Det är 1933 och vi befinner oss i fascismens Rom och i berättelsens mittpunkt spökar ett mordförsök på Mussolini. Men, boken handlar egentligen inte alls om fascismen, eller Mossulino. Den handlar om människor, människor i olika delar av livet, på olika platser, i olika åldrar. Människor som står vid en brytpunkt i livet, där allt ställs på ända och förändras. Det är människor som rör sig i samma stad, som passerar varandra i periferin utan att egentligen mötas. Det handlar både om de som bryr sig om vem som styr, och de som är så rika (eller fattiga) att de egentligen inte bryr sig alls.

Med sina blott 172 sidor kan boken framstå som snabbläst, men så är inte fallet. Det är en fullspäckad berättelse som kräver läsarens fulla uppmärksamhet. Språket är innerligt och intensivt, liksom flera av personerna vi får träffa. Trots att jag verkligen gillar boken och idén med berättelsen så blir jag aldrig riktigt berörd, jag mest betraktar det hela på ett bekvämt avstånd hemifrån soffan. Jag är aldrig riktigt där i regnet tillsammans med karaktärerna.

Trots att det är en roman som hänger ihop känns Marguerite Yourcenars Att köpa en dröm mer som en samling noveller, vissa kapitel är starkare än andra och de skapar inte riktigt den helhet jag önskar. Även om språket mestadels är alldeles fantastisk känns själva berättelsen stundtals stolpig. Jag blir ofta förvirrad över förflyttningarna från person till person och det skifte som sker i historien. Vissa karaktärer återkommer, andra försvinner, tror jag.

Similar Posts:

• Fattiga och rika på 1600-talet
• Konsten att få en kort bok att kännas lång
• Kvinnor med kämpaglöd
• En angenäm helhet
• Tankarna som uppstår när vi slutar tala

Nathanael är huvudperson i romanen En okänd man. Han tillhör en grupp holländska familjer som flyttat till London för att bidra med kunskaper i skeppsbygge. Eftersom han är klen och linkar med benet får han i tonåren bli lärarens hjälpreda. Uppdraget är inte särskilt statusfyllt och han blir lika mycket örfilad som andra pojkar. Under åren som kommer får Nathanael uppleva äventyrliga händelser. Bland annat hamnar han i en storm på Atlanten där fartyget förliser och han får leva några år på en glest befolkad ö. Eftersom han är en ung man utan särskild lärdom eller egendom innebär en vistelse i det Nordamerikanska kustbandet en erfarenhet som inte många av hans likar har.

Människorna i skildringen visar respekt för de rika och förakt för de fattiga. Undantaget är Nathanael – han värderar och bemöter alla som jämlikar. Några scener innehåller betraktelser av djur och de placeras i hans rangordning ungefär på samma pinnhål som människorna han involveras med.

Visst är det en berättelse om människor som väljer varandra, och i nästa stund sviker varandra. Historien handlar också om livets förgänglighet. Däremot beskrivs inte känsloyttringarna hos Nathanael särskilt dramatiskt, det är som om han är en person som låter livet hända. Men ändå gör vissa möten att han fylls av något som jag tycker liknar frihetskänslor:

I dagar eller veckor (han kunde inte hålla räkning) tyckte han sig leva som en kung eller som en gud. Han lät sin lycka omvärva allt han såg och mötte på de grå gatorna: männen i kavaj eller slitna bussaronger, de fula eller halvfula kvinnorna på torget eller i butikerna som också kanske hade en hemlig passion att ge eller ta emot av någon. Under de slitna kläderna var också deras kroppar varma. I husen med halmtak, så lika hans eget, där tullarna eller hamnarbetarna bodde fanns kanske också en säng under en gloria lik den som på böckernas titelblad bryter igenom himlens skyar.

I början av läsningen känns den språkliga stilen märkligt ungdomlig. Min fantasi vill bli matad med mer detaljer men i andra avsnittet av boken går läsningen hand i hand med berättelsen. Visst är det underligt när en bok av sig själv tar bort hinder som ställt sig i vägen för läsaren? Den okomplicerade stilen framstår som att den genomgått ett reningsbad.

Förlaget och översättaren Kajsa Andersson bjuder på ett intressant efterord med många belysande tankar som rör både Marguerite Yourcenars författarskap och romanens teman. Också omslaget är mycket lyckat. Det föreställer en detalj av en målning som tillskrivits Pieter Brueghel den äldre. Vad jag förstått har målaren i sina konstverk ofta fokus på den arbetande människan i stället för 1600-talets pompösa krigararistokrater. Det understryker tanken att allas liv är lika mycket värda.

Similar Posts:

• Klassiska brev från 1600-talet
• Om lyx och mode i Sverige på 1600- och 1700-talet
• En natt, många drömmar
• Automaten och själen
• Inte bara svart och vitt