Per-Anders Pettersson har följt utvecklingen sedan 1994. I storslagna färgbilder skildrar han människors villkor inom olika samhällsklasser. Många bilder är i form av utvik. Han arbetar med en hård tonskala med mycket färg och en brutal svärta. En bra koppling till det skoningslösa liv som många av de avporträtterade lever.

Men på de trendiga nattklubbarna dansar the new black elite samtidigt som hiphopdansarna uppträder på en skräpig grusplan i Soweto. I skumrasket viftar en lokal nazistförening med en flagga prydd med en symbol som inte är en svastika men som vet att leda tankarna i rätt riktning. Och fortfarande finns områden med beteckningen, Whites only area.

Pettersson har gjort en imponerande genomlysning av ett samhälle i kris. Det här är en typ av pressfotografi som är oerhört angelägen, skickligt utförd, men också lite opersonlig. Jag blir inte riktigt gripen, men har fått viktig information om en plats på vår planet som nog för mig har framstått som lite exotisk (Pieter Hugo, Vivianne Sassen och Roger Ballen till exempel). Den här boken framstår mera som ett komplement till Ernest Coles klassiska House of bondage (1967). Den finns för övrigt i redigerad form med titeln Ernest Cole Photographer. Nu utgiven av Hasselbladstiftelsen/Steidl med Gunilla Knape som redaktör.

Per-Anders Petterssons bok är nominerad till Svenska Fotobokspriset 2013.

Similar Posts:

• Skissartad genomgång av rockens historia
• Pest, kolera, och mycket mer
• Poetiska bilder från katastrofens Italien
• Konstnärligt snarare än dokumentärt
• När Munthe badar hunden