyheter och ord flödar och tuggas rasande snabbt. En annan skrift värd att nämnda är Const Litterary Preview (CLP), vars första nummer främst blivit omtalad på grund av debatten kring ett av sina bidrag – Lidija Praizovićs text om sina upplevelser från skrivarskolan Biskops Arnö. Const kallas i förordet för tidning, men är egentligen tjock som en bok och fylld av skönlitteratur av både etablerade och oetablerade författare. Det första numret har flera spännande bidrag, bland annat av Helena Granström och Tone Brorsson och håller hög kvalitet, men bortsett från den medföljande Biskops Arnö-debatten skiljer den sig inte nämnvärt från andra tidskrifter.

Två andra skrifter som jag har umgåtts med en del på sistone är FEL och deras nummer FEL 6, utgiven av FEL Förlag och Eremonaut II, som är en årssammanfattning av det som publicerats hos nätskriften Eremonaut under 2011. Det dessa både har gemensamt är att de bjuder på en brokig blandning text från oetablerade skribenter som gärna kan läsas i en följd för bästa kollektiva känsla. Det är utsnitt av skönlitteratur som görs mer levande tack vare sitt kompakta, samlade och bitvis oordnade format. I Eremonaut II trängs stroflyrik med kritik och prosastycken av en samling röster som egentligen inte tycks ha så mycket mer gemensamt än att de medverkat på samma nätsajt. Och förstås – skrivandet. Det finns en glädje och en integritet i den här skriften som jag gillar. En sorts bortvändhet och egensträvan gentemot den mer offentliga bokbranschen och litteraturvärlden. Detsamma gäller i FEL 6, där lekfulla och ibland smärtsamma bilder och illustrationer binder ihop texterna. Överlag är FEL 6 något mer sammahållen än Eremonaut II. Här verkar finnas en genomgående tanke om att allt ryms och att det mer än gärna får vara en aning…”fel”. Spana till exempel in den fiffiga baksidebilden med tusentals bakverk och uppmaningen ”Ge kroppen vad den tål!” tryckt över alltihop.

Att göra litteraturtidskrift är, vare sig den finns på nätet eller på papper, att skapa sammanhang. Det är sammanhang som ibland är lekfulla, ibland allvarliga och fortfarande högst nödvändiga för att den växande litteraturen ska få ha sina egna platser. Sammanhang jag gärna fortsätter ta del av.

Similar Posts:

• Spökena lyser med sin frånvaro
• Lång väntan på
• Poesins framtid?
• Fyra noveller
• Något sorts febrilt sökande och kvantfysiskt berörd