Boken Låt personligheten blomma är egentligen bara ett av de verktyg förfataren jobbar med. Det finns även en kortlek med personlighetskort som skall förenkla proceduren med att se vilka personlighetsdrag som är framträdande hos enskilda individer. Jag har inte haft tillgång till denna kortlek, utan endast denna bok. Min spontana tanke är att det förmodligen är lättare att se helheten i Kenmos koncept om man har möjlighet att jobba parallellt med dessa.

Han kallar sitt koncept för Åtta boxar. Vilket då motsvarar åtta olika personlighetstyper. Dessa åtta typer är listade med dess typiska egenskaper, och i boken kan man göra en självskattning för att se vilken/vilka personligheter som man själv kan kategoriseras som. Detta kan genomföras i arbetsgrupper för att få ökad förståelse för hur denna grupp människor fungerar tillsammans och för att kunna definiera gruppens styrkor och svagheter. Man kanske saknar ett element i gruppen, eller så kan gruppen vara överrepresenterad av ett element.

Den här boken skall vara framtagen för att kunna fungera som guide även för enskilda läsare, alltså privat och inte relaterat till arbetsplats. Och visst kan den kanske göra det, men mitt intryck av boken är att den nog fungerar bäst just så som ett verktyg för organisationer och arbetsgrupper.

Författaren använder ett väldigt pratigt språk, och jag har svårt att följa tråden. Jag upplever en ganska diffus gräns mellan vad som är sidospår och vad som tillhör själva konceptet. Mycket av det som sägs i boken är fina saker som är bra att ha i åtanke på färden genom livet, men mycket känns också som allmängods för den läsare som redan har läst ett antal liknande böcker.

Eftersom jag vid denna tidpunkten i livet kommit till insikt om att min personlighet uppskattar en viss ordning och reda och tydlig struktur, är frånvaron av struktur i boken ett problem för mig. Efter halva boken börjar jag undra om jag missat något, eller om alla dessa utläggningar är en del av själva konceptet. På så vis kan man säga att Kenmo verkligen utmanar mig. Så när jag läst genom boken en gång går jag tillbaka i den och försöker hitta de bitarna som jag gillar bäst.

Man kan likna negativa känslor vid en brasa som brinner inom dig. Blir den släckt innan den har brunnit ut, så får du en masa bråte kvar. Om brasan får brinna ut, så blir det bara finkornig aska kvar, som försvinner med tiden.

Det är det här som är mitt bästa med boken. Hur man upprätthåller ett sunt förhållande till de negativa tankar som letar sig in i ett annars positivt tänkande.

Jag tror att hela Kenmos koncept egentligen gör sig bäst om han själv är närvarande. Hans koncept heter HumanGuide, och jag tror att det kan vara svårt att ta sig igenom och anamma materialet till fullo om man inte har just en guide som stöd på vägen.

Similar Posts:

• Vinna-vinna på jobbet
• Ta tag i det!
• Givande skapar mervärde
• Självstjälp
• Gullig självhjälpsbok om vänskapsrelationer

Om detta kan man läsa i Bosse Angelöws synnerligen utförliga bok om arbetsglädje. Men vad är då arbetsglädje? Ganska omgående i bokens inledning får vi vi en definition och författaren poängterar att ordet kan ha flera valörer, till exempel flow, glöd, engagemang eller varför inte passion.

Jag vill understryka att arbetsglädje inte handlar om att ha kul på jobbet och där det roliga består av att samtala och skämta med arbetskamrater samtidigt som viktiga arbetsuppgifter och kunder (brukare, patienter, gäster, elever) glöms bort (egen- och personalfokus).
Den verkliga arbetsglädjen, som jag skriver om här, handlar om den tillfredsställelse vi upplever när vi genomför olika arbetsuppgifter och är inriktade på att tillgodose kundens önskemål och behov (kundfokus).

Det råder ingen större brist på böcker om ledarskap och organisationsutveckling. Bosse Angelöw har själv producerat flera titlar i ämnet och om närliggande områden. Att koppla organisationsutveckling till arbetsglädje, eller som titeln här föreslår – arbetsglädje till framgångsrika och effektiva organisationer – är det dock färre böcker som gör. Här tas dessutom ett helhetsgrepp där inga kuggar mellan medarbetare och chef lämnas därhän. Sålunda finns kapitel som riktar sig särskilt till medarbetare respektive chefer. Varje avsnitt följs av frågor för reflektion och diskussion. Det gör boken till ett praktiskt verktyg för hela arbetsplatsen.

Som medarbetare kan man till exempel skriva listor över bra situationer, belöna sig själv då något fungerat bra eller ägna sig åt positivt självprat. På jobbet kan man också införa ”arbetsglädjerepresentanter”. Det är säkert bra, men jag tänker i mitt stilla sinne att många arbetsplatser redan kämpar med att få tiden att räcka till för andra viktiga aktiviteter utöver själva jobbet – skyddsronder, hjärt- och lungräddning, brandutbildningar, frågor om säkerhet, friskvårdssatsningar med mera. Att få tiden att räcka till för både jobbets kärna och för det som påverkar dess utövande, blir allt svårare. Hur hittar man balansen? Kanske hänger allt på ett strukturerat trivselarbete som tillåts genomsyra hela arbetsplatsen?

Lite konstigt känns det att formalisera något som i så mycket utgår från personers egen lust och drivkraft som att fika och luncha med kollegor, att fira framgångar eller att göra något kul efter jobbet. Men boken kan användas som en katalog av möjligheter, det gäller att hitta rätt råd för just sin egen arbetsplats eller sin egen jobbsituation.

Som ett mantra boken igenom slås arbetsglädjens gynnsamma effekter fast på effektivitet, produktion, ekonomi och personlig hälsa. Vi får ta del av konkreta exempel från organisationer och företag vilket ger en välbehövlig botten och tyngd åt resonemangen. Det visas bland annat i exempel från Kramfors och Piteå kommuner. I Kramfors har man bland annat satsat på gemensam utbildning och infört olika åtgärder för att skapa en rimlig arbetsbelastning. I Piteå har städenheten minskat sjuktalen från 18% till 4-5%. Orsaken till den anmärkningsvärda förändringen är ökat personalinflytande, ansvar och delaktighet, det vill säga ökad arbetsglädje.

Nyckelord för ett bra ledarskap lyfts fram, det handlar om tydlighet, kommunikation, förtroende, medbestämmande och tillgänglighet. Trevliga kollegor kommer också högt på listan för att trivas på jobbet. I avsnittet Vad är en god kollega? nämns egenskaper som hjälpsam, pålitlig, social, lösningsfokuserad och motiverad. Grejen är väl att för att få trevliga kollegor, måste man själv vara en.

Trots en del upprepningar och i mitt tycke uppenbara påståenden, är detta en riktigt bra handbok, som förutom fakta, strukturerade modeller, övningar och metoder, också innehåller verktyg för självhjälp och avstressning.

Similar Posts:

• Positivt och trevligt, men funkar nog bäst på jobbet
• Vackert om det kroppsliga arbetet
• Vuxenmobbing och våldsmonopol
• Julklapp som ökar trivseln på jobbet
• Guldgruva för nya lärare