Hon börjar på Konsum där hennes mamma jobbar. Pengar behövs för att få mat på bordet. Bästa vännen Stina lever i en helt annan verklighet med akademikerföräldrar i pampig villa. Deras kompisgäng åker och badar, går på disco och spelar fotboll. Petra träffar Pelle som redan bor i lägenhet och de inleder snabbt ett förhållande. Men allt är inte som det först verkar. När Petras mamma Naimi faller i trappan och hamnar på sjukhus blir det skarpt läge. Petra står med ansvar för både syster och hem. Pelle gör hon slut men länge måste Petra leva i obehaglig osäkerhet och tvingas se sig om där hon är.

Petra övertalas av Stina att avlägga högskoleprovet vilket hon gör med goda resultat. Hon funderar på medicinstudier eftersom hon fått insyn i sjukhus och vård. Först måste hon arbeta och spara pengar. Studielån är inte ett alternativ. Kompislivet får stå tillbaka när arbetsdagarna blir långa. Livet knackar på med sorg men också glädjeämnen. Hon blir mera vaken och intresserad av omvärlden. I slutet av boken är Petra på många sätt en mognare ungdom än i bokens början.

Bokens handling utspelar under ungefär ett år. Här kommer nittiotalet fram med både musik och livstil. När vännerna ska träffas ringer de trådsamtal och svarar i luren med hela nummerserien. De hyr filmer och kollar på tv:n tillsammans. Ibland tar de pendeln in till Stockholm för att gå på diskotek eller äta pizza. Vid ett annat tillfälle upplever kompisgänget fotbolls-EM på Råsunda stadion. Tidsandan och miljön tecknas trovärdigt.

Boken skildrar mycket vardag. Både i hemmet och på arbetsplatsen. Här är det matlagning, tvätt, städning, hoppande i duschen och tv-tittande. Ofta syns lite av den delen av livet i ungdomsböcker och romaner. Ibland kanske väl mycket här, å andra sidan är vardagslivet navet i tillvaron för de flesta. Bokens trovärdighet stärks genom verklighetsförankringen.

Genren är feel good-roman eller/och ungdombok. Berättandet är ur Petras perspektiv. Intrigen är dialogburen; läsaren lär känna de övriga karaktärerna genom samtalen som också sparkar handlingen raskt framåt. En språklig detalj är att Petras mamma uttrycker sig på österbottnisk dialekt eftersom hon ”arbetskraftinvandrat” från Finland i början av 1960-talet.

Författaren har i år skrivit en uppföljare med titeln Nyp mig inte i ändan. I den skildras Petras väg ut i vuxenlivet. Redan titeln lovar något.

Similar Posts:

• Drabbande om skilsmässa
• Om att släppa taget
• K.L.I.M.A.K.T.E.R.I.E.T – bland vallningar och relationer
• Okänd historia i ett grannland
• Livet går vidare för Tio

[...] det skulle alltid finnas ett före och ett efter lördagen den sjunde januari 2017 klockan två minuter över halv elva.

39-åriga Thelma är en ensamstående mamma som är mitt uppe i karriären och som aldrig verkar ha tillräckligt med tid att spendera med sin tolvåriga son Louis. Morgonen den sjunde januari blir han påkörd av en bil och hamnar i koma. Läkarna ger Louis en månad att visa någon hjärnaktivitet sedan drar de ut sladdarna.

Medan Louis ligger på sjukhuset hittar Thelma en anteckningsbok under madrassen i hans säng. I den har han skrivit en bucket list – en lista med allt han drömmer om att göra innan han dör. Med hjälp av sjuksköterskan som ser efter Louis och en iPad, påbörjar Thelma en resa att uppfylla alla sin sons drömmar och filmar varje steg med förhoppningen om att han ska komma tillbaka till henne om han får höra om hennes äventyr och om hur fantastiskt livet kan vara.

Dessvärre får Thelmas mor reda på projektet och ser till att involvera sig, mot Thelmas vilja. De har inte kommit särskilt bra överens sedan Thelma blev vuxen. Genom Louis drömmar lär Thelma känna både honom och sig själv bättre. Hon möter människor som är viktiga i hans liv och som hon inte hade någon aning om existerade. Hon inser också att hennes eget liv är fattigt på betydelsefulla relationer. Med de nya insikterna kanske Thelma kan hitta en ny tillvaro, oavsett om Louis vaknar ur koman eller inte.

När jag läste baksidestexten hade jag stora förväntningar om en riktigt känslosam och hjärtevärmande historia. Jag förberedde mig med en bunt näsdukar på brickbordet bredvid fåtöljen där jag satt och läste. Själva historien om en tolvårig pojke som berövas chansen att leva är så klart berörande men när Thelma börjar bocka av punkterna på drömlistan blir handlingen stundtals dråplig. Personligen tycker jag den blir lite väl svamlig då fyrtioåringen ska leva tonåringens drömliv.

En av punkterna på Louis drömlista är (så klart) att ta en kvinna på brösten, närmare bestämt sin mattelärare, och Thelma kan inte låta bli att le när hon läser det. För mig krockar det här med en av bihistorierna där Thelma blir nedvärderad och förnedrad på sitt jobb av företagets sexistiska VD som kallar sina kvinnliga medarbetare för ”gumman” och anser sig ha rätten att uttrycka sig grovt om deras utseenden. Den här bihistorien är kort och sammanfattas snabbt. Jag förstår faktiskt inte riktigt varför den är med. Sandrel är uppenbart ambivalent i sina ståndpunkter, något som inte gynnar hans bristfälliga försök till en metoo-koppling.

Efter att jag har läst en del romaner av moderna franska författare har jag upptäckt att jag inte riktigt gillar sättet de skriver på. Det känns som att de stressar sina berättelser och låter inte texten hinna andas. Sandrel skulle kunna stanna upp och beskriva en del av situationerna mer. Uppdragen som Thelma utför får inte tillräckligt stor plats. De hinner knappt börja så är de överstökade. Det är uppåt tjugo punkter på drömlistan som hon ska ta sig igenom på trettio dagar och det på 215 boksidor. Det är inte konstigt att berättelsen saknar djup.

Förhoppningarna om en tårdrypande roman infrias inte. Även om servetterna fortfarande ligger orörda på mitt bord har jag i alla fall blivit påmind om att ta vara på livet. Snabbt stänger jag igen boken och istället för att ångra timmarna jag suttit och läst ger jag mig ut i världen för att göra det bästa av dagen som återstår.

Similar Posts:

• ”Min bror är död”
• När Simone de Beauvoirs mamma dog
• Tät och febrig relationsroman
• Om upprepning och evig oro
• Sanningen bakom masken