Om man har läst en del trollsagor tidigare så känner man igen sig. Det gör berättelserna lätta att ta till sig men kanske inte så överraskande.  Den inledande historien (Bortbytingen) är ganska precis vad man kan förvänta sig utifrån titeln, till och med trollmors kommentar när hon ser bortbytingen första gången ekar av svensk sagohistoria:

En så klen och eländig liten bleknos.

Att sagorna är i serieform gör att det trots det typiska för sagoformen ändå känns lite nytt. Att Trollskogen är Holmvalls debut märker man inte mycket av, allt känns väldigt stilsäkert och genomarbetat. Man kan inte missa att John Bauer är en av hans stora inspirationskällor. Att teckna troll i Sverige utan att vara inspirerad av Bauer lär å andra sidan vara så gott som omöjligt.

Skulle jag leta efter något negativt att säga så är det väl att allt känns lite för trevligt, till och med när det ska vara ledsamt och småläskigt. Jag är ett barn av 70-talet, men tror att även dagens ungar klarar lite mer svärta i sina sagor.

Jag rekommenderar helt klart en genomläsning, en fin presentbok till den som just lärt sig att läsa är den också. Eftersom jag är lite sen på att recensera den här boken så har författaren hunnit komma ut med en ny bok på samma förlag, jag är lite nyfiken på den med. Förhoppningsvis har han hunnit smyga in lite mer kuslighet i den.

Similar Posts:

• Klassiska sagor för vinternatten
• Tomtar och troll i Stockholms innerstad
• Ful, skitig och glupsk
• Kultur mot natur?
• Stortrollet och andra sagoväsen