Hon var utvald.
Hon tänkte på det hela tiden då hon gick. Som ett mantra, som en bön. Jag är utvald.
Hon tänkte på det och på att hålla takten. Inte komma efter, inte störa processionen. Ett steg i taget. Uppåt, uppåt. Brant över det höga berget.
Luften var kylig och krispig och blev allt tunnare, det blev allt svårare att andas. Hon fick inte gråta.

Juanita levde på 1400-talet i Inkariket. Hon blev förmodligen offrad i en religiös rit och vi möter henne när hon är på väg upp på bergstoppen där hon skall lämnas att dö. På 1900-talet hittas hon av ett par arkeologer och blir som en välbevarad mumie från Inkariket en stor sensation. Det är också nu hon får sitt namn Juanita. Det blir som ett andra övergrepp, det första när hon offras av religiösa skäl, det andra när hennes döda kropp ställs ut som ett museiföremål av kulturella skäl.

Juanita får pryda omslaget och det beror kanske på att Kristina Lindströms världshistoria om flickor handlar om just det: att vara en bricka i någon annans spel. Makten över det egna livet är nästan obefintlig och det är många sorgliga öden vi får berättade för oss i denna bok som sträcker sig från 2900 f. kr. till våra dagar. Det är en helt annan historiebeskrivning än den vi är vana vid, den som framförallt utgår ifrån dem som har makten.

Att tillhöra eliten och kungamakten innebär inte någon större frihet för flickor. I boken möter vi Karin Månsdotter och Marie Antoinette som båda väldigt unga gifts bort till mycket äldre och mäktigare män med allt vad det innebär.

Berättelserna sträcker sig fram till våra dagar och i en av de senare berättelserna träffar vi Pega som lever med sin familj i Borneos regnskog enligt urgamla traditioner. Hon har skadat foten och går långsamt och alldeles ensam i skogen och skräms av ljud och syner som i vanliga fall är henne bekanta. Men plötsligt står hon inför något obekant och ännu mer skrämmande:

Medan hon gick där i sina minnen såg hon plötsligt en stor öppning i djungeln, en plats helt utan träd. Ingenting växte där, där vara bara gul jord och spretiga, torra grenar. Som ett stort sår i djungeln. Något sådant hade hon aldrig sett. Hon ryste och vände bort blicken, men hon förstod att det hon sett var det som alla var mest rädda för.
Spåren av inkräktarna. De som ödelade penanernas värld.

Flera av flickorna i 1900-talsdelen berättar om aktuella problem runt om i världen, som här med palmoljeindustrin i Borneos regnskogar. Fiktiva personer och verkliga personer blandas, precis som olika världsdelar, olika klasser och olika tiders specifika maktproblem. Det blir ett starkt dokument om vad det innebär och har inneburit att vara barn och framförallt att vara flicka. Varje flickas öde kompletteras med en faktaruta om den specifika perioden och platsen och ger på så vis vägar ut ur boken för fördjupning i andra böcker. Varje flicka har också fått ett vackert tecknat porträtt av Lina Bodén. Det är en bok som bör passa fint i grundskolan för att väga upp den oftast väldigt manliga historien som presenteras där.

Similar Posts:

• Att förändra eller förändras
• Efterkrigstidens RUT
• Att göra en kvinna
• ”Hon överdrev naturligtvis, annars vore hon inte Ellen Key”
• Behövs verkligen fler böcker om gamla nazister?