Simon Singh "Räkna med Simpsons"

Kari Kapla — Wed, 17 Dec 2014 23:00:05 +0000

Att The Simpsons är smart humor är kanske inte någon nyhet. Men riktigt hur smart serien är har jag inte fattat förrän jag läste den här trevliga matteboken. Det visar sig nämligen att flera av manusförfattarna har högre examen i ämnen som matematik, fysik och datavetenskap. Dessa herrar (ja, det är bara män) har roat sig med att bygga in avancerad matematisk humor och matematiska referenser i episoderna. I vissa episoder är matematik, och i vissa fall fysik, en del av själva handlingen. I vissa episoder förekommer matematiska referenser i detaljer som skymtar förbi, ämnade för den matematiskt intresserade tittaren. Räkna med Simpsons går igenom den bästa mattehumorn och förklarar för den mer humanistiskt lagda tittaren varför den är rolig.

Lisa är ju normalt den smarta i familjen, men det händer att även Homer får en och annan geniknäpp. Han löser Fermats gåta (nästan i alla fall), pratar med Stephen Hawking om att universum är format som en munk (vilket det är enligt vissa matematiska teorier) och bevisar med hjälp av matematisk analys att Gud inte finns.

Här finns många små berättelser om olika matematiska teorem, ekvationer och tal med speciella egenskaper. Simon Singh presenterar också flera intressanta matematikers levnadsöden på ett piggt sätt. Här finns inga krångligheter, alla läsare kan uppskatta matematikens tjusning när den är så trevligt inramad. Det blir roligt att följa med i teorierna när Singh går igenom dem via familjen Simpson.

Mattehumor ja. Varje del i boken avslutas med en liten tenta. Ett test som består av matematiska skämt där man ska betygsätta sig själv utifrån hur mycket man skrattar. Det börjar med enkla skämt som: ”-Vad säger världens minsta anka? -Kvark kvark”, för att i sista tentan ha avancerat till: ”-Vad står ”B” i Benoit B. Mandelbrot för? – Benoit B. Mandelbrot”. Faktiskt ganska kul i all sin fånighet.

När nu The Simpsons blev en sådan succé ville Fox Network att Matt Groenig, seriens skapare, skulle göra en systerserie. Han tog med sig manusförfattaren och mattenörden David S. Cohen och tillsammans skapade de Futurama. Eftersom Futurama är en science fiction-serie är den ju ett eldorado av möjligheter till naturvetenskaplig humor. De rekryterade flera manusförfattare med bakgrund inom matematik, fysik och datavetenskap och gick all in på humor riktad till naturvetare och science fiction-entusiaster. Futurama får det sista kapitlet i den här boken. Singh har hållit det ganska kort eftersom det är lite av ett sidospår med alla fysik- och dataskämt. Fokus i den här boken ligger ju på matematik.

Jag läser den här boken ganska snabbt. Singh är bra på att hålla intresset uppe, och han dröjer inte för länge vid invecklade resonemang. Läsaren får precis så mycket information som behövs för att förstå finessen med de matematiska klurigheter som poppar upp i The Simpsons. Så för den som vill lära sig lite lagom mycket om primtal, Fermats gåta, möbiusband och oändligheten är det här ett bra val av bok. Den är naturligtvis också kul att läsa för den som bara råkar gilla The Simpsons. Det är verkligen en smart serie i ordets rätta bemärkelse.

Simon Singh "Fermats gåta"

Anders Edwartz — Tue, 08 May 2001 23:00:00 +0000

Den populärvetenskaplige författarens dilemma är svårbemästrat; att föra med sig erövringar från forskningens frontlinjer och ställa läsaren inför dessa innersta sanningar. Ofta rör det sig ju om teorier som bara genierna förstår. Men det gäller alltså att få oss dödliga att hisna en aning, och det utan att irra bort sig i ekvationer och formler som för flertalet framstår som grekiska.

Hur då göra? Den brittiske fysikern Stephen W. Hawkins fick ett råd inför publicerandet av sin bok Kosmos – en kort historik. I förordet skriver han att för varje ekvation som togs med skulle försäljningssiffrorna halveras, så han nöjde sig med Einsteins E=mc2, på vinst och förlust så att säga. Det visades att Hawkins oroade sig i onödan, hans bok sålde astronomiska upplagor och bildade skola för genren.

Man kan lätt tänka sig att Simon Singh måste våndats en del framför ordbehandlaren när historien om matematikvärldens mest berömda problem skulle nedtecknas. Här har vi en relativt enkel problemställning (varje grundskoleelev har väl drillats på Pythagoras sats), men merparten av historien om Fermats gåta är intråcklad i de 350 år av matematisk landvinning som slutligen ledde fram till ett bevis. Det är ingen process som låter sig beskrivas för de stora massorna. Att boken över huvud taget är möjlig, bygger på historiens mättnad av anekdoter och levnadsöden bortom elliptiska ekvationer och induktionsbevis.

Självfallet är det den gåtfulla Pierre de Fermat som fascinerar, matematikens gossen Ruda som på 1600-talet älskade att gäcka sina kollegor med intrikata problem. Eftervärlden lyckades lösa alla hans gåtor utom en, Fermats sista sats, den som hävdar att det inte finns några heltalslösningar till Pytagoras ekvation över potensen två. I marginalen till en bok nedtecknade Fermat att han funnit "ett i sanningen underbart bevis för detta påstående", men det var för snålt om plats och beviset uteblev!

Euler, Gauss, Newton och Kovalevsky är bara några av de matematiska giganter som passerar revy i jakten på beviset. Den som slutligen skulle lösa gåtan skulle också platta till alla de som dukat under bland siffrorna. Sålunda flockades både genier, vanliga matematiker och rena skojare runt beräkningarna.

Berömmelsen tillföll slutligen engelsmannen Andrew Wiles som 1995, efter åtta års hemlighetsfull sifferexercis, stadsfäste Fermats påstående:

Satsen gäller!

Det finns inga fler heltalslösningar än potensen två! Den matematiska atombomben var ett faktum och några år senare var Simon Singh’s bästsäljare likaså.

För att återknyta till Hawkins råd, så rymmer Singh´s bok ganska många formler, vilket ju inte tyckts avskräckt köparna. Gymnasiematten räcker förvisso ganska långt, men ibland tycks mig uträkningarna bara uppta onödigt utrymme, vilket något drar ned helhetsintrycket (bra är dock att ett flertal passerats till bilagor längst bak i boken vilka är nyttiga och underhållande som hjärngymnastik).

Men det är fascinerande läsning, och visst hisnar man, framförallt av hur detta matematiska monster avtecknar sig mot historien. Det utgör dess skönhet nu när gåtan en gång för alla är löst.

dagensbok.com » Simon Singh

Simon Singh "Räkna med Simpsons"

Similar Posts:

Simon Singh "Fermats gåta"

Similar Posts: