På skostället står skorna
På kostället står står korna
Till skorna finns det skohorn
På korna finns det kohorn

Det är förstås som det ska. Inget tycks lämnas åt slumpen i detta maxade berättande, varken husliga utrymmen eller djurarter. Redan när vi kommer inför tröskeln möts vi av såväl kor som kängurur, papegojor, flamingos och toffeldjur. Alla ägnar sig åt mer eller mindre vardagliga sysslor och allt sker, som ni kanske märker ovan, på rim!

Från tamburen fortsätter vi in i köket där giraffen Affe ”dricker sitt kaffe/direkt ur karaffen” och vårtsvinet Bullen ”dricker sitt portvin/direkt ur kastrullen”. Fisken diskar disken och måsen kokar såsen. Att kalla denna bok för lekfull och tungvrickande är en underdrift. Alla som minns och älskar ramsor av typen ”sex laxar i en laxask” får sitt lystmäte här.

Även när det kommer till illustrationerna gäller regeln more is more. Erik Svetoft har en fantastisk tecknarstil och en förmåga att fånga de förmänskligade djurens många ansiktsuttryck. På varje uppslag finns mängder av detaljer, nya djur att upptäcka och namn att lära sig för små, vetgiriga djurälskare.

Som högläsare blir jag en aning utmattad efter en omgång med den här boken. På något sätt nästan värker det i tungan, men det är också en väldigt glädjefylld läsning där orden liksom kränger och ständigt överraskar.

Mina husdjur är en bok som saknar dramatiska kurvor och framåtrörelse i form av en historia. Det är istället i språket och det minutiösa bildberättandet som det händer saker. Husets alla rum bildar ett eget universum där både djur och läsare trivs finfint. För tungans och fantasins skull är det nog en bra idé att besöka ett rum i taget.

Similar Posts:

• Djur som inspirerat
• Faktaspäckat om de åttaarmade
• Arktis välkomnar det lilla barnet
• En barnvänlig Dylan?
• Sött och äckligt, men varför?

Berättelsen börjar i det dova sovrummet där ett litet syskon ligger och kramar tre vilda mjukisdjur i sängen bredvid. Men det större barnet kan inte sova och och funderar på vad mamma och Seba kan tänkas hitta på nere i vardagsrummet. Kanske ställer de till med fest? Bjuder in alla de känner, dansar schottis och äter av en jättetårta? Kanske kommer det en orkester och kanske försvinner de ut sen; går på tivoli, klappar ponnyhästar och äter karameller? Och kanske förvandlas köket till en sjö med sandstrand och en roddbodd när alla festligheter är över? Kanske åker mamma och Seba iväg i den?

När vi sover är en liten språkfest på flera sätt. Boken är uppbyggd kring fyraradiga textstycken med både rim och allitterationer som ger berättelsen rytm. Hör bara på detta: ”Ljudvolymen ökar,/ det tävlas visst i schottis. Tant Hayet arrangerar/ en poppis midnattsloppis.” Här finns också sammansatta ord, allitterationer och mer ovanliga verb och substantiv som kan bli en utmaning för de minsta läsarna. Boken är tänkt från ca två år, men med tanke på språknivån kan nog tre- och fyraåringar uppskatta den ännu mer.

Mia Olofssons illustrationer är verklighetsnära men också lekfulla och ibland på gränsen till surrealistiska. Det är en berättelse som rymmer många olika människor och allra bäst tycker jag om uppslaget med festen, där alla verkar trivas och till med katten har fått en drink med sugrör att dricka under bordet.

Scenerna i När vi sover är fyllda av värme och glädje och befinner sig till en börjar i en festligare version av barnets egen vardag. Så småningom blir de också till hisnande äventyr, såväl för barnet i boken som för det lilla barnet som lyssnar/tittar på berättelsen. Och fantasierna bara fortsätter. Det är härligt att tänka på allt spännande som de stora kan tänkas göra när de små inte ser. Men kanske är det också lite skönt att märka att i verkligheten har de inte hunnit göra mycket alls. Då är det lättare att somna om. Och vem vet, kanske fortsätter äventyret i drömmen?

Similar Posts:

• Tävlan och fantasi
• En värmande berättelse
• Välkommen till djurens hus
• Ett mänskligt monster
• Träffsäkert om Karlsson