dagensbok.com » Monica Englund http://dagensbok.com En ny bokrecension varje dag Wed, 22 Apr 2026 22:00:14 +0000 sv-SE hourly 1 http://wordpress.org/?v=3.6 Walter Hirsch "Fotografier 1960-2003" http://dagensbok.com/2013/03/27/walter-hirsch-fotografier-1960-2003/ http://dagensbok.com/2013/03/27/walter-hirsch-fotografier-1960-2003/#comments Tue, 26 Mar 2013 23:00:57 +0000 Tommy Arvidson http://dagensbok.com/?p=56359 Den fotografiintresserade kan glädja sig åt att det verkar som om de svenska förlagen plötsligt vågar göra de där stora satsningarna. Gå igenom arkiven och berätta hela historien. Strömholm-boken som kom för en tid sedan var riktigt maffig. Nu kommer en till i ungefär samma storlek, och det ryktas att fler tegelstenar är under produktion. Men visst är det lite underligt: bara män. Även om man ser lite längre tillbaks i den retrospektiva fotoboksfloden, bara män… Georg Oddner, Jean Hermanson, Åke Hedström och Sune Jonsson. När får vi se de där stora fina retrospektiverna över Chatarina Gotby, Monica Englund eller Kerstin Bernhard?

Men nu får vi ändå glädja oss åt en bok av en man som tyckte mycket om kvinnor. Walter Hirsch hann precis färdigställa detta bokslut över sitt fotografiska liv innan han gick bort den 2 april 2012. Han låg i sjuksängen och tittade på provtrycken som vännerna Mia Bengtsson Plynning och Gunnar Smoliansky nålade upp på väggen.

”Slarvigt men säkert” skulle man kunna ha som devis för hans fotografi. Med sin Canon Dial, en halvformatskamera för amatörer, och en panoramakamera, utvecklade han en typ av fotografi som vi i Sverige på 60-talet var ovana vid. Hans midsommarbilder som presenterades i Populär fotografi orsakade en stor uppståndelse i fotografkretsar. Fick man verkligen fotografera så slarvigt, snett och oskarpt? Hans inspirationskällor fanns i USA och hette William Klein och Robert Frank. Canon Dial-kameran hade en ovanlig fjäderframmatning av filmen som gjorde att man kunde ta bilder på ett lekfullt och snabbt sätt. Den såg heller inte ut som en kamera.

1967 gjorde han en resa till London. Under en dag, från klockan 9 till 23 gick han gick längs gatorna och fotograferade det han såg i ögonblicket. Resultatet blev 700 bilder som visades på Moderna Museet i Stockholm 1968. Det var den första separatutställningen med en svensk fotograf på museet. Den kamera han använt i London spikade han upp på väggen med spiken rätt igenom linsen. Kameran blev nästan omedelbart stulen.

I det sextiotal då han var mest aktiv fanns en slags kompisskap mellan reklam och dokumentärbilder. Han arbetade på filminspelningar och han gjorde jeansreklam och allt var på något sätt bilder som han tog tillsammans med sina kompisar.

Men det är svårt, det här med att sammanfatta sitt liv. Saker man minns som fantastiska kanske inte alltid ger fantastiska fotografiska avtryck. 1997 reste Hirsch under några veckor med sin assistent Knut Koivisto och skådespelerskan Harneen Kalkat. Man tänkte sig en road-movie i stillbild. Det blev lite bilder på en avklädd tjej som klipper av sig håret och sitter på en sunkig motellsäng med en flaska Jack Daniels mellan benen. Det känns lite gammal herrtidning.

En annan arrangerad bildserie, som är lite humoristisk, tycker jag bättre om. Stora landskapsbilder över alldagliga platser, en grusgrop, en fotbollsplan, en bilskrot. Men där vid sidan av planen, i den öppna cabrioleten, små figurer, en man och en kvinna. Vad gör de? Det ser väldigt intimt ut.

Men ju mer man bläddrar fram och tillbaka i denna synnerligen omfångsrika bok, så finner man att det var gatufotografin som var Hirschs verkligt starka sida. I några praktfulla utvik från New York har han med panoramakameran fångat dramatiken och de ständigt pågående små vardagsmiraklerna som pågår sida vid sida på gatan.

hirschuppsl

Han höll på så. Gick på gatorna i Amsterdam, Rom och många andra ställen. Och han gjorde dagböcker. Han fotograferade oavbrutet. Till och med när han låg på sjukhus efter en hjärtinfarkt. De bilderna hamnade också på Moderna Museets väggar och i en bok.

Texter av bland andra Bodil Malmsten och Leif Wigh lyfter fram mannen bakom kameran.

En mycket fin bok, tycker jag. Men kanske ändå att det levnadsglada hos Hirsch blir en aning undanskuffat i denna stora präktiga volym. Men så är också en levnadssammanfattning en ganska allvarlig sak. En gladare och mer hejsan svejsan-Hirsch finner man i den bok som ingick i serien Fotolitteratur. Den gavs ut 1982 av Fyra förläggare. Men där får man å andra sidan bara ett litet kapitel av sagan Walter Hirsch.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2013/03/27/walter-hirsch-fotografier-1960-2003/feed/ 0 Monica Englund "Boningar för äldre" http://dagensbok.com/2008/09/07/monica-englund-boningar-for-aldre/ http://dagensbok.com/2008/09/07/monica-englund-boningar-for-aldre/#comments Sat, 06 Sep 2008 23:00:00 +0000 Tommy Arvidson http://beta.dagensbok.com/?p=3972 De flesta av oss kommer att få uppleva det. Den stund då vi inte själva får välja vad vi skall ha till lunch och middag. Den dag då vi inte får ha hyacinter på julbordet för personalen är allergisk. Eller när vi inte får umgås med dem vi vill, utan tvingas ihop med helt främmande människor, kanske till och med får dela rum med någon för oss okänd.

Jag talar om ålderdomshem, gruppboende eller sjukhem. Men idag heter det på typisk kryptisk kanslisvenska "särskilt boende". Det definieras av statsmakterna som: "bostäder med service och omvårdnad för äldre i behov av särskilt stöd".

När man är gammal och har så stora handikapp att man är i behov av någon som hjälper en med de dagliga rutinerna börjar andra regler i samhället att gälla. Man letar inte efter den bostad där man kan trivas utan man tilldelas en plats där det är ledigt. Särskilt boende kommer man till om man bedöms ha behov av omvårdnad dygnet runt. I det nya hemmet råder helt andra normer än de man tidigare har haft. Personalens krav på rationalitet kolliderar ofta med den boendes behov av hemkänsla.

Den här boken beskriver i text och bild de kanske mest dramatiska åren i en människas liv, nämligen när vi skall förbereda oss för döden. Fotografen Monica Englund har med varsamhet närmat sig den här världen. I ömsinta men ändå sakliga bilder redovisar hon hur vardagen ter sig för den som bor i särskilt boende. Författaren Peter Westlunds texter är ibland torrt koncisa, ibland pedagogiskt berättande. Det fina med boken är att text och bild samverkar. Westlund konstaterar att patienterna på särskilda boenden i genomsnitt är ordinerade 9-10 olika mediciner. Englunds bilder på åldrande, ibland värkbrutna händer som håller sin dagsranson piller i handen blir en slagkraftig illustration till ett faktum som annars skulle ha varit svårt att ta till sig.

Den genomgående frågan som både fotograf och textförfattare ställer sig är; Hur skall man kunna omvandla en institution till ett hem för själen?

Det här är en bok som bör läsas av politiker, vårdpersonal, anhöriga, ja banne mej av oss alla. Ty det enda man kan vara säker på i livet är döden.

Similar Posts:

]]> http://dagensbok.com/2008/09/07/monica-englund-boningar-for-aldre/feed/ 0